BitterBloggen

Jag har gjort något jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle göra. Jag har varit inne på en klubb osminkad med glajjer, ofixat hår och trashiga träningsbyxor. Jag var ju tvungen att hämta legget. Det var sjukt vuxet av mig att inte fixa mig ett dugg, om jag får säga det själv.

Sen måste jag bara få säga att jag tycker det är himla trevligt med killar som hör av sig vid läggdags och önskar att man ska sova gott.

En annan sak som är trevligt är det bemötande jag fått när jag kommit tillbaka till bloggen. Tack till er som har stöttat mitt beslut.

Så nu kan jag sova gott på riktigt. Hoppas du gör det med.

Svenska Bostäder-killen kom aldrig. What a surprise, en kille som inte håller sitt löfte. Eftersom ugnen fortfarande är paj, så unnade jag mig själv att gå till korvis.

På vägen hinner jag bli kallad för ”fantastisk” av nån snubbe. Hjälp mig nu, jag undrar. Jag undrar vad killar som slänger ur sig såna saker vill, vad är syftet bakom det hela, och hur skulle andra tjejer reagera. Jag försöker inte att låta dum, jag undrar på riktigt.

Raggar han? Gör han det verkligen? Och tror han i så fall att det ska gå hem? Är det meningen att jag fnittrandes ska säga ååh tack så mycket, är jag verkligen fantastisk? Gör andra tjejer så? Är det meningen att jag ska svara det är du med. Är det menigen att jag ska ta upp min mobil så att vi kan byta nummer? Vad är meningen?

Skojar han? Hur ofta gör han det? Hur många gånger per dag orkar han få en hård diss rakt in his face? Är det kul? Eller tänker han om han gör det sju gånger per dag i ett år så kanske någon tjej tycker att det är charmigt? Har det någonsin funkat? Eller har han inget bättre för sig och vill absolut prata med främlingar och säga vadsomhelst? Jag undrar, för att det händer jävligt ofta, och jag börar bli trött på att komma på bitchiga svar.   

Att jag är fantastisk är det egentligen inget snack om, (typ), det är bara det att man inte vet om det när jag nyvaken, i sunkiga kläder går för att köpa en gourmetrulle med räksallad och man inte ens har pratat med mig.

Vad jag svarade på den där usla raggningsepliken (för jag kan ju aldrig hålla käften) kan ni ju sitta och gissa hela kvällen.

Jag har (medan jag läste Alkemisten, försök nr 2) kommit på ett mönster angående mitt kärleksliv!

Det finns verkligen ett jättejättetydligt mönster. Det måste vara jag som har skapat det, jag kan inte skylla på olika killar som inte ens vet om varandras existens.

Och mönster är ju till för att brytas eller hur? Nu jävlar håll i er.

Jag är hemma alldeles för tidigt som ni ser. Klockan är exakt 1.00. Skittråkig kväll. Höjdpunkten var när jag satt hemma och bloggade full, sen gick det bara utför.

Jag är för gammal för att gå ut. Enda saken som var positiv är att jag inte slösade ett öre. Man måste faktiskt älska gästlistan.

Musiken var väl skön, jag vet inte vad som var felet. Det kryllade av 18-åringar och sånt får mig att känna mig gammal. Annars så märks det att det är Pride och grejer, men det är bara härligt. Det blir så mycket mer kärlek på dansgolvet och det är nu det slår mig hur jävla kärlekslöst Stockholm är.

Många gånger har jag suttit och undrat varför alla dessa olyckliga par vägrar göra slut. Hur kefft de än har det så stannar de med varandra. Jag förstår nu. Det är inte konstigt alls.

Att vara singel i Stockholm (kanske i hela Sverige vad vet jag) är ett tillstånd. Man hamnar i ett svart hål som är mer eller mindre omöjligt att ta sig ur. It´s all a fucking game. Det här är inte Sex and the City där killar verkar dyka upp lite varsomhelst. Man kan inte bara få för sig att anmäla sig på en keramikkurs och sen sittar han där, och din kruka blir helt fucked up, medan hans blir perfekt. Sen kommer han och ska hjälpa dig och självklart måste han hålla dina händer för att visa dig exakt hur man gör. Innan skiten stelnat ristar han in sitt nummer.Vilken jävla bull.

Sånt skulle aldrig hända här. Alla kör med jag är intresserad-men-inte-sååå-intresserad-stilen. Alla är rädda för att bli playade, men den enda man playar är sig själv. Man kan liksom inte bli mer ensam än ensam så vad finns det att förlora? Bebisar dör om de inte får kärlek, och det gör nog vi vuxna också.   

