Ni har förstått att jag inte är kvar här va? Att jag faktiskt inte tyckte om metrobloggen överhuvudtaget och nu är tillbaka på www.linelv.blogg.se ??? Det vet ag ju att ni redan visste. Tänkte bara skriva en liten påminnelse….

En intervju idag som gick bra. Riktigt bra. Förändringar på gång?

Snart är jag ledig i ett antal veckor iaf. Galet skönt.

Nu är det en promenad som gäller.

Glöm inte att skriva eran mejladress om ni är intresserade av kalsongerna jag skrev om tidigare… svårt annars att ge er svar…

En dag som har varit väldigt omtumlande. Mycket känslor och sånt. Varför egentligen?

Eftermiddan och kvällen spenderades hemma hos Henkes bror och hans fru och deras barn.

Kvällen spenderades i soffan.

Igår hamnade vi på BMB fastän vi bara skulle till Andy och dricka lite och sen gå hem. Avslutningen på kvällen var också sådär. Mest av allt känner jag förvirring och frustration.

Om jag fick bestämma skulle det se ut på ett annat sätt. Men eftersom det finns massa andra att ta hänsyn till så funkar itne det riktigt. Det suger.

För att vinna någons hjärta så krävs det mycket. För att vinna mitt hjärta och orka leva med mej så krävs det ännu mer.

If ever there is a tomorrow when we’re not together.. there is something you must always remember: You are braver than you believe, stronger than you seem, and smarter than you think, but the most important thing is, even if we’re apart.. I´ll allways be with you.

Tänk de gånger som jag inte orkat höra när du pratar. Alla gånger som du frågat mej om vi inte kan leka och jag svarat att jag inte hinner eller att jag måste fixa något annat. Allting jag borde ha gjort och allt jag inte borde ha gjort. Jag älskar dej så otroligt mycket och om allting annat faller så lovar jag att jag står kvar vid din sida. Oavsett vad. Jag kommer aldrig låta något hända dej. Även om hela världen skulle gå under så skulle jag stå kvar och göra allt för att inget skulle hända dej. Alltid. Jag älskar dej, Elvira.

I övrigt så finns det inte så mycket att säga. Jag hoppas på att någon kommer hem som han ska utan några problem.

Jag har inte haft nån som helst lust alls att uppdatera. Det har liksom inte funnits någon tid. Vi bor iaf hos Henke nu. Det kanske jag redan skrivit? Nåja, så är det iaf. Om 1,5 månad får vi huset. Äntligen.

Nån som vill köpa kalsonger kanske? Calvin K och Burberry.. Billigt. Bra. Fina.

Nu är det sängen som gäller. Massor att göra i veckan och nsäta vecka känns det som. Egentligen är det inte så mycket men det känns som det just nu närj ag är mitt i det.

På fredag är det en halvdag på salong som gäller. Låter glammigt som fan. Egentligen är det inte det. Klippa, färga och så ska Louise öva på permanent. Spännande kära vänner.

Köp lite kallingar nu. Skriv en kommentar med telefonnummer eller mejladress så fixar vi… Bra där.

Och Carro, jag håller med, hela året var räddat.

Och ja Totte, jag ahr nog fan ett liv trots allt…

det var ett tag sen. Det har inte funnits tid och ork. Flytt och jobb har tagit all  min energi.

Har flyttat hem till Henke nu. Känns fortfarande bra och vi har inte dödat varandra än Det här kan nog fungera även i längden. Tur dock att det blir i ett lite större hus och inte i en liten 2:a.

Har ni förresten sett hur fin han är? Helt galet. Han är perfekt.

Jag älskar att leva. Även om det kan göra ont ibland.

Tupplur på det här blir bra. Jag ha blivit så jävla trött av mej.

