Har avanmält mitt autogiro för hyran förra veckan. Fick faktura, betalade den.
Och så drog de skiten på autogiro idag i alla fall.
4183 spänn innan helgen.
Tack för det, idioter.
Jag är sjukt fokuserad när jag går in. Ångrar mig lite att jag är helt osminkad, för jag borde ha haft tjockt lager med kajalpenna för att framhäva den där rätta attityden.
Men sen när jag ser killen som ska hjälpa mig fattar jag att nej, det är inte rätt sätt. Han är trevlig. Han får inte mobilkamerakabelhelvetet att fungera han heller.
-Det bara är så, det är inget fel på kabeln, det är ehh… inte kompatibelt… men det är inget fel på produkten.
-Mhm, jag förstår… det var ju lite synd. Jag hade annars tänkt att köpa en…. (blinkar lite extra här) digitalkamera.
-Jaha, okej.
-Mm.
Tystnad. Det bästa sättet att få igenom min vilja. (Det är min chef som har sagt att jag brukar köra med den strategin).
-Men…
-Ja?
-Jag kan fixa ett presentkort till dig.
Jag känner mig nöjd. Här har jag vunnit. 300 spänn är egentligen ingenting att tjafsa om, jag skiter i 300 spänn inser jag. Just därför känner jag att det är lite synd att jag får ett presentkort, jag kunde lika gärna skänka pengarna.
Vi står och skämtar om hur vi ska förklara för hans chef att jag fått tillbaka pengarna, när det inte är något direkt fel på kabeln. Jag hjälper honom att formulera problemet.
Vid kassan ska en annan kille hjälpa mig att trycka ut presentkortet. Istället frågar han mig om jag har med mig mitt VISA som jag betalade med tidigare. Självklart har jag det. Han frågar om jag hellre vill ha tillbaka pengarna än ett presentkort. (Döh).
Kassakillen gör helt fel. Han drar ett köp på 1200 spänn på mitt kort istället. Här börjar jag på allvar bli irriterad över att jag har så mycket pengar på mitt kort. Hade jag inte haft pengar, hade jag sluppit det här jävla skitproblemet. Här inser jag hur jävla bortskämd jag är och minns mitt löfte tidigare att jag ska ge bort de där jävla 300 spännen. Så okej, jag bestämmer mig.
Eftersom kassakillen gör helt fel, kommer istället en kassatjej som säger att hon ska ordna allt han har ställt till med och att jag ska få mitt presentkort.
Hade jag inte bestämt mig för att ge bort pengarna hade jag skitit i det. Som sagt, 300 spänn är inga pengar alls, men jag har i mitt sinne redan matat barn i fattiga världsdelar. Och det är först nu jag orkar bry mig på riktigt.
-Du menar väl, att du ska ge mig pengarna kontant. Samtliga pengar… både felslaget och MINA 300 kronor?
-Ehh… jo det var det jag menade.
Så jag fick mina 300 spänn i handen. Jag har lovat att jag ska skänka de till nån som faktiskt behöver de pengarna. Ska bara leta upp en schyst organisation först.
Jag är helt övertygad om att jag inte hade fått pengarna i handen om jag inte hade bestämt mig för att skänka dem. Förmodligen är det så, för jag hade inte orkat tjafsa om presentkortet.
It´s called karma baby.
Äntligen hemma, jag har varit ute hela dagen. (Bloggade från mammas jobb förut).
Tänk om jag hade jobbat på mitt vanliga jobb, vilken värdelös dag det hade varit.
Men nu blev det en lärorik och rolig dag istället. Och pengar, det fixade jag på annat sätt. (Lagligt).
Det här går hand i hand med det jag skrev tidigare. Jag vägrar att bjuda kompisar och nära* och kära på saker.
Visst, jag har mina cash. Men det är ju för att jag har slavat sen jag var 16 år. (Slavat är rätta ordet, började med en timlön på 48 innan skatt). Så nu kan jag softa och bara va, jag tänker inte slösa bort mina pengar på att betala för andra som inte pallar jobba. I´m sorry.
Många verkar tro att vaddå du har ju pengar så du kan bjuda. F*ck you! Att jag inte bjuder på saker (då menar jag inte mat hemma utan saker man köper ute) är ju själva anledningen till att jag har kvar pengar. Döh.
Jag vill inte bli utnyttjad, för det blir ju så till slut, man hamnar i en ond cirkel och den gången man slutar bjuda försvinner de där snyltarna.
Den där lunchen jag eventúellt skulle ha bjuckat på kostar mig ca en timmes jobb. Så mycket tycker jag inte om er sorry. Ni får lära er att hålla i pengarna hårdare. Man kan inte leva på kredit.
*Finns en enda person jag skulle köpa allt i världen för utan att blinka. Det är min bror. Har frågat flera gånger om han vill ha en bil, men än så länge har jag inte lyckats övertala honom.
Stackars de som inte har råd att åka på semester till någon tropisk ö. Skojar ni? Helt seriöst, är det något att tycka synd om på riktigt?
Sverige är ett av de länder där folk faktiskt tjänar skapligt, men folk har så sjukt dålig hand om sin ekonomi. Varför räcker era pengar bara halva månaden (oavsett vilket jobb ni har)? Vem som helst kan göra ett misstag, men varje månad? I andra fattigare länder, har många det bättre ställt, för att de använder hjärnan och har lärt sig att snåla.
Det är inte pengarna det är fel på, det är hur ni har hand om dem. Sorry, men mina sympatier har ni inte.
När folk frågar mig vad (och hur mycket) jag sysslar med, svarar jag numera att jag jobbar halvtid.
-Ojoj, stackars dig, klarar du dig?
Denna fråga ställs av folk som inte har pengar till mat sista två veckorna, oavsett hur mycket de tjänar.
Att jag jobbar lite just nu är mitt val. Det är en möjlighet jag har eftersom jag har bunkrat upp med pengar, eftersom jag har slitit hårt sen jag var liten. Jag behöver aldrig oroa mig för pengar. Jag köper allt jag vill ha (inom rimliga, men jävligt höga, gränser).
Jag har ingen som helst motivation till att tjäna pengar, vill bara att lönen täcker hyra och räkningar, så egentligen jobbar jag för mycket. Om jag jobbar vill jag göra något meningsfullt, det är inte pengarna som lockar.
Jag köper alla kläder jag vill ha, musik, smycken, äter bra. Ingen behöver vara orolig för mig.
Och tro det eller ej, men jag tjänar pengar på mitt skrivande.
Det är lönetider. Bäst att hålla sig hemma i ett par dagar. Folk kastar pengar omkring sig och jag är rädd för att bli träffad av en sedel i ögat och bli blind.
Sverige är som bäst och lugnast i knäckebrödstider. Veckan innan lön alltså.
Jag vill bli gammal. Mest för att jag skulle vilja spela Bingo Lotto och ha kul. Tanterna verkar helt överlyckliga när de spelar.
Men jag vill INTE vinna pengar. (Tror jag är en av få som verkligen inte vill vinna pengar). Usch. Mo money=mo problems och det senare har jag nog av.
Ge mig en lott utan vinst. Ja , även jag gillar spänning.. tänk OM jag skulle vinna, hemska tanke.
Jag vet att det här är feta i-landsproblemet. Idag upptäckte jag en insättning på mitt konto som ligger på 630 kr, och blev irriterad. Vem skickar dessa pengar till mig och varför? Är de mina nu, kan jag shoppa loss eller ska man betala tillbaks de till nån?
Nåväl, det verkar som om det var något slags aktieudelning. Och skatten var redan dragen. Tur det.
