Jag vet en tjej som hade allt. Hon hade verkligen allt man kunde önska sej. Hon borde ha varit sådär galet lycklig och tacksam. Tacksam mest bara för att hon egentligen inte riktigt förtjänade det hon hade. Sen förstörde hon det. Hon såg aldrig att det hon hade var det bästa. Efter ett tag så ångrar hon sej. Visst måste det kännas bittert. Riktigt bittert. Jag kan nästan känna det ända hit och käftsmällen måste ha gjort riktigt ont. Jag är inte avundsjuk på dej. Ibland förändras människor. Ibland tror man att det är andra som har förändrats när det i själva verket är du själv som förändrats. Ibland måste man titta sej själv i spegeln. Kanske är man inte så felfri som man tror? Kanske ska man bli mer ödmjuk inför andra. Och kanske ska man sluta göra sitt bästa för att förstöra något som man själv en gång haft och sen förlorat…

Radhuset är sålt nu. Jag flyttar om lite drygt en vecka.

Och med det här vill jag säga att jag är hemlös i ca 1,5 månad. Spännande. Undra vad som händer med alla paket och tidningar ochs ånt som jag fått hemskickat i mitt namn… vart ska allt detta sparas? Kanske kan jag vidarebefodra allt hem till dej… det vore ju lättast.