Varför är det som så att när det gäller barn som blivit påhoppade så heter det inte längre misshandel, då kan det kallas för allt möjligt, ja gud vet vad. Man kan inte heller kalla det för mobbing, eftersom mobbing är när ett barn blir påhoppad om och om och om igen av en och samma personer.
Jag blir så jävla förbannad, vad ska man göra och ska det verkligen räcka med att man ringer lite föräldrar och sen e det bra?

Min son råkade ut för ett sånt fruktansvärt påhopp igår.
Han har länge pratat om att vilja byta skolan, få byta till en skola där alla får vara den man är, men det vet vi ju alla att någon sån skola verkar inte finnas. Vi hittade då en skola i närheten, Vittra i Sjöstaden. Har hört många lovord om den här skolan och bestämde mig för att sätta han i kö där. En vacker dag ringer skolchefen upp och ger mig den glada nyheten att dom nu har en plats för honom. Jag blev jätteglad och lättad över samtalet. Vi bestämde en dag för en rundtur så jag tog med mig Leo och åkte dit. Dom har en helt annan typ av skola om man jämför med vad jag är van vid. Man jobbar i små grupper utefter var man ligger i sina kunskaper. Ngt jag tyckte verkade riktigt bra. Att varje barn får jobba i sin takt och bli utmanad. Den enda frågan jag hade på det här mötet var hur det ser ut med mobbning på skolan, ngt skolchefen menade på i princip var obefintlig. ”Klart att det ngn gång händer att ngt barn ryker ihop med ett annat, men det är så sällan” Det var svaret jag fick av honom. Efter att vi varit där i skolan gick det många tankar i huvudet på mig och när skolchefen några dagar senare ringde upp för att höra vad jag tyckte och bekräfta platsen så kände jag mig inte riktigt säker. Det var ngt som inte kändes riktigt. Än en gång vid vårt telefonsamtal var jag väldigt tydlig med att det allra viktigaste är att Leo mår bra och har en positiv atmosfär omkring mig. Skolchefen tyckte då med tanke på min oro att det bästa vore om Leo fick vara en dag i skolan innan jag bestämde mig, jättebra tänkte jag och frågade hur det skulle gå till rent praktiskt. Han mena på att Leo skulle komma dit strax innan det hela började och få en mentor som då skulle visa han runt och vara med honom under dagen. Toppen tänkte jag och pratade med Leo som tyckte det skulle vara skitroligt. Han har suttit och räknat ner dagarna för att få komma på det där studiebesöket och igår var det äntligen dax!! Han studsade upp ur sängen tidigare än någonsin och var redo alldeles för tidigt. Jag fick hejda honom och log mot honom och mena på att snart ska du få åka iväg, men du får vänta en liten stund. När det var dax att sticka krama han om mig och slängde sig på sin cykel. Jag ställde mig i fönstret och blev nästan gråtfärdig över hur lycklig han var över att få åka dit.
Tur i oturen så jobbade jag hemma igår pga av att min syster tog studenten och jag hade lite möten inbokat på förmiddagen. Men när jag håller på att göra mig iordning hemma inför studenten så hör jag hur dörren smälls igen. Jag går mot hallen för att se vem det var och ser där en helt olycklig Leo.
”Vad har hänt?” frågar jag honom. Han sätter sig i min famn och kramar mig så hårt han kunde.
”Jag vill inte gå dit något mer” snyftar han . Jag blir alldeles kall och förstår att ngt har hänt.
Då börjar han stapplande berätta hur en kille börjat mucka bråk med honom framför alla elever i kapprummet. Eleverna hade stått och skrattat och försökt provocera fram ngt ur Leo. Leo som var livrädd sa inte många ord utan kände sig mer och mer hotad. Det är framförallt två pojkar som driver det här bråket till det yttersta och till slut gör dom det som aldrig får hända. Dom börjar slå honom , slå honom i ansiktet med örfilar om vartannat. Leo står där alldeles ensam, rädd och trängd i ett hörn där det står två personer som gör det här mot honom. Ingen ingriper, inga vuxna , inga andra elever.
När allting tar slut sitter han där, ensam, slagen och rädd…. Vad skulle han göra? Vad hade han gjort för att förtjänat det här? Han som var så glad och helt plötsligt vändes allt till en mardröm. Ngt han aldrig kunnat ana.
En fröken pratar med honom och lovar att prata med hans föräldrar och uppmanar Leo att gå in på en lektion. Leo vill inte, han vill gå hem. Fröken säger att det är okej och skickar hem honom och innan han går säger hon ” Det va jätteroligt att du ville komma och vara med oss idag” ???? Är hon helt jävla dum i huvudet?

