Jag ser att det råder många diskussioner på bloggen om man ska eller inte ska fira den svenska nationaldagen, och i så fall hur. Klart vi ska fira den. Jag tänker i alla fall göra det. Den är viktig för mig.
Jag som andra generationens invandrare har inte valt att komma hit (är född här), men jag har valt att stanna. Sverige är ett underbart land. Anledningen till att jag riktar så mycket kritik mot det är just för att jag älskar det. (Lite som man gör mot mammor). Jag vill att det ska bli bättre, av det enkla faktum att det kan bli bättre.
Jag är stolt över Sverige. Jag är stolt över det goda dricksvattnet, den rena luften, naturen, rättigheterna som finns, jämställdheten och den respekt som råder.
Jag bor i en mångkulturell/invandrartät/förort-där-inga-svenskar-finns, men jag kan ge mig fan på att jag kommer se massa svenska flaggor här på tisdag. Vi är många som är glada över att bo just här.
Att svenska flaggan står för rasism/nazism/främlingsfientlighet är bullshit. Jag känner ingen invandrare som tar illa upp av den svenska flaggan. Det finns säkert, men jag är övertygad om att det är en superliten minoritet. Man får inte backa för en sak av rädsla för att bli kallad för det ena eller det andra, när man själv vet om att det är obefogat.
Hur ska man fira det här då? Jag vet inte, de flesta verkar tycka att det räcker med att dansa på Midsommar. På vilket sätt är midsommarn viktig? Det är nationaldagen som är viktig. Det är vår dag. Alla-vi-som-bor-i-Sveriges-dag. Vad jag nu än bestämmer mig för att göra kommer jag sätta på mig den blå-gula flaggan.
Jag älskar Sverige och den svenska flaggan.