Det känns som jag sover ikapp hela veckan, idag vaknade jag kl.10 av telefonen

Solen skiner, jag vill göra bullar, det är en barnträning idag som jag ska närvara på, inget halsont. Mamma kommer över ikväll för att inspektera de små, livet är lättsamt.

Min pappa fyller år idag,

Grattis!

Lyfter på hatten.

__________________________________________

23.35

Jag gjorde bullar, jag avstod från barnträningen eftersom jag inte kände mig hundraprocent bra, men jag åkte dit för säkerhets skull, det var redan tillräckligt med vuxna, så jag kunde med gott samvete göra lite stillasittande nytta. Halsontet har kommit tillbaka och har blivit mer påtagligt, nina är inte helt frisk, hon hostar och är lite varm så vi stannar hemma imorgon. Det känns inte helt bra, men ibland måste man prioritera en hostig 7-åring, även fast man själv skulle kunna ta en treo och gå. Jo.

Sov gott.

Jag vaknade 03, så nu har jag varit uppe ett tag. Igår kväll var jag väldigt trött så när jag somnade vid 21.30 tyckte jag det var lagom, att jag då bara sov till 03 var mindre vettigt. Klockan är nu 21.24 och jag är inte ens lite trött. När jag funderar på om det är något fel på mig, kommer följdtanken, varför skulle jag bry mig. Undrar lite dock när ska jag besöka drömmarna för att få sova 7 +

Ska äta lite nu, leta rätt på en våg som jag städat undan för flera månader sedan, jag ska ta reda på vad kattungarna väger. Foto kommer nästa inlägg även fast de i nuläget är extremt fula. Föddes i onsdags den 9/5-2012.

Det finns en sötare katt som heter Putte, han är mycket social. Jag och mamma har bestämt oss för att vi skänker honom till ett bra hem. För att vara säkra på att han inte blir sommarkatt. Säg gärna till om ni vet någon, ingen brådska. Orientalisk långhår, rödspotted lev klar nu.

Större delen av natten, lite fortfarande. Igår reflekterade jag över att jag måste bli fokuserad på studierna, så jag satte fart. En inlämningsuppgift den 25 maj, en salstenta den 31 maj. Sedan är våren klar, jag borde studera intensivt nu, varje ledig stund, ska hämta ut en bok ikväll som inlämningsuppgiften ska grunda sig på. Jag behöver inte känna någon stress, eller kanske, men det är bara att läsa och göra. Två treo och en större mängd kaffe, snart är jag på väg mot arbete.

Önskar er en härlig pannkaksdag!

Bara så.

Sparar mina ord, kastar mig till sömnen.

Hoppas ni sover gott.

Natti, natti.

Läste på facebook att någon har en ”fruktansverk” huvudvärk.. och jag ler inte bara första gången jag läser ordet, mitt leende kommer ifrån själen om jag skulle ha en. Ett litet ord kan påverka.. jag fascineras och förundras.

Charmad.

Tidigare i livet drömde jag ofta att det var en bebis som dök upp, som var min som jag hade glömt bort. Sista året/åren drömmer jag ofta att jag har glömt mitt pass, så även i natt. Att jag är på flygplatsen med en grupp vänner, med all min packning. När jag inser att jag har glömt mitt pass. Ibland hinner jag få fatt i mitt pass, eller göra ett nytt. Men missar precis flyget. En gång hann jag med flyget, men det blev en resa jag fick åka på själv..

Inatt drömde jag även en annan dröm, det var en dröm om judofolk, och konstiga händelseförlopp, jag vill inte lämna detaljer här. Det var varken obehagligt eller behagligt, bara osannorlikt, funktionslöst och konstigt. Det känns bra att minnas drömmar, det känns som man helt plötsligt får en inblick i en ganska stor del av ens liv, den som är sovande.

Innebär. Jonathan har badat och suttit vid datorn. Jag har bakat bullar och varit ute, Nina hakade på. Bullarna var inte så bleka som fotot sa, men vaniljbullar såklart

Något jag glömmer bort att vi inte delar, inte med alla.

Att inte alla delar min värld. Acceptera människor, vänner som de är, acceptera deras brister och behov som en parallell till deras förtjänster. Utgå ifrån att människors agerande inte är personligt riktad illvillighet utan bara som man är. Våra reaktioner och ageranden är av direkt följd av våra egenskaper, tidigare erfarenheter, människors påverkan, det är inte ett agerande som är personligt riktat. Alla människor har rättfärdigat sitt agerande, alla människor gör det de anser är rätt i deras värld. Våra egenskaper är inte alltid valbara, och om det är så. Allt har en baksida. Vi kan inte förutse konsekvenserna av att forcera egenskaper.

Ni vet vem jag är och att jag inte behöver linda mina ord, att ni förstår att jag inte kan vara någon annan för att det vore roligare, enklare. Om du eller jag hade varit på något annat sätt hade vi inte varit vi.

Ni som läser min blogg, eller känner mig vet om att jag ibland visar tendenser att ha en bristande empati, samtidigt som ni vet att jag har känslor.. Jag älskar och uppskattar, men helst inte till absurdum, inte på bekostnad. Min empati brister ibland, jag är människa.

Så som någon sammanfattning. Det jag skriver här är ord som representerar mitt inre, mina tankar, den jag är. Det är inte personligt riktat mot någon. Jag är inte som jag är för att göra någon illa, jag har inget uppsåt.