När Leo berättar allt det här så känner jag en sån jävla ilska, jag slår upp vittra på hitta.se och ringer Richard på samma gång. Han var i närheten och kom hem på en gång. Tog Leo och stack till skolan. När han kommer dit stöter han på en vaktmästare som anar att Richard är LIIIIIITE arg. Richard ber om att få träffa skolchefen och vaktmästaren menar på att han sitter på lektion, men erbjöd sig att ta Richards namn o nummer och be skolchefen ringa tilbaka. Inte direkt mena Richard. Jag går inte härifrån förrän jag träffat honom, mena han på. Efter det så fick han tag på skolchefen och ungarna som gjort det här blev inkallade till rummet. Men vad händer då?? Jo ungjävlarna börjar kaxa upp mot Richard. Herregud, vad är det frågan om? Det var ett möte som i princip inte resulterade i någonting, inga ursäkter till Leo, ingen unge som förstod vidden av allt det här och en lamslagen skolchef som inte tar sitt ansvar.

Är det så här det ska få vara? Ska det verkligen räcka med ett telefonsamtal till barnens föräldrar?? Räcker det verkligen?
Vad gör föräldrarna och var var all personal?

Den här gången jävlades dessa ungar med helt fel unge, jag som mamma tänker gå så långt det bara går med det här. Det här ska inte få hända honom en gång till och jag önskar verkligen ingen annan förälder eller barn den här smärtan man får gå med när ens barnen blivit så kränkt.

Tack för ordet! Behövde få ur mig det här…..

Vem vet hur långt min lilla kille kan gå inom den här sporten.
Tyvärr så är jag sällan med på träningar och kikar på Leo o Robin, men det e ju inte för att jag inte vill utan för att jag e hemma med Alexandra. Hon e en pest o ha med där på mattan. Springer runt o gapar och ska springa till Richard o så, så därför tycker jag det e bättre att ha henne hemma.
Men i Lördags va ju Alexandra hos sin gammelmormor så då passade jag på att åka dit o kika på dom.
Leo va väl inte riktigt på humör för att brottas, men det va å andra sidan Robin.
Stolt som tuppen stod jag där o filma honom några gånger, han e så himla duktig, så rörlig o kompakt, 
Vi får väl se hur långt han går…..

Här är några klipp från träningen, Robin är han som har brunt långt hår!!

Duktig va???

Nu va det sådär jättelänge sen som jag skrev här igen.
Tiden bara rusar förbi , jag hinner lixom inte med.
Idag har jag legat hemma med världens jäkla migrän, har haft det i en vecka så när jag vaknade imorse boka jag en tid på vårdcentralen för att få lite nya bättre och starkare mediciner. 
När jag kom dit så tog dom först lite prover för att säkerställa att jag inte hade massa infektioner eller dåligt blodvärde o så, men det såg bra ut så det va ju skönt.
Fick traska till apoteket och hämta ut citodon, Maxalt och ngt annat som jag inte kommer ihåg vad det heter, men det ska iallafall förhindra illamående o kräkningar. Bllä.

Så nu har jag ätit, städat undan lite och ska snart lägga mig i soffan med grabbarna o kika på ”Halv åtta hos mig” det är ett favvoprogram som går här hemma. Lite roligt tycker jag nog att det är. Imorgon blir det jobba igen, men snart e det helg och då fyller jag år!!!!

Japp ,, tro det eller ej, men jag och min älskling firade vår 10-åriga bröllopsdag i fredags.
Jag hade väl inte några direkta stora planer, tråkig som jag e. 
På torsdagskvällen fråga Richard mig lite fint vad jag hade planerat under fredag, varav jag svara  -ingenting. Han titta på mig o sa åt mig att packa en väska med ett ombyte. Jag fatta ingenting och försökte få ur han varför, men jag fick lixom inga svar……

Så på fredagen åkte jag o jobbade som vanligt, fast jag åkte hem tidigare, mötte upp Richard och då tog han mig till Bowlingen, så vi bowla o han bowla skiten ur mig helt enkelt.. Grrrr, 

Efter det så tog han mig på Thaimassage, så himla skönt. Vi låg på varsin madrass i samma rum och blev masserade av två thailändska tjejer, så gissa om Richard njöt, hahahaha. Jag låg o snegla på tjejen som massera honom lite då o då, hehe.

Det var iallafall jätteskönt och dom drog o bände runt en så man va helt ”mosig” efteråt. 
Efter det så drog vi hem till min mosters lägenhet och duschade och gjorde oss iordning för middag, mer än så visste jag inte. Jag visste lixom ingenting om hela den här kvällen.

Men vi gick till en jättetrevlig restaurang och åt en supergod middag, muuums, jättemysigt och supertrevligt var det. Ett ställe som kändes helt perfekt faktiskt.

Efter middagen gick vi på bio och såg ”trubbel i paradiset” den va jätterolig, men jag somnade, hahaha. Jag va helt mosig efter massagen juuuuu.

När vi kommer ut från bion så va klockan 23:30 ungefär och jag va helt säker på att vi skulle gå hem, jag va supernöjd med kvällen o väldigt imponerad över vad han hade ordnat. Men, han frågar när vi kommer ut från salongen om jag behöver gå på toa, varav jag svara att jag gör det när jag kommer hem. Han gav sig inte utan sa åt mig att gå på toa NU!! 
När jag förstod att han faktiskt menade allvar , så lunka jag in på toaletten och gjorde det jag skulle. 
När jag kommer ut därifrån så tar han mig i handen och leder mig ut från bion och där utanför står en stor vit limousine och väntar på oss. Jag blev alldeles mållös och vågade lixom inte tro att vi faktiskt skulle åka den, va det verkligen oss den väntade på????

Richard går fram o hälsar på chauffören som stod och tog emot oss, hälsade oss välkomna och hjälpte oss in i limousinen. Inne i limousinen väntade en bukett med röda rosor och en flaska champagne………. Sen tog den oss till VÅRT ställe, det stället där vi träffades den allra första gången och det va även där vi förlovade oss. Så när vi kom fram klev vi ur och Richard korkade upp en flaska champagne, så skåla vi och jag kände mig som världens lyckligaste kvinna!!!!! Tänk att han fixat allt det där åt mig, kändes helt overkligt, som taget ur en film…
Sen tog vi en tur i bilen och gled runt i stockholmsnatten….. Sen hem o sova Zzzzzzzzz

Det va den mest fantastiska kvällen någonsin, så magisk på ngt sätt och han fick mig verkligen att känna mig som den mest fantastiska och speciella personen som går på ett par ben. 

Tänk va!!!

Richard, Jag älskar dig mest av allt och tack för en oförglömlig kväll!!

Jag har precis varit och fått massage….
Gud så himla skönt det var, verkligen, men det tog ett litet tag innan jag kunde slappna av trots tända ljus och flummig ping pooong musik.
Tjejen som masserade mig var jätteduktig och märkte fort vad det var jag tyckte var skönt. Hon massera rygg, ben fram och bak, fötter, armar, mage, bröst, huvud och ansikte…… Mmmmmmmm

Nu hemma, har precis diskat o städat upp litegranna och nu står det SLAPPA i soffan på schemat…..

Ha en trevlig kväll..

Inatt när jag låg o sov kom min underbara lilla dotter in i sovrummet. Jag vaknade av att hon stod vid min sängkant och bad om att få komma upp. Men istället för att ta upp henne i sängen drog jag ut madrassen vi har under sängen och  bäddade om henne där. 
Då hör jag hur hon ber om att få hålla i min hand, så jag sträcker mig ner så långt jag kan utan att falla ner från sängen och höll henne i handen tills hon somnade. Så gulligt.
Efter en timme vaknade hon igen och väckte mig än en gång, då bad hon om att få komma och lägga sig hos mig igen, så jag kunde inte låta bli utan lyfte upp henne och la henne mellan mig och Richard och DÅ när jag lägger mig ner så drar hon sig till mig och kramar om mig jätte jätte hårt och somnar med armarna runt min hals. Så himla gulligt, jag blev alldeles tårögd där mitt i natten och somnade om med ett stort leende på läpparna..

Min lilla snutta…. Det va så hjärtligt och innerligt, jag kunde verkligen känna den kärlek hon ville förmedla till sin trötta mamma..

