Man ska inte behöva stå ut med precis vad som helst på sin arbetsplats!
Precis innan sambons 2 sista semesterveckor sa hans chef att hon tyckte att han inte upplevdes som lika engagerad längre, och hon lät mycket som att hon tyckte att han skulle säga upp sej. Men, hon sa det inte rakt ut.
Efter 2 veckors semester ringde chefen sent på kvällen, innan han skulle tillbaka till jobbet, och meddelade att han kunde ta ytterligare 1 veckas semester. Hon sa att det fanns folk där som jobbade, och att han inte behövdes… men att han sen skulle få jobba ikapp de 20 timmar som han alltså fick i ytterligare semester.
Sista dan den veckan ringde han och frågade om hur schemat skulle se ut på måndagen. Och fick då besked om att ta ytterligare ledigt, på obestämd tid.
Han tackade då ja till att jobba extra på sin förra anställningsplats… men, se då ville chefen plötsligt ha honom till jobbet igen – genom att ringa sent på kvällen och meddela att han skulle infinna sej nästkommande morgon… varpå han tvingades svika den han skulle jobbat extra hos.
Sedan dess har det varit helskum stämning på jobbet.
Och, schemat har meddelats dagen innan hela tiden.
Ingen chans till planering alls.
En dag fick JAG hjälpa till i 4 timmar med att vara brandvakt och släcka eld som hotade att sprida sej, då det beordrats eldning av sopor.
Det uttalades: ”Nu klarar ni 2 detta själva!”
Och, jag är inte anställd… och har inte lön.
Att jag hjälpte till – trots att jag faktiskt var sjuk – var pga att jag bryr mej.
Inte så mycket som ”tack” kom efter min insats.
Igår ringde chefens sambo till sambon och gapade och skrek…
Han menade på att sambon inte får prata med den andra killen som jobbar där… att sambon inte får gå hem ett par minuter innan sluttid… trots att inget mer finns att göra den dan (och glöm inte de FYRA TIMMAR som JAG hjälpte till – obetalt – med att rädda stället ifrån att starta en skogsbrand)
Och… lönen – som skulle kommit igår – har inte dykt upp…
Nu får det faktiskt räcka!
Man ska inte behöva stå ut med vilken behandling som helst på jobbet!