Jag vet en tjej som hade allt. Hon hade verkligen allt man kunde önska sej. Hon borde ha varit sådär galet lycklig och tacksam. Tacksam mest bara för att hon egentligen inte riktigt förtjänade det hon hade. Sen förstörde hon det. Hon såg aldrig att det hon hade var det bästa. Efter ett tag så ångrar hon sej. Visst måste det kännas bittert. Riktigt bittert. Jag kan nästan känna det ända hit och käftsmällen måste ha gjort riktigt ont. Jag är inte avundsjuk på dej. Ibland förändras människor. Ibland tror man att det är andra som har förändrats när det i själva verket är du själv som förändrats. Ibland måste man titta sej själv i spegeln. Kanske är man inte så felfri som man tror? Kanske ska man bli mer ödmjuk inför andra. Och kanske ska man sluta göra sitt bästa för att förstöra något som man själv en gång haft och sen förlorat…

Radhuset är sålt nu. Jag flyttar om lite drygt en vecka.

Och med det här vill jag säga att jag är hemlös i ca 1,5 månad. Spännande. Undra vad som händer med alla paket och tidningar ochs ånt som jag fått hemskickat i mitt namn… vart ska allt detta sparas? Kanske kan jag vidarebefodra allt hem till dej… det vore ju lättast.

Varför i helvete snackas det så mycket skit? Dra. Försvinn.

Vill du verkligen veta vad som stressar mej i det du pratade om? Häxjakten. Alla lögner och alla förtroenden som sviks.

Allt annat känns bra. Någon hade kommenterat nånting som inte är aktuellt. Jag är bra behandlad av honom. Klart att vi har tjafsat om nåt ibland… i vilket förhållande gör man inte det? Jag tror inte det finns lika mycket känslor i ett förhållande där det aldrig är tjafs. Men det är min åsikt. Sen är det självklart så att om man bara bråkar kanske man ska fundera över situationen lite.

Jag är lycklig med Henrik. Han gör mej äckligt glad.

inget annat. Bara trött och obekväm. Något är försenat och det gör mej orolig. Mest orolig för att det är så fel. Och nej, ni vet inte vad det handlar om.

Jag är trött på vissa saker. Galet trött. Om jag betyder något så spelar inte det någon roll. Jag tänker inte göra det för någon annans skull. Jag gör det (om jag nånsin gör det) för min egen skull. Passar det inte så behöver du inte vara kvar. Ganska simpelt egentligen. Jag är inte desperat efter dej på något sätt. Det är fint och vackert men det finns annat som är det också.

Någon vill att jag uppdaterar. Det finns inte så mycket som hänt senaste tiden. Jag har njutit av livet som jag äntligen lever och som jag alltid önskat. Det känns oftast jävligt bra. Thea sa att allt kan bli perfekt. Även om jag tvekar så anar jag något som kan vara perfekt. Synd bara på förseningen och det obekväma. Det hindrar mej från att må perfekt.

Jag har en pojkvän som är bra. Han behandlar mej med respekt och han tycker om mej för den jag är. Inte för något annat. Det fanns vänskap som utvecklades till något helt annat. Jag trodde aldrig att det skulle bli så. Och aldrig har jag trott att något ska kunna utvecklas på det här sättet från vänskap. Faktiskt. Jag har alltid varit så säker på att vänner är vänner och dom blir man inte tillsammans med. Jag trodde en sån sak skulle förstöra alldeles för mycket. Jag hade fel.

Jag är inte riktigt hel än men jag är en bit på vägen!

För första gången på jävligt länge så kryper det sådär jävla jobbigt i hela kroppen. Känner mest paniken och jag vill inte och orkar inte. Jag blir bara rädd och förtvivlad.

Jag är trött på kommentarerna. Jag har inte gjort dej något. Snälla, det finns ingen anledning. Jag vet att du inte menade det på ett elakt sätt men det spelar ingen som helst roll. Jag skrattade inte. Det var för att jag inte tyckte det var ett roligt skämt. Jag tycker det är jobbigt.

Jag tänker inte vara den där bitchiga flickvännen som ringer och ber honom komma hem. Men faaaan vad jag önskar att han kunde komma hem nu. Jag skulle behöva dej nu. Kanske mer än någonsin förut.