Yeah. Jag svarade när det ringde igen. Det var SB-killen. Nu har han varit här igen, fick kasta på mig kläder i sista sekund. Man glömmer bort hur man ser ut när man sitter och MSN:ar.
Nåväl, han är inte klar än. Ska komma imorgon igen.
Vi hade kunnat sitta någonstans vid Medelhavet och haft en romantisk dejt, med en liveorkester som hade spelat någon Lugna-Favoriter-låt och bara tittat varandra djupt i ögonen utan att säga något.
Men det behövs inte. Jag skulle lika gärna kunna sitta med honom på McDonald´s varje kväll och dela en påse minimorötter och en glass.
Frågan är bara om det är det han vill, om jag får någon respons. Jag får jobba hårt helt enkelt. Värd att behålla är han, helt klart.
Oj, klockan är 17:30, det känns som 21:30. I vilket fall somhelst är det nog sovdags för mig snart. Men det var inte det jag skulle skriva om. Det jag skulle skriva om är att jag är jättefrustrerad över en sak som jag egentligen borde skita i totalt.
Jag försöker hjälpa en kille med en grej, men han är så otroligt passiv. Jag gör det här för hans skull och jag riskerar onödigt mycket. Varför? Varför ska jag gå omkring och göra massa goda gärningar hela tiden?
Jag har lust att bara säga fuck off och aldrig mer prata med honom. Ingen har hjälpt mig med nåt heller. Det är bara den hårda vägen som gäller.
Jag vet inte varför jag kom att tänka på honom just ikväll. Kanske för att jag av misstag såg hans namn i telefonboken. Ja jag har det kvar, för snubben kan få för sig att ringa närsomhelst och jag vill svara med rätt ton.
Kan inte säga att snubben var nån hit, även om han var jävligt kattig. Svart basketspelare, say no more. Och fan vad han kunde dribbla. Både med bollen och med mig. Och en till boll.
Jag såg att han hade två tandborstar i badrummet. En blå och en lila, och någonting sa till mig fly Linda fly. Där och då borde jag hoppat ut genom hans fönster.
Nån månad och en sanning senare visade det sig att hans ”riktiga” flickvän var på smällen, och hade varit det ett bra tag.
Så ett tips till er tjejer: kolla hur många tandborstar han har i badrummet.
Och håll er borta från basketspelare! De är players, det bara är så, de har det i sig, dribblandet. Det är som när man beställer pizza. Hur många gånger man än säger att man inte vill ha oregano på så lägger de det i alla fall. Det bara finns där.
Han ÄR jättesöt ju…
1. Fick ett mycket snällt mejl av en mycket speciell person. (Skrivit om detta tidigare). Men jag ska inte hänga ut det. Så gör man inte. Men kul att få beröm av någon respekterad. (Nu är de två ju!)
2. Sen så kanske det har dykt upp en väldigt speciell kille i mitt liv också. Vi får se. Kanske. Jag återkommer om detta. Eller inte. Men nu har jag nämnt det i alla fall.
Fan jag kan ju inte skriva om nåt, jag respekterar folks integritet för mycket!
Självanalys på tunnelbanan på väg hem:
Jag brände med flit precis alla broar med en kille jag hade en nästintill obefintlig chans med. Varför gjorde jag så egentligen? Var det verkligen nödvändigt, trots att vi troligtvis aldrig hade blivit i närheten av ihop?
Skyddar jag mig själv? Hur många gånger har jag gjort så här med flit??
Det kanske finns en kille. En kille som jag tycker mycket mycket om. Men vad hjälper det? Vet han det? Jag vet inte om han har fattat det.
Kan ju inte direkt använda bloggen för en sån sak:
X jag vet att du läser, det är DIG jag skriver om, det är DIG jag vill ha.
Vilket luddigt inlägg. Man vill ju inte att fel personer ska få reda på det här. Eller nåt. Han kanske inte ens läser min bullshit, vad vet jag.
Ja vad vet jag? Inte mycket alls.
Såg världens finaste kille på tunnelbanan. Den typen av finhet ser jag max en gång om halvåret.
Men en sån kille kan man ju inte gå fram till. Vad säger man??
I Hur träffar man en partner? pågår diskussionen fortfarande. Punkt 5 verkar vara en hobby. Om hobbyn är att skriva (läs blogga) så kan man alltså träffa någon här?? Slår ju samman med punkt 4 dessutom.
Vad är det jag söker i en kille? Inte så mycket, vad är det som är så svårt att finna?
1. Du ska inte ha en annan tjej. Är inte intresserad av en kille som har en gravid tjej (har hänt) eller som tycker att hans eget sambo-förhållande är dött och därför söker sig till mig (yep true story).
2. Vi måste ha samma typ av humor. (Ironi, ironi, ironi, ge mig min dagliga dos).
3. Du ska kunna försörja dig själv. Inga killar som förväntar sig att flytta in hos mig och snylta. Därmed inte sagt att du ska ha värsta flashiga jobbet.
4. Du skall icke vara toffel. Jag behöver någon som kan ta ner mig på jorden när jag svävar iväg.
5. Du ska vara en svensk som har respekt och förståelse för andra kulturer/ Du ska vara en invandrare som är integrerad i det svenska samhället.
Ska det vara så svårt?? Är inte det här självklara saker?
