Grym låt, grym musikvideo

Antligen har alla upptradanden kommit ut pa internet sa att aven en landsflyktig som mig kan se pa dem. Har under foljer min lista pa vad jag tycker om de final resp. andra chansen klara bidragen. Jag vill observara alla pa att det ar en stor skillnad att lyssna och se pa latarna pa en skrotig dator jmf med pa plasma tv och det kan darfor finnas vissa tveksamheter.

Final

Emilia> Mysig och charmig lat som forvanar. Speciellt forvanande att Emilia klarar av att halla tonen da jag minns att hon inte brukade vara nagot bra live tidigare. Laten skulle dock aldrig overleva i eurovision

Malena Ernman> Jag kan tycka att opera ar bra nar det blandas med andra sangstilar, men det har var riktigt trist. Hur lyckades den har ga till final? Det finns sa mycket battre operapop och operarock dar ute. Varfor inte fa fd. Nightwish Tanya att stalla upp istallet? Det hade varit kanon!

Heat> Hardrock- me like. Men det finns manga rocklatar som ar tusen ganger battre an den har. Men den ar helt ok och mycket battre an manga latar inom andra genrer. Alskar hur den lyfter i sista minuten efter gitarrriffet.

Mans Z> Kanske att jag hade for hoga forvantningar har, men det har var en riktigt besvikelse. Ganska trist lat och framtradandet ska vi inte ens prata om. Men vulgoeuropa skulle nog gilla tjejerna.

Alcazar> Aven har hade jag nog forstora forvantningar. En okej partylat, men inte mycket mer.

E.M.D.> Det har var en positiv overraskning. Efter att ha last en hel del om att killarna skulle ha haft problem med tonerna, att laten skulle vara trist och upptrdandet helknappt sa hade jag inte precis varldens hogsta forvantningar, men det har gillar jag faktiskt! Katchig sang och det knasiga scenframtradandet fangslar mig. Det har ser och hor jag garna mer av.

Molly S> Har hort mycket om den har tjejen, men det var forsta gangen jag horde henne sjunga. Direkt nar jag hor att den ar pa svenska sa kan jag inte lata bli att rugga tillbaka. Ballader pa svenska kanns ofta valdigt overtydliga och faniga. Den har ar inget undantag. Ok, tjejen kan kanske sjunga men det har ar trist och hor hemma pa P4.

Agnes> Lite trist och praktigt. Ar en okej poplat, men saknar det dar lilla extra.

Resultat: Efter att enbart ha hort och sett dessa latar en gang (med ett par undantag) och i lite ryckig kvalite sa far jag nog saga att E.M.D, Heat och Emila ar de jag tycker bast om. Dock tror jag inte att nagon av dem har nagon storre chans i Eurovision sa vet inte riktigt vem som borde vinna. Ska lyssna igenom andra chansen och se om det finns nagon bra dar.

Andra chansen

Scotts> Usch, avskyr praktig dansbandsmusik

Sarah Dawn> En helt okej lat, men inte sa bra som alla recenter har skrivit om den. Men langt mkt battre an Malena sa forstar inte hur den inte kunde ga vidare direkt t Globen.

BWO> Borjade forst skratta nar Martin i sin allvarsamma ballad borjar ta sig for brostet dar hans rymdkappa ar uppknappt. Sedan inser jag dock att jag gillar den har laten och dansen som pagar i bakgrunden.

Amy> alldeles for barnsligt. Rosten, laten och framtradandet

Star pilots> typiskt 80-tals stuk. Inte daligt, men kanske lite val igenom tjatat. ytlig sa som 80-tals pop ofta ar.

Lili och Susie> Nej, den har sangen ger mig ingenting. Trist dussingvara

Rigo & Red Fox> Rigo ar lite for nasal for min smak, men Red Fox ar fantastisk. Musikstilen ar dessutom ett valkommet tillslag i Melodifestivalen. Ett riktigt lyckopiller och jag gillar det faktiskt valdigt mycket.

Caroline> Jag gillar af Ugglas udda stil och hennes Joplin-rost, men den har laten var kanske lite trist. Gillade hennes forra lat i melodifestivalen mycket battre. Men den har ar helt ok den med. Lite for nertonad bara jmf med hur Caroline brukar lata och upptrada.

Sofia> Med en battre och snyggare (ja, tyvarr ar ju europa sexistiska) sangerska hade den har laten kunnat vara en rejal utmanare till segern av hela Eurovision. Kanske byta ut sangerskan till Helena P och sverige skulle aterigen kunna vara med i matchen, men med Sofia faller laten valdigt mycket och blir nastan lite intetsagande.

Resultat: Far nog lite forvanat saga att jag av dessa latar (efter att aterigen bara ha sett dem en gang pa en stenaldersdator) skulle vilja se Rigo & Red Fox samt BWO i finalen. Aven Sarah och kanske t.o.m. Sofia kan jag tanka mig, men i forsta hand BWo och Rigo & Red Fox.

Slutresultat: Jakligt svart att saga vem som borde vinna. Kanske Heat eller E.M.D. Behover lyssna igenom latarna igen. Aterkommer sedan.

Var ett bra tag sedan jag uppdaterade här så för att den inte ska damma igen fullständigt klipper jag in den här fantastiska video med Pink som dessutom är regisserad av svenska Jonas Åkerlund.

Kom över den här låten av en ren slump och blev glatt överraskad. Lyssna och avgör vad ni tycker! Gruppen heter Steriogram och låten heter Tsunami.

Okej, vet inte varför jag klistrar in den här videon. Ingen kommer ändå fatta något då den är från en brittisk tv-serie som jag inte tror har visats i Sverige. Dock hoppas jag kanske lite på att jag ska skapa något intresse och nyfikenhet så att fler börjar se den här underbara serien. Om inte annat så se den bara för att se att det finns andra människor som är mer fucked-up än du! Men att de ändå försöker göra något positivt av det.

Scenen jag klistrar in här under är från slutet av säsong 1 och om jag lyckas få någon att vilja se serien (laddas snabbt och lätt ner från http://www.torrentz.com/) så borde jag nog inte avslöja för mycket om det man ser i videon, men det jag kan säga är att: Ja, det är killen från ”Om en pojke” som har växt till sig och är med och sjunger 1,20 in i videon (samma som tjejen i början skriker efter).

Serien heter Skins och jag rekommenderar den verkligen till alla!

Så klockrent att jag bara måste dela med mig. För alla House-fans, men jag tror nog att ni andra också kommer se det roliga i det hela.

Älskar speciellt när Wilson har händerna på höfterna inne på den 3e minuten. Underbart!

Var i Dublin för några dagar sedan och passade då på att gå på bio och en av filmerna jag såg var den brittiska The boy in the striped pyjamas (2008, Mark Herman). En gripande andra världskriget-film som skildrar från ett annorlunda perspektiv.

I filmen får vi följa den unga pojken Bruno som är son till nazistgeneral. När pappan får jobb på ett koncentrationsläger får familjen följa med och flytta in ett stort hus med endast en liten skog som skiljer det från lägret. Trots föräldrarnas försök att dölja sanningen från pojken och att intala honom vilka hemska djur judarna är, så blir han konfunderad när han under ett av sina äventyr lär känna en judisk pojke. Då Bruno inte har några andra vänner fortsätter han smita till det elförsedda stängslet som gränsar till koncentrationslägret där Schmuel, den judiska pojken, lever.

Det finns mängder av filmer som berättar om ww2 och därför är det uppfriskande med någon som bryter mot mängden och skildrar det hela ur en liten tysk pojkes ögon. En pojke som från sin familj får lära sig en sak, men upplever en annan genom sin vännskap med Schumel. Pojkens unga naivitet gör dessutom det hela ännu mer gripande.

Betyg: 9 av 10 (imdb: 7,6 av 10)

Efter att ha innehavt Hedwig and the angry inch i en halv evighet utan att se den, tog jag mig själv i kragen idag och såg den (mycket pga att jag behövde plugga, men orkade inte läsa och då den här filmen ingår i min litteratur blev det en kompromiss). Hur som helst är jag väldigt glad att jag nu äntligen har sett den då det är en fantastisk rockmusikal med en intressant story och några riktigt fantastiska sångnummer.

Publiken får följa den transsexuella sångerskan Hedwig som under sin turné berättar sin livshistoria med allt vad det innebar att växa upp i östtyskland, handskas med sin kropp och läggning samt att bli sviken och förråd av sin stora kärlek.

Regissören John Cameron Mitchell, som även har gjort Shortbus, spelar själv huvudrollen som Hedwig och gör ett fantastiskt jobb. Det enda jag egentligen har att klaga på i filmen är att den kanske kunde ha varit lite längre och djupare, men samtidigt hade den då kanske blivit allt för tung att se på.

Betyg: 7 av 10 (på IMDb har den fått 7,6 av 10)

Gick och längtade hela våren efter att Dark Knight skulle komma på bio, men när den väl kom blev det aldrig av att jag gick och såg den. Nu har jag äntligen lyckas se den (dock under lite sämre förutsättningar pga dålig kvalité, trötthet och oväsen runt omkring). Jag kommer inte att göra någon djupare recension utan nöjer mig med att säga att det är en klassisk superhjälte-film. Dvs väldigt bra, men inte full pott. Något som dock var värt all beröm var Heath Ledgers skådespel. Jag har länge gillat Heath och sett de flesta av hans filmer. Det var därför en stor sorg för mig när han gick bort, men som filmvetare känner jag att det är viktigt att man inte låter dessa omständigheter påverka när man bedömmer om Heath är värd en Oscar eller

inte. För mig är Oscarn ett stort och viktigt filmpris och om den börjas ges pga andra kriterier än strålande skådespel så skulle den snart inte vara värd något. Jag var därför bl.a. an av de största kritierna när Halle Berry vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Naturligtvis var det bra att en svart kvinna äntligen fick vinna (otroligt att det inte hade skett tidigare), men det hade betytt så mycket mer om det hade varit en svart kvinna som faktiskt var en strålande skådespelare och inte någon halvdan som Halle.

Det jag ville komma till är att även om jag länge har ansett Heath vara en fantastisk skådespelare så var jag osäker om det skulle vara rätt att ge honom en Oscars postumt. Efter att ha sett The Dark Knight så är jag nu säker på min sak: Heath Ledger bör absolut få en Oscar för sin roll som Jokern! Man vet att det är strålande skådespel när man knappt kan märka vem skådespelaren är som är bakom rollen. Rösten, kroppsspråket, utseendet – Allt – kändes väldigt annorlunda från de roller Heath gjort tidigare. Många skådespelare (även riktigt bra) har något som är typiskt för deras skådespel oavsett vad för roll de gör, men som Jokern är Heath som förbytt. Det var en sån fantastisk presentation att jag satt som förtrollad var gång han var med i en scen!

Som jag sa tidigare var dock inte hela filmen en 100-procentare så mitt sammanlagda betyg blir: 8 av 10 (på IMDb: 9,1 av 10)

Okej, vet att det inte riktigt hör hemma i den här bloggen men kan inte låta bli att dela med mig av den här filmen av när min familjs valp Isaac för första gången simmar i havet.