Annons:
 

Glad att slippa

…långa resor till och från jobbet.
Start med bilen vid 8 på morgonen, för att vara framme på jobbet vid 9… och jobba till nån gång vid 16:30… och, vara hemma igen strax före 18… efter att sambon tjänat underbetald lön för 6 timmar… och bensinkostnaden fram och tillbaka för att utföra jobb nära på uppgått till samma summa som nettolönen.

Glad att slippa vistas hela långa dagar i en miljö som bygger på falskhet.

Saknar de sanna, goda, vänliga… Saknar dom mycket!

Men, också så glad för nya arbetsplatsen… 5 minuters bilväg hemifrån… 4-timmarsdagar, som verkligen är 4 timmar… Lönen netto högre än bruttolönen på föregående arbetsplats…

Och, jag är uppskattad!
Lika som sambon!

Lämna kommentar

Vad är detta?

Personerna A och B ljuger om C till D och E.

Personen B går dessutom till personen F och ”informerar” om det som sagts.

Personen F berättar för C om vad B sagt.

Personerna D och E informerar och ifrågasätter personen C per mail.

Personen D vill inte nämna källan. Personen E berättar i telefonen för C att pratet kommit från personerna A och B.

Personen C mår dåligt varje dag och natt i veckor, och pratar sen med personen A om saken, och råkar nämna personen B.
Personen A säger inget alls om saken… Personen B inhämtar ”förstärkning” från personen G… och personen C blir totalt utfryst. Och, personen C utpekas som den som bär skuld för att personen B är ledsen.

Personen C har inte en chans. (har aldrig haft)

1 Kommentar

Isolering är inte bra!

Det har jag sagt under många, många år… Men, nu verkar några börja fatta det, i alla fall.

Att sätta en tonåring – som om händertagits på LVU – i isolering i 8 månader borde vara straffbart!
Likaså att – som husläkaren jag hade – isolera mej i mitt hem (7 våningar över marken) under 8 år… då jag led av så svår panikångest och torgskräck att jag inte kunde ta mej ens ifrån vardagsrummet där jag bodde – och bara såg en annan människa ett par minuter i veckan.

Lämna kommentar

Fullständig dokumentation

Under min sk semestervecka har jag fått inse att jag inte upplevs som särskilt pålitlig, och dom som säger till en uppdragsgivare saker jag inte har utfört under en period av 4 månader bakåt i tiden betraktas som sanningstalare. Och, mina ”bevis” för vad jag faktiskt gjort tas inte alls emot.

Fick ”tips” igår om att jag kan skriva ner allt jag gör, med klockslag, för att på så sätt bevisa senare vad som är sant.
Men, jag tror inte så mycket på den ”metoden”.

Vad är det som säger att dessa anteckningar tas emot som bevis om ett halvår, då en informatör/sanningssägare dyker upp med nya påståenden?

Hur mycket tid och energi ska man behöva lägga på att steg-för-steg dokumentera sina arbetsdagar, i förebyggande syfte, för att den man hjälper inte litar på en?

Kanske gör jag ett försök att föra nån form av journal över vad jag gör…
Men, att föra journal över vad jag inte gör… skulle bli alldeles för omfattande!

Lämna kommentar

Tänk att vi överlevde…

Till alla barn som överlevde 60, 70 & 80 talet.

Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten.

De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.

Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en
rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.

Vi hade ingen barn- säkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.

Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och inte ur glas eller flaska.

Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och ingen dog av detta.

Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, inte blev vi överviktiga för det!

För att vi var alltid ute och lekte.

Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dagen och kom hem när gatlyktorna var tända.

Ingen kunde nå oss på hela dagen och vi var okej! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.

Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.

Vi hade inga Playstation, Nindendo, X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler på tv:n inget surroundljud, cd-spelare inga mobiltelefoner, datorer, inget internet eller msn. Vi hade vänner och dem fann vi utomhus!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!

Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.

Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord Och inte fortsatte maskarna att leva i magen!

Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.

Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.

Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, de som inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen.Otroligt, eller hur?

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!

Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer.

Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!
Om du är en av dem så; Grattis!
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan advokater och myndigheter reglerade ditt liv för ”ditt eget bästa”?

1 Kommentar

Tycker du om Facebook?

