BitterBloggen

Den här dagen kommer vara en sån där dag jag kommer tänka på när jag framöver kommer minnas hösten 2006. Man behöver helt klart ha jacka på sig när man går ut, men jag har faktiskt sett en och annan geting. De surrar svagt och lär få totalt motorstopp snart. Rönnbären är läppstiftsröda och det blåser på ett behagligt sätt.

Jag har hunnit med att sova ut, ta en joggingtur, skriva en text som jag fått i uppdrag, långpromenad med lunch på fin restaurang. Resten av dagens schema består av ytterligare en promenad med businessplanering, en snabbvisit på ett 60-årskalas och sedan utgång på ett ställe som ska ha bra musik. Han har lovat att jag ska slippa höra The Voice-hits, det ska bara vara sköna jamz. Jag förtjänar vodka efter allt mitt hårda slit, men samtidigt så älskar jag att ha mycket att göra. Det mesta är ju roligt just nu, så jag klagar inte! 

Nästa helg blir det Tallinn hela helgen. Vi blir tydligen typ 30 pers. Det kan liksom inte bli fel, eller är det just det det kan bli? Kryssningar brukar ju spåra ur på ett eller annat sätt. Imorgon ska jag gå på teater, och snart har Lisa Nilsson konsert. Mycket att se framemot helt klart.

Jag har upptäckt en ny författare som är helt ultramegafantastisk. Theodor Kallifatides. Jag läser  långsamt, som om det vore poesi, vill inte att det ska ta slut. Jag har upptäckt att jag hade fler böcker med honom i bokhyllan som jag inte har läst, vilket gjorde mig lycklig. På senare tid har jag märkt att jag föredrar manliga författare. När de är bra, är de riktigt bra. Jag bjuckar på citat från Herakles:

Sömnen fann honom lycklig trots ensamheten eller tack vare den och en bessynerlig tanke tog form i hans hjärna: man mår som bäst antingen då man har allt eller då man har inget alls.

Jag vet att jag lovade mig själv i förra inlägget att inte dela med mig av min promenad och dess fynd, men jag tänker göra det ändå. Ni får tycka att jag är pervers, jag skiter i.

Åter på berget. Endast som besökare, jag försökte inte besegra det, utan hade enorm respekt för dess storhet. Jag ligger och blundar på bänken, med musik i öronen. Ett jättehögt ljud får mig att slå upp ögonen och leta efter glasögonen som jag lagt ifrån mig.

Fallskärmshoppare på berget.

Vilken jävla PiZzdag… hAr ont I hela kropPEn…… *ler* pLuz att typ ja Ba ba kan jöra mej i BegrÄNza delaR Av lägEnheteN. D blir nOg eN Fet morgoNpRomenad.. å typ ja TänkEr typ iNte bloggA oM vakkja ZakER, ni Fattar doM typ äNdå inte!!!!!! 

Mina trogna läsare vet att jag brukar promenera. Mina fanatiker vet att jag många gånger letar efter något och ibland t.o.m. hittar något!

Ikväll hittade jag en livs levande… snopp!

Han bara drog fram den och pissade på pendeltågsspåret. Just like that. Har aldrig sett det live sådär från sidan så man verkligen ser exakt hur det går till.

Han verkade inte bry sig att jag stod och stirrade och jag orkade inte vara diskret, för på något sätt så var det bara… vackert.

Det finns inget som får igång en så mycket som en morgonpromenad på två timmar (och litelite jogging). Skrämmande egentligen hur lätt jag byter väg. Bara för att jag kände jättegod killparfym, började springa åt det hållet istället, bakom honom.

Vad vore livet utan härliga dofter?

Jag ska ut på höga berget igen. Jag ger mig inte. Det lär inte finnas några äckliga sommarpar där nu i alla fall när det regnar.

Och om det finns, så kommer jag putta ner dem.

Eftersom jag inte hittar min kepssamling var jag tvungen att gå ut och köpa en ny. Så nu kan jag gömma mig igen.

Sen undrar jag varifrån alla snygga killar kommer ifrån? På sommaren ploppar de ut överallt. Är de turister? Varför finns det inga snygga killar på vintern? Håller de sig inne för att inte förstöra sin finhet?

Det var ungeför det jag funderade på när jag promenixade hela vägen hem från Kista.

På väg ut kände jag att jag ägde världen. Jag skulle klättra upp på det där höga berget och bara sitta där och känna att jag äger världen och tänka stora tankar.

Självklart sitter ett par där och och smaskar på varandra. Jag tänkte: ha! Det där är en typisk sommarromans och sommaren närmar sig sitt slut. Där fick ni bastards!

Mitt berg var alltså inte mitt, så jag fick klättra ner på andra sidan. Grejen är bara att det var så brant att jag ramla och rullade ner.

Väl nere tänkte jag: nä nu fan chillar jag. Satte mig på en bänk och stirrade på berget istället. Fy vad liten jag kände mig. Berget hade vunnit.

Jag var arg på berget och beslöt mig för att ta en annan väg hem. Istället trasslade jag mig in bland kohagarna. Jävlar vad mockor jag har trampat på. Man skulle kunna vara så där äckligt positiv och säga att tja, nu vet jag hur mina föräldrar hade det när de var små. Nu vet jag mer om mina roots, liksom.

Men nej, det här är inte rätt. Och vad som är ännu mera fel är att duschen är upptagen nu när jag väl kommit hem.

Det jag hittat under denna promenad: ingenting.

Det jag tappat under denna promenad: min värdighet.

Idag har jag lyckats med att gå två långa promenader. Första gången hittade jag mitt självförtroende, det hade hoppat in i ankdammen och plaskat lite väl mycket.

Andra gången hittade jag en katt som jag var bra nära på att kidnappa. I mitt hemland gör man så. Åhh vilken gullig katt/hund.. den tar vi! Här skulle jag säker bli arresterad för en sån sak.

Men vad gör det? Låt mig få skriva från fängelset. Jag skulle brevväxla med mig själv.

Är långpromenader, oftast på kvällen. Var ute på en lång sådan nyss: såg solen gå och lägga sig, med ett rött spår som avslöjade att den tidigare varit där. Rester från tidigare grillningar fanns kvar på gräset och visade att här har riktiga familjer samlats. En del barn som normalt sett borde lagt sig för länge sedan var kvar och spelade fotboll. Då och då görs det mål vilket utlöser skrik och tjut.

Och där går jag ensam med min mp3-spelare. Som en främling eller nyinflyttad, som betraktar, som inte hör hemma i hemmet.

Så vad gör jag på mina promenader? Jag går igenom en process, och låter olika låtar hjälpa mig på traven.

Tänker på var jag varit, var jag är nu, vart jag är på väg. Jag går snabbt och får upp flåset (R&B).

Vad har jag förlorat och vad ska jag ta tillbaka från de som snott saker som tillhört mig? (Hård rap).

Känner mig uppgiven under en stund och tycker synd om mig själv. (Ballader).

Jag går till botten med saker, accepterar, känner mig redo att gå vidare från nuet. In till något större. (Glad reggae).

Jag behöver det här.

Har varit ute på en powerwalk.

Vet inte om det var så mycket power i den, men det kanske inte gör så mycket?