Jag får söka mig utanför Stockholm helt enkelt, tunnelbaneprincien från Bitters sida är officiellt off. Här ska det resas! Jag ska hämta hit nån precis som de där 50-åriga tanterna. En tripp till Gambia och problemet är löst.

Eller så kanske jag tar och flyttar utomlands. Jag har ju som sagt en stalker här och ikväll fukkade han upp min hjärna totalt för jag har aldrig varit så paranoid som när jag skulle hem ikväll och jag hatar honom för det. Jag har alltid varit stolt över att jag vågar gå ensam. Problemet är bara att alla mina polare bor på andra sidan stan, så jag har inget val.

Jag är nästan hemma, jag behöver bara få upp dörrportshelvetet,  så funkar det inte. Den där dörren är halvt insparkad så den går inte alltid att öppna. Jag står och sparkar på dörrf*ttan men det går inte att få upp den och jag känner att jag kommer börja gråta för jag vill bara in och bort från alla idioter som kan tänkas finnas i närheten, men tar mig samman och går ner till den andra ingången, dvs. källaren. Jag går ner till källarenskiten och tar mig in den vägen. Jättekul, verkligen. 

Jag tänker aldrig mer gå ut. Och ja jag är bitter, rädd och allmänt trött. Speciellt på Stockholm. Vilken jävla skitstad.

Ingen av de här är snygg seriöst. Bara jag som inte gillar muskelknuttar?

Varför har tjejer så svårt att glädjas åt varandra? Jag trodde att det var någonting man lämnade bakom sig efter säg… högstadiet.

Jag ska fan bara ha kontakt med killar. Nej just det, det går inte så bra det heller. Hm. Jag klurar vidare.

Kluridur.

Att ge en komplimang

Svensk kille: Du är inte direkt ful.

Blattepojken: Du är den vackraste, sexigaste, finaste. Helt ärligt du knäcker J.Lo.

Kommunikation

Svensk kille: Skickar ett ”läget?”-mess varannan dag.

Blattepojken: Ringer klockan ett, två, tre, fyra och fem. Skickar 3 mess där emellan.

Romantik

Svensk kille: Sätter på Lugna Favoriter.

Blattepojken: Tar fram gitarren och sjunger en Eros Ramazotti-låt.

Framtid

Svensk kille: Övernattning efter övernattning leder så småningom till att man blir sambos vare sig man vill eller inte.

Blattepojken: Vill göra dig med barn efter en vecka.

Det här med andra tjejer

Svensk kille: Ljuger om att han har massa flirtar för att kolla om du blir svartsjuk. 

Blattepojken: Ljuger om att han inte har någon annan, fast han har 3 andra.

Det här med andra tjejer (part 2)

Svensk kille: Uppfann begreppet KK.

Blattepojken: Har flera förhållanden samtidigt.

Att bli tillsammans och göra slut:

Svensk kille: Man råkar blir tillsammans med honom på en hemmafest. Sen bara är man ihop i flera år.

Blattepojken: Han raggar upp dig varsomhelst. Ni gör slut flera gånger i veckan, men blir tillsammans efter några timmar.

Presentation

Svensk kille: Presenterar dig för styvmamma, pappa, styvpappa, mamma och hennes ex och hälften av de styvsyskon som finns.

Blattepojken: Presenterar dig bara för sina killpolare som om du vore en pokal.

Otrohet

Svensk kille: Ja alltid.

Blattepojken: Ja alltid.

Frågan är bara om du vill ha det lugnt och tryggt eller spännande och intensivt. Välj själv!

Jag sitter här och har dragit mig undan lite. Det är lunch så jag är helt ensam. Vissa dagar orkar jag bara inte vara social. Jag orkar inte sitta och prata om vad andra människor har i sina matlådor i en timme. I don´t care om de har andvänt vit- eller svartpeppar.

Plus att det bara är killar som sitter i lunchrummet och då blir det så där hö-hö-hö. Överdrivet grabbigt. Har du sett den där filmen? Hö-hö-hö. Skitgrym. Hö-hö-hö. 

Jag sitter hellre här och bloggar…

People! Ni fattar inte hur gott jag har sovit. Det kanske är så att jag måste upp mitt i natten och blogga bort mina drömmar. Så man kan sova i fred sen.

Nu när jag tänker på saken så nej. Jag kan verkligen inte höra av mig. Det låter som lite för mycket krig för en fika med någon som jag inte ens är intresserad av. Jag har fullt upp med att kämpa för någon annan. Som jag faktiskt är intresserad av.

Ja vad ska man säga… Den här veckan är slut om 2 timmar och 4 minuter. Han får skynda sig om han ska hålla sitt löfte.

