Vad är egentligen meningen med livet och vilken livssyn är egentligen den rätta? Finns det en livssyn som är den rätta och hur ska jag kunna veta om det är den jag strävar att leva efter? Vi alla människor har olika mål i livet och frågan är om dessa är lika eftersträvbara. Enligt mig är det oftast händelser som bygger upp vår livssyn, tyvärr oftast tragiska sådana. Detta resulterar i att en människa som aldrig har fått vara med om en dramatisk händelse som förändrat livet fullständigt, omöjligt kan ha samma perspektiv på livet, eller? Krävs det helt enkelt att något hemskt och oförståeligt ska hända för att vi ska hitta den rätta vägen. För det är ju det vi alla vill, leva rätt. Men att detta ska vara nödvändigt, känns fullständigt absurt. Jag kan säga att det är de tragiska händelserna som absolut satt mest prägel på den människa jag är idag. Jag försöker så gott jag kan att visa min kärlek för människor jag bryr mig om, även om det ibland kan kännas svårt att öppna upp sig fullständigt för en människa. Jag menar, jag har även lärt mig att man oftast inte kan lita på människor överhuvudtaget.
Jag har svårt för att vara elak mot människor, även om de enligt mig ibland förtjänar det. Jag vet inte hur människor mår innerst inne, och om det skulle visa sig att jag är orsaken/medorsaken till något som händer med den människan, skulle jag kanske aldrig förlåta mig själv. Jag har svårt att acceptera att det finns människor som inte tänker som jag angående sådana här frågor eftersom jag nästan kan garantera att de aldrig överhuvudtaget har reflekterat över vem de är och vad deras handlingar faktiskt kan leda till. Men jag kan heller inte klandra dem, vad vet jag egentligen om deras bakgrund och vem vet om det har varit ett aktivt och medvetet val.
Det känns på något sätt som sättet att leva livet på blir svårare än att leva livet. Varför ska jag behöva ha ångest över tankar jag har, och tankar jag inte har. Varför ska jag behöva ha ångest över det jag gör, och det jag inte gör. Ingen människa är perfekt, även om vi gärna vill tro det.
Massa tankar i en himla röra, men det är oftast så det är.