Tycker du om pengar?

Då har jag kombinationen för dej!

2 Kommentarer

Vad trött man blir!

I söndags var vi iväg för att utföra mina uppdrag – ta ut ett antal hästar, mocka osv hos ett par hästar, ta in samma hästar vi släppt ut.

3 hästar – som det där gänget, som delar på det kollektivt, ska släppa ut/ta in på helgerna – var kvar inne då vi kom.
Då vi var färdiga, och skulle åka hem, var dom fortfarande kvar inne.
Jag hade en stark känsla av att jag skulle få skit för det, men försökte förtränga känslan eftersom den var ologisk.
Det var ju inte mitt ansvar.

När jag var ute vid bilen, och väntade på att få åka hem, så bad chefen sambon ta ut dessa 3 hästar.
En tjej i personalen (som jobbade istället för sambon, som ju var ledig) hade ifrågasatt varför dessa 3 hästar var inne.
Så, vi tog ut dom – kl.10:30 (dom ska ut mellan 7 – 7:30, eftersom dom hämtas in igen vid 12). Och, sen åkte vi hem.

Igår fick jag veta att Blondie (som hatar mej sedan den dan, för månader sedan, som jag varit ute och skrittat med en annan tjej) hade blivit ”väldigt upprörd” på söndagen då hon fick veta att hennes häst (som var en av de 3) hade fått gå ut med hjälp av oss.
Hon var upprörd för att hon ansåg att vi la oss i.

Vi la oss inte i!
Vi blev ombedda, av personen som äger stället, att ta ut hästen.
Och, helt säkert hade hon blivit minst lika upprörd om hästen inte fått gå alls till hagen den dan.
Det var f.ö HON som skulle ha släppt ut den morgonen.

Jag blir så trött!!!
Och, mest trött på mej själv, för att jag ödslade 8 års vänskap på den BIMBON!

Lämna kommentar

För långt bort…

Fick just veta att en av mej mycket omtyckt vän lever i ett helvete i sitt hem och i sitt äktenskap. Hon hörde av sej över msn mitt i en panikattack, som hon försökt häva på egen hand i ca 20 minuter.
Medan vi skrev till varann fick jag veta att hennes man slår henne dagligen, och att han hotar henne. Hon får inte använda datorn till kontakt med sina vänner, och hon lever redan med panikångest och torgskräck – och sitter fast i sitt hem.

Hon säger att hon försökt ta sej ur äktenskapet, men att han lyckats övertyga henne om att hon aldrig får se sin dotter igen… och att han då dödar henne.

Och, nu ber hon mej om hjälp.
Hon bor 1000-tals mil bort… i ett annat land.
Hur hjälper en liten svenska en vän i USA?

2 Kommentarer

En sorglig dag

Igår morse då jag kom till jobbet mötte jag en av hästarna jag skulle ta ut i hagen. Han hade haft kolik hela natten, och hans husse hade tillbringat hela natten i stallet.
En av de andra hästskötarna berättade att hon sett honom ligga redan 20:30 kvällen innan.

En liten stund senare fattades beslutet att köra honom till Ultuna.

Han sträckte fram pannan till mej och sambon, och lät oss klappa. Det kändes som att han tog adjö.

Vi hjälpte husse att lasta… och jag hoppades att det skulle gå bra – samtidigt som det kändes osannolikt.
Han var ju 27 år, och mycket hängig.

Inatt drömde jag att han var tillbaka i stallet… och han var pigg som en unghäst.
Då jag vaknade kändes det som om han var borta.

Imorse fick vi veta att Brunte (som hette något riktigt fint i pappren) hade tarmvred – och han fick somna på sjukhuset igår.

Brunte har nu korsat regnbågsbron, och springer med Maya m.fl på de evigt gröna ängarna.

Och, jag hoppas att det är slut med avsked nu, på ett mycket längt tag.

4 Kommentarer

Vilken hjärnhalva använder du?

Jag gjorde testet… Och, för mig dansade hon motsols direkt, och en lång stund.
Sen, lyckades jag faktiskt få henne att dansa medsols istället.

Men, att sen åter dansa motsols… det var svårare.

Hur blir resultatet för dej?

3 Kommentarer
Annonser: