Själv har jag 3 nu. Én skorpion på axeln, en tribul ros på benet och en panter på rumpan. Men en fjärde är på gång… Nja inte riktigt, vet inte vad jag vill ha än..

Det var jättebra skrivit av dig min älskling! Visst så vet jag redan vad du tycker och tänker. Men på något sätt så tar man sig till det bättre när man ensam och i lugn & ro läser igenom rad för rad.

Jag håller helt med dig. Jag kan ju bara se till min egna situation där jag helt gick på samhällets regler förut. Jag trodde verkligen att jag aldrig skulle få en kille som älskade mig för den jag är! Och så träffade jag dig… Vilket gjorde att jag fick helt nya vinklar. Jag vet i dag hur JAG vill se ut och det kan ingen ta bort från mig!

Jag vill ha former på dem rätta ställerna och ha lite fett här och där! Med en stor gnuta självsäkerhet och kärlek till sig själv kan ingen stoppa en……….

just nu känns allt jobbigt… jag vill byta karriär. Har precis sagt upp mig i från mitt fasta jobb sen 8 år tillbaka. Men det känna jäv… bra! Fast ändå jobbigt. Men tror att det är detta jag behöver. Jag har gjort mitt så att säga. Nu får vi se vad ödet har att erbjuda en tjej som jag. Väntar glatt…….. 

http://www.petitiononline.com/ea6gk/petition.html

Visst att jag har en stor del i mitt liv och mina val. Men när jag var yngre då?

När jag gick mellan 1 och 3 i mellanstadiet så var min sjuksyster på skolan väldigt orolig för min kurva och min vikt. Ringde hem till mina föräldrar och ville ha en förändring gällande mat och motion. Men jag är inte riktigt säker på om mina föräldrar tog till sig det. Det är nog svårt att erkänna att man ibland gör fel. Jag blev alltid körd till skolan då det var väldigt nära och fick ta en väldig protion av mat. Mina kamrater i området gick alltid tillsammans till skolan och där var jag inte med, tog ju bilen i stället 

Då är det ju inte bara upp till mig själv och enbart mitt fel?? Eller??

Nu i vuxen ålder så äter jag inte alls mycket, konstig men sant. När mamma var inne i sitt missbruk fanns hon inte här i denna världen mentalt men det spöke hon då var. hon åkte in och ut på sjukhuset. Vilket gjorde att jag och min syster fick klara oss mycket själva och det gjorde att vi inte gjorde så mycket mat utan levde på godis. 

Min syster blev smallll medans jag blev väldigt stor! 

Nu har helvetet börjat för mig och det är att lära sig att äta rätt och leva en vardag som jag inte är van vid. Är det inte det att vara en mamma och en pappa genom att lära sina barn att kunna klara sig här i världen?

Nu är jag kastad ut i denna stor världen helt själv………..  

Matrielt så hade jag det bra, det kan man inte sticka under stolen. Men känslor och dylikt är något jag måste jaga hela tiden ifrån mina föräldrar tyvärr.

Efter allt jobbigt i mitt förflutna så träffade jag min räddning och min stora kärlek. Peter!

Nu börjar mitt liv sakta byggas upp igen och jag mår väldigt bra i dag!!!

Men jag måste erkänna att jag är lite nervös, hur börjar man och vad skall man skriva om nu?? Det står helt stilla. Vill ni där ute veta om mina problem, drömmar och hur min vardag ser ut?

Jag vill veta era!!

Fasen, detta bättre än att betala en masssa pengar för en timme, och här kan man bara vara,

gud vad skönt!

VÄLKOMNA till Lindas värld!!