Visst e det härligt att min älskling är hemma från Kina igen, FAST det hade nog varit mycket mer mysigt om jag såg honom lite mer….
Jobb jobb jobb och jobb. Han jobbar sena kvällar och när han väl e hemma så duschar han o äter och sen är det planering inför en barntävling i BJJ som han spenderar sista timmen på innan både han o jag stupar i säng. Jag stupar iofs tidigare i soffan och sen får han väcka mig så jag kan irra in i sovrummet o stupa vidare….

Har haft en väldigt produktiv dag på jobbet idag vill jag nog påstå. Pratat med många kandidater och uppdragsgivare och fått en hel del gjort. Riktigt nöjd över dagen, men samtidigt så har jag lääääängtat hem till min underbara familj. Saknar verkligen dom när jag e på jobbet och ibland när jag e hemma igen så längtar jag bara till nästa arbetsdag för att ungarna driver mig till vansinne. Men det e väl så det e antar jag.

Jag får väl sitta här och vänta på honom som vanligt då och har han tur så kanske jag e vaken när han dyker upp ikväll…… När man ringer till honom så hör man att han inte har tid o prata… Tråkmåns, hahaha

Jovisst om några dagar så har jag och Richard Bröllopsdag!!
Normalt så brukar vi faktiskt inte göra så mycket mer än att vi mysar till det lite extra just den kvällen, någon gång har vi varit ute och ätit middag på ngt mysigt ställe…

Men i år känns det lite svårare. Denna bröllopsdag är lite speciellare än alla andra och det är för att det är vår 10 åriga bröllopsdag!!!!
Vi har gått och tänkt i vår vildaste fantasi att vi skulle resa bort, och jag har länge gått och trånat efter Las Vegas och trodde att nu jäklar i år åker vi, MEN det gör vi nog inte………. Sen började tankarna iväg till Barcelona eller till London en weekend kanske, men det går nog inte heller. 
Ni förstår säkert varför!! Barnvakt! Som sagt det är mycket enklare att ordna barnvakt åt ett barn i några dagar, men att ordna det åt tre barn är ngt helt annat. Så jag tror nog det blir ytterligare en mysig kväll hemma ……   Men det e ju inte fy skam det heller, eller???

Ja herregud , det va ett tag sedan jag skrev ser jag nu.
Men jag har haft fullt upp med sjuka barn i över en vecka nu. Helt galet, Robin blev sjuk förra söndagen, han va hemma måndag och tisdag. Natten till onsdag blev både Alexandra och Leo sjuka så dom va hemma onsd, torsd och fred. Richard fick ta mestadels av vabben för jag hade/har så jäkla mycket och göra. Det har iofs han med, men med tanke på att han varit borta o så nu så kände jag att jag va tvungen att vara på jobbet. 
Men det värsta är att Alexandra fortfarande är sjuk! Jag va helt inställd på att hon under helgen skulle bli frisk så vi kunde gå å jobba men icke det. 
Imorse ringde jag vårdcentralen och fick en ny tid till henne. När vi kom dit konstaterades det att hon hade öroninflammation. Så nu går hon på penicillin och vi får hoppas på att det går över fort fort fort…. Stackars lilla tjejen, Richard va till läkaren med henne förra veckan i fredags men då hade hon ingen öroninflammation så den må ju ha kommit nu under helgen. Inte så konstigt då kanske att hon gapat o haft sig hela nätterna igenom…. Pust, man blir minst sagt lika trött som mamma när man har sjuka barn…..

Låt oss hoppas hon snart blir frisk igen…..

Misslyckat kidnappningsförsök av ett barn, rykte eller inte???

Jag fick ett sms igår eftermiddag om att ett barn försvunnit på en Ica Maxi i Stockholm. Mamman, vakter och personal påstods ha letat efter pojken som galningar och till slut hittade dom honom.
Han återfanns inne på toaletten, med nya kläder och nyrakad på huvudet.  Vad e det för sjuk människa som skulle göra något sånt?

Jag försöker lära mina barn så mycket som möjligt gällande främmande människor och vad som kan hända, men hur mycket jag än lär dom om vad som är rätt och fel så vet man fortfarande inte hur dom agerar om den dagen skulle komma. Däremot så vill jag vara säker på att folk som ser ngt misstänksamt som t.ex ett barn som skriker, släpas in i en bil, rycks in i en bil, SNÄLLA TÄNK TILL DÅ OCH AGERA!!!!!!

Vi måste helt enkelt bli mer medvetna om det här och det FÅR inte bara gälla våra egna barn utan allas, Tänk själv om det skulle hända ditt barn och folk omkring INTE agerade, hur skulle du må då?