Men jag vet ju hur killar är. De snackar en massa, sen så glömmer de eller skiter i det.

Jag och Adriana är osams. Det är första gången vi inte gillar samma låt. Hon försöker dissa den låten jag citerade i förra inlägget. Jag tycker den är fet.

Fast å andra sidan så kan jag ju galet relatera till den. Jag träffar jämt såna killar. Det är säkert mig det är fel på.

Det finns inget som får igång en så mycket som en morgonpromenad på två timmar (och litelite jogging). Skrämmande egentligen hur lätt jag byter väg. Bara för att jag kände jättegod killparfym, började springa åt det hållet istället, bakom honom.

Vad vore livet utan härliga dofter?

Snälla rara män, hur tänker ni? Jag är just hemkommen från en hänga-på-stan-och-äta-mjukglass-tur med mina girls. Eftersom vi tyvärr bor på motsatta sidor av stan så sa vi tack för idag vid Slussen och jag knallade ner till Kungsan för att ta min linje. Vid Slussen kollar en 40-årig man på mig och mumlar någonting, men jag ignorerar. Dels för att jag lyssnade på musik, dels för att jag är världens otrevligaste Stockholms-bitch.

Jag går alltså vid vattnet och lyssnar på musik. Väl framme vid Kungsan får jag en såndär obehaglig känsla av att nån är alldeles bakom mig. Äckelmänniskan har gått ikapp mig. Från Slussen!

-mummelmummel

-Va???

-Får jag bjuda dig på kaffe eller drink?

-Nej. (Kollar bort surt, ler inte, tittar inte människan i ögonen).

-Nej?

-Ehh…Nej. Jag är på väg hem.

-Hem…?

-Hem till min poj…FÄSTMAN.(Irriterad!)

-Men det är fint väder.

-Som sagt jag ska hem till min FÄSTMAN. (Pissed!)

-Jaha, men vi kanske kan ses en annan dag?

-Verkligen inte! (Fly-förbannad-redo-att-slå-honom.)

-Inte? (Jättechockad).

-Nej!! (Trappar upp på farten, höjer musiken).

-mummelmummel.

Om man nu är sådär uppenbart ointresserad, hur orkar ni fortsätta? Jag orkar liksom inte argumentera för varför jag inte vill ta en fika med en främling som har förföljt mig i 10 minuter. Sånt där händer mig jämt. Det finns de som gör ungefär samma sak fast börjar korsförhöra mig om min ”fästman”.

Vilket land kommer han ifrån då? Är det en svart kille, kör jag med nåt vitt land. Är det en vit kille, kör jag med nåt svart land. Allt för att markera du-är-inte-min-smak-plus-att-du-är-50-kära-nån-hur-orkar-du? Jaha men vad jobbar han med? Advokat/doktor/allt-som-inte-du-är.

Ge upp, snälla.

Fotbollskillarna utanför mitt fönster.

VM är över, ingen av er kommer bli nya Ronaldo, lägg ner.

Jag kommer säkert få igen det här sååå mycket, men äh, jag är inte typen som bryr mig på det sättet.

Jag förstår mig inte på tjejer som gnäller över PMS. Som har det som en ursäkt för att vara allmänt bitchiga. Jag är bitchig hela tiden. Det är en del av min personlighet, det har inget med PMS att göra.

Det är så kul när man småtjafsar med nån tjejkompis, och ursäkten blir ”ah meh jag har faktiskt PMS.” Och sen efter några dagar: ”Näh men jag har PMS nu, jag hade det inte förut.” Om jag var kille skulle jag vara livrädd. Det ni inte vet är att inte ens vi tror på det själva.

På pyjamaspartyn när vi ligger och kastar kuddar på varandra så att fjädrarna flyger över hela rummet och nån kör med den ursäkten så garvar vi bara. ”PMS? Vilken BS.” (= bullshit).  

Jag menar det finns hur mycket tjejer som helst. Alla är små vulkaner och man har ingen aning om vem som kommer att få ett utbrott. Tror ni på det på allvar? Ni är fan blåsta.

Sorry tjejer, men det var dags att släppa den här.

Eftersom jag inte hittar min kepssamling var jag tvungen att gå ut och köpa en ny. Så nu kan jag gömma mig igen.

Sen undrar jag varifrån alla snygga killar kommer ifrån? På sommaren ploppar de ut överallt. Är de turister? Varför finns det inga snygga killar på vintern? Håller de sig inne för att inte förstöra sin finhet?

Det var ungeför det jag funderade på när jag promenixade hela vägen hem från Kista.

Nu ångrar jag mig. Rejält. Så där säger man bara inte Linda. Idiot.