BitterBloggen

Wow, det är rätt kul att städa dagen efter man druckit. Jag kanske ska dricka oftare?

Min lägenhet ser för jävlig ut.

… är att korrekturläsa, speciellt saker man själv har skrivit. Jag hade helt glömt bort den där boken jag skulle korrläsa.

Och i mejlboxen finns en diktsvit jag skrivit som ska in i den där antologin.

Det här är nästan jobbigare än att städa.

… men jag har städat! Tänk att även jag har en gräns på hur skitigt jag orkar ha det. Jag började med det allra viktigaste, vilket är att vira in en städ-duk runt huvudet för att markera för mig själv: här städas det! Det innebär att man inte får gå till MSN och titta vem som har vibbat, förrän man är klar.

Jag gick igång med dammsugaren (en trådlös Electrolux, ni vet den från reklamen) men batterierna dog efter mitt rum. Stackarn fick jobba hårt. Normalt hade jag tänkt: äsch, bättre lycka nästa gång. Men istället drog jag ut den där andra dammsugaren som har en kabel, ni vet en sån där stor, klumpig sak som fastnar överallt. Yes! Den tog jag, jajamän här städades det ordentligt.

Sen var det bara att inse att det var dags att ta itu med klädbergen (rena) som har täckt hela min soffgrupp i rummet. På med en reggae-skiva (enda musiken som gör mig lugn, man kan riktigt känna hur höga de va när de gjorde den, och det smittar av sig) och igång vart jag. Strumppar som inte sett varandra på ett halvår återförenades i glädjetårar.

Eftersom jag varit så duktig ska jag belöna mig själv med att springa en riktigt tuff runda. Med riktigt bra musik.

Normalt sett brukar jag städa innan mamma kommer hit. Planen var ju att jag skulle städa igår innan hon kom. Och ändå brukar det va så här:

-Men oj här var det skitigt!

-Meh jag städade ju innan du kom hit. Bara för din skull.

-Oj är det HÄR städat?

Igår struntade jag i att städa, det blir ju ingen skillnad i alla fall. När jag håller i dammsugaren sugs inte dammet upp av nån anledning. Då lät det istället så här: 

-OJOJOJ!! Jag behöver ta ledigt två dagar från jobbet och komma hit och städa åt er ORDENTLIGT.

Mitt medfödda städ-öga är förstört. Jag har inte bott med någon kvinna på 10 år. Jag är van vid ungkarlslivet liksom, och fan jag trivs. Jag älskar att kasta mina kläder lite var som helst och inte torka upp efter mig. Det känns hemma för mig.

Förresten har jag fortfarande inte hittat min hatt- och kepssamling. Men jag vet att den är här någonstans.  

Hjälp! Min mamma kommer hem till mig imorgon. Ytterligare en kaktus har avlidit. Den måste jag städa undan, samt den där buketten jag fick för tre veckor sen som är hur död som helst. Imorgon ska jag dammsuga också.

Hon ska få titta på Jabba och se om hon kan rädda honom. Jag kan liksom inte kasta honom. Växter älskar mamma, de känner hennes växt-kärlek. Hon behöver bara titta på dem så vaknar de till liv.

Det är lite synd om mamma. Hon bodde i den här lägenheten innan vi kom hit och kastade ut henne. Det gör henne ont att se att det som en gång var så rent och fint och städat numera ser ut som Överskottsbolaget.  

Jag letar efter en grej som jag har städat bort. Den borde vara omöjlig att missa, men nej, uppenbarligen inte.

Jag fattar inte varför alla jämt klagar på att jag är stökig. När allt är framme vet man i alla fall var grejorna är. Nu kan de vara precis var som helst.

Förresten så får man inte städa på den sjunde dagen, vilodag remember? 

Nu ska jag gå och städa toaletten och moppa hela lägenheten. Kanske tvätta lite också.

Jag straffar mig själv. Där fick du Linda.

Kanske tänker till innan jag dricker nästa gång.

Ska jag eller ska jag inte äta?

Ska jag eller ska jag inte städa?

Ska jag eller ska jag inte blogga?

Det ligger något befriande i att städa har jag upptäckt ganska nyligen.

Har bytt lakan och proppat maskinen full med tvätt. Freedom!

Jo vi var ju på krogen igår. Någon spiller massa vatten över bordet som vi sitter vid och en bartender kommer dit med en överdrivet stor pappershög för att torka upp det.

Han kastar det nonchalant på bordet och säger till mig och mina två tjejkompisar: ”Vem tror ni städar bättre, män eller kvinnor?” Han tittar på oss utan att börja torka upp översvämningen. Det han egentligen sa var: Kvinna städa!

Ingen av oss rörde en fena, vi bara stirrade på honom. Så suckade han lite och gjorde sitt jobb. Vad trodde han egentligen? Jag vet att han försökte få oss att torka upp det. Jag jobbar inte när jag är ute och roar mig. Så är det bara. Och han var garanterat bättre än oss på att städa, det var bara det att han skämdes.

På tal om städning förresten: diskmakinen är på och tvättmaskinen med. Det surrar i hela lägenheten och det verkligen känns rent. Observera att det inte är jag som gör jobbet. Jag har en liten städverkstad som gör det åt mig.