Hej…
Oj vad längesedan jag skrev nu. Har inte riktigt känt behovet av att skriva. Antar att det är ett gott tecken. Länge, när jag mådde som sämst, blev min blogg ett terapiverktyg, en ventil. Nu när jag mår så mycket bättre igen så tycks behovet inte finnas lika starkt längre…
Så vad har då hänt sen sist? Ganska mycket faktiskt… Jag har spenderat en hel vecka med ”någon”. En mycket bra vecka. Vi har kommit varandra ännu närmare, pratat en del om vår framtid. Om att vi båda vill satsa på en sådan tillsammans. Dock båda väl medvetna om att det inte finns några garantier. Det kan bli vi, det kan ta slut om ett halvår. Vad vet man? Vad vi däremot vet är att vi trivs i varandras sällskap, att vi tycker mycket om varandra och att vi med våra bakgrunder och intressen har goda förutsättningar. Sen får vi se hur långt det räcker. Men den som inte satsar den vinnner inte heller. Eller hur? Nu kommer vi inte att ses på några veckor. Hon och hennes barn flyger iväg till andra sidan av jordklotet på torsdag och stannar borta i nästan en månad… Känns tufft. Men det klarar vi. Jag klarar det. Jag sa till henne när vi tog avsked i söndags att jag finns här när hon kommer hem…
Jag har barnen denna veckan. Vi har inte gjort mycket nu ett par dagar. Bara tagit det lugnt. Läst, sett på TV, vilat… Skönt. Skall dock försöka hitta på lite aktiviteter till oss nu i slutet av veckan. Åka och hälsa på lite folk, göra nån utflykt…
Beträffande skilsmässan och bodelningen har jag fattat ett beslut. Jag har gett Maria ett riktigt skambud på min andel av bohaget. Kanske en tiondel av vad det är värt. Jag orkar inte slåss om det. På så här vis går jag åtminstone inte helt black ur det. Mailade henne om det härom dagen. Hon har inte svarat ännu. men hon borde verkligen ta det för jag har varit mycket generös. Hon får behålla allt – möbler, husgeråd, linne, tavlor etc (om inte annat för barnens skull så att de inte skall behöva bli av med möbler och saker hemma hos henne) och jag tar min hälft av våra gemensamma skulder minus ett symboliskt avdrag för min del i dator, TV och ett par andra lite dyrare saker. Jag hoppas att hon inser vilken bra deal hon faktiskt gör och går med på det så att vi kan bli klara med den här skiten snarast. Vad jag har hört så har hon åtminstone beställt ett personbevis nu så att vi kan lämna in den slutgiltliga skilsmässoansökan också.
Vill gå vidare i mitt liv nu. Släppa allt med Maria (minus barnen då förstås) och helhjärtat kunna satsa på min eventuella framtid med ”någon”. Vi har ännu inte introducerat barnen i att vi är tillsammans (vi har träffats ett par gånger men de tror att vi bara är vänner…). Antagligen sker det efter sommaren. Om vi fortfarande är ett par då vill säga. Jag känner mig väldigt säker på mina känslor för henne liksom att de är besvarade men trots det vågar jag inte riktigt riktigt tro på det och letar alltjämt efter sprickor i fassaden… Lät hon inte lite avvaktande nu när vi pratade ikväll…? Dumt kanske men en förstårlig försvarsmekanism hos en som blivit rejält bränd…
Klockan är mycket nu och jag skall försöka sova (känns tomt i sängen… har nästan vant mig vid att ha ”någon” där intill mig…) men jag hoppas att det inte skall ta lika lång tid innan jag skriver igen.
God natt därute…
Om en liten stund kommer barnen hit. Det är eg Marias vecka men eftersom dottern inte har något fritids så skall de vara med mig idag på dagen. Lämnar dem till Maria i eftermiddag.