Vi blandar högt och lågt.

Visar upp foton på Tiara, hon ska bo hos mig, nu under tiden hon har kattungar. Hon är beräknad till nästa vecka, vi får se hur det går. Jag tycker hon är vacker, andra skulle säkert inte hålla med. Blåsköldpaddsbicolor, oriental förstås.

Lyfter på hatten och önskar alla en underbar lördag.

Inte så att jag har fler döden-dödenväninnor.

Hon sa till mig, din blogg är personlig, nästan utelämnande.

Hon sa att människor kan nog få intryck av att du är onaturligt djup, fast hon sa inte så, hon sa att folk kanske skulle tänka ”kan man orka vara så där djup hela tiden” så sa hon nog (så här efteråt har jag funderat på hur den annars skulle kunna vara och fortfarande vara jag, hur skulle den kunna vara annorlunda och ändå representera min värld). Hon tyckte om min text, mina tankar. Jag nämnde att jag ibland skriver ytliga händelser, rena redovisningstexter, inte för att inte vara djup utan för att inte vara så fixerad vid mig själv, vid mitt inre, mina tankar. Fast jag skulle hellre skriva om er, till er. Men vill ni det? Om jag ska fokusera mig på er, måste jag veta vem ni är.

Fast jag kan fokusera mig på min lillebror eller min pappa som jag vet ibland tittar in här. Jag kan skriva om er, jag kan göda er, helt sanningsenligt. Ni är goda diplomatiska människor som gör världen bättre bara genom att existera. När jag tänker på er så känner jag värme och trygghet. Jag känner mig tillfreds och en aning stolt över att vara så nära släkt med så bra människor. Min döden-dödenväninna och mamma, ni är starka kvinnor, förebilder, självständiga. Ni får mig att nästan känna mig normal, i erat sällskap känner jag mig aldrig som en alien. Ni har bekräftat min teori om att vi kan allt, att det inte finns några begränsningar. Tack.

Jag har en ganska trogen besökare som jag inte vet vem det är, jag vet inte alls, jag kan inte säga något om dig. Men jag kan säga att det glädjer mig att du går in och läser här. Tack.

Det finns några besökare till som besöker mig mer sporadiskt, och några som kommer hit av en slump – också trevligt.

Jag tror jag ska skriva mindre om mig och mer om andra, eller de intryck de förmedlar, vår uppfattning. Kanske är det för svårt att skriva om andra och ändå inte lämna ut eller blotta, inte skvallra, förmedla rätt intryck. Vi får se.

Helgen startat, det regnar, imorgon vill jag baka bullar.

Intressant hur ord kan vara så fyllda med känslomässiga relationer, relationer till ordet. Det finns ord som är i sin standardform värdeladdade, att det är ordets själva funktion. Fast alla ord kan ha individuella värderingar i relation till uppfattaren, vilka ord har inte.

Ömklig, hur är man då, är man patetisk eller söt.

Romantisk, är man sliskig och tramsig eller känslosam.

Vilka ord kan vi med, vilka ord går bort.

Läste en titel på en blogg ”boxare på smällen”. Det kändes olustigt, nedvärderande. Om hon väntade en bebis, låter det inte så positivt med ”på smällen”. Jag brukar säga att någon är dräktig, och det är säkert i andras öron ännu värre. För mig är det väldigt konkret och neutralt. Vi reagerar ibland starkt på ord som egentligen är i sin funktion neutrala.

Jag tänker för mycket, och ibland för rationellt, jag vet det. Ska snart leta rätt på lättsamhet, leenden och glada tankar. Snart, fast en annan dag.

Berättade jag om en händelse för några år sedan. Det var en nära väninna som gick in i en konflikt med mig, över mina prioriteringar i vår vänskap. För mig finns det inga känslor i diskussioner, där härskar logiken enbart. Jag sa till henne att jag är som jag är, jag kan inte och vill inte vara någon annan, om mina prioriteringar inte faller henne i smaken så kan jag inte hjälpa henne, då är det som det är. Senare fick jag veta att det var min känslokyla som skrämde henne mest, att jag avpolletterade vår vänskap så lättvindigt.

Jag har tänkt på det där, och funderat på varför jag inte värderar vänskap högre och jag insåg att jag inte behöver vara populär, inte på bekostnad att vara jag. Så mina vänner tycker jag om, men jag måste inte umgås med dem, de behöver inte tycka eller tänka något snällt om mig. Jag är inte beroende av deras individuella bekräftelse. Jag skulle aldrig vilja vara ett välgörenhetsobjekt. Det finns människor som jag inte pratat med på mycket länge, som jag ändå uppskattar som människor. Jag har inget behov av att prata med dem, veta att de lever. Undra om det är så att man vill bra människor väl och man faktiskt inte kan vara riktigt säker på att det är den påverkan man ger, att man inte är så självgod.

Så min väninna som inte förstod hur man kunde ta vänskap så lättvindigt. Fast för mig var det inte en stor grej, jag förstod inte problemet. Vänskap är kravlöst, och när man inte längre behöver den finns det inte längre en funktion. Då släpper man, kanske behöver den andra flyga vidare.

Perspektiv, det finns flera hundra, kanske tusen om inte fler.

Lyfter på hatten, slänger mig i säng.

Blomma från 1 maj.