Kan det ha gått 5 månader sedan Teds far träffade honom senast?!?! Normalt? Inte speciellt. Men, eftersom jag råkar veta att pappan greps för narkotikainnehav den 29 mars i år så kanske det är lika bra?! Lämplig förälder? Inte ett jävla dugg!

Känns rätt fånigt att skriva om sådant här som jag just skrivit om när det händer så mycket värre saker i Sverige och världen. Mord, våldtäkter, med mer. Fy fan! 

Men jag försöker faktiskt ha perspektiv, jag försöker tänka att jag ska vara glad för det jag har jämt eftersom det finns de som har det mycket, mycket värre, men jag är desperat efter att få dessa problem lösta nu efter så lång tids bekymmer. Hatar detta, är så trött på att jordens arsel ger mig och mina nära, speciellt min son, en massa negativ energi hela tiden. Det måste få ett slut! Särskilt som det drabbar mitt barn i slutändan -inte mig!

Inget underhåll, inget adressbyte, inget umgänge med Ted på 13 veckor. SICK!!

Eftersom han inte byter adressen så innebär det nu (bland annat) att kommunen kommer att slå ihop våra inkomster när det gäller vad vi (d v s jag!) ska betala för Teddans barnomsorg i höst, och alltså kommer summan bli mycket högre än vad jag har råd med.

Tycker han inte att Ted ska få någon barnomsorg? Uppenbarligen inte. Hade jag stått själv på adressen så hade de bara kollat min inkomst, då hade det inte varit några problem. Men hur ska jag nu kunna få in Ted på dagis?!

Dessutom funderar jag över det här med gemensam vårdnad och om vi verkligen ska fortsätta ha det. Det börjar dyka upp papper nu på grejer som kräver båda vårdnadshavarnas underskrifter, men dessa kan jag inte fylla i och skicka in utan att han också skriver sin signatur som sagt! Och hur ska han kunna det när han håller sig på avstånd och inte är intresserad av att träffa Ted?! Då hade jag kunnat skicka med pappren till honom dessa tillfällen. Det här funkar inte! Jag får se om jag inte ska försöka få ensam vårdnad, då slipper man sådana här praktiska problem. Vem vet, han kanske aldrig mer tänker träffa Ted heller? Vad ska han då ha vårdnad för? Som det verkar nu är han inte ett dugg intresserad av sin lille son.

Visst, han kommer ju att bestrida min önskan om ensam vårdnad om jag kör på det, han är ju liksom inte frisk, men jag funderar ändå på att göra det. Skulle jag inte få igenom det (och vi fortsätter ha gemensam vårdnad) så kommer det ändå börja ställas krav på honom från rätten om att han MÅSTE ställa upp på att skriva på saker etc och då är ju problemet ändå löst för mig och jag kan slappna av lite!  

Bara undrar hur man kan vara ett sådant asshole?! Hur kan man skita i sitt barn, ta droger, hålla sig borta, slänga på luren i min mammas öra, vara så nonchalant, ego och vidrig? Så brutalt misslyckad?

Han ska inte få förstöra mitt liv en gång till för mig, det är ett som är säkert.

Sometimes we need to

stop analyzing the past

stop planning the future

stop figuring out precisely how we feel

stop deciding exactly what we want

and just see what happens..

Jag har, som ni nog redan märkt, bestämt mig för att sluta blogga här. Det beror på att somliga av mina läsare inte har något med mitt liv att göra, så därför vill jag inte ha min dagbok tillgänglig för dem, svårare än så är det inte. En av dessa är naturligtvis den person som är skyldig mig en massa pengar, men som är för snål för att betala och för feg för att ens svara i telefon och säga som det är. (D v s stå för, och säga att han är för snål). Sådana människor ska man egentligen bara skratta åt, men det kan jag inte så länge det drabbar min älskade lilla son.

Vi får se hur jag gör fortsättningsvis, kanske börjar jag blogga någon annanstans (det är ju så kul!) eller så skriver jag bara gammal vanlig, hederlig dagbok för hand istället. Det enda jag vet är att jag aldrig kommer sluta skriva om mitt liv med Ted, den jag älskar högst, men jag gör det gärna ifred från de människor som bara vill förstöra all min glädje med det här.

Vädret fortsätter att vara alldeles underbart, så idag gav vi oss iväg till Hagaparken och Fjärilshuset med mormor och morfar! Det blev promenad, lunch och glass.

Tack mina föräldrar för att ni är så fina och stöttar mig när jag behöver förresten! Ni är bäst, det vet ni. (Nästan lika bra som Teddan, hihi..)

Ingen direkt lust att blogga mer idag av flera olika skäl (!) men lägger in lite bilder från dagen i alla fall.

 

 

 

 

Ted har sovit oroligt ett par nätter nu, han har då legat hela natten bredvid mig. Så fort jag gått upp nattetid har han börjat gråta och sedan klamrar han sig fast vid mig när jag lägger mig igen. Lille plutt…

Hur kan en människa som ganska sällan (var 3:e eller var 5:e vecka ungefär) träffar sitt barn bara för att han aldrig tar sig tid till detta påstå att det är mamman som förbjuder honom till att träffa barnet?

Är det för att lindra det dåliga samvete som han har över att han nästan aldrig ser till att umgås med sitt barn? Säger han tillräckligt många gånger att det är mamman som inte tillåter honom träffa barnet så kanske han tror på det själv till slut?

Och hur förklarar han de gånger (var 3:e-var 5:e vecka) som de faktiskt träffas då? Om han nu inte är tillåten att träffa barnet?! 

Vi har några fönstertittare som bosatt sig i en tall precis utanför vårat fönster. Eller inte bosatt sig, men de hälsar på med jämna mellanrum, och det är ett par fåglar jag pratar om.. Kattorna roas av dessa ståtliga fåglar kan jag säga!

 

Här kommer lite ”Teddan-nytt”:

Ted säger nu ”Hejjå”! Idag sade han det när han satt utanför badrummet samtidigt som jag var inne i badrummet (med öppen dörr) och efter att ha sagt ”Hejjå” stängde han till dörren.. Haha..

Idag har han dessutom härmat sin kusin Leo som sa ”Hej Teddan” genom att säga ”Hej Dedda” tillbaka till Leo -sååå gulligt! Och så säger han Gogga/gugga när han vill gunga! Guldgossen min!

När Teddis får som han vill (t ex när han vill ha en viss sak, kanske en leksak, och får den) så skrattar han till: ”E-he, e-he” (skrockar) samtidigt som han rynkar näsan..  

Nu ikväll sa jag ”Donk, donk, donk” (Varför vet jag inte, haha), och då vred han sig av skratt och då kunde jag ju inte sluta säga ”Donk, donk, donk” såklart! Han skrattade liksom som att han aldrig hört något roligare, han skrattade verkligen på riktigt -från magen! Älskling.. Du gör din mamma så glad, om du bara visste!  

Ja, det är en sjukt underbar tid just nu. Den (eller de ska jag säga) som missar allt det här fantastiska som händer i Teds närvaro är inte riktigt klok alltså!