Ock så var jag ju kär i Cecilia en bedövande vacker flicka med mörkblå, vackra ögon o mörkbrunt hår. Hon var snäll o vänlig o litet av en pojkflicka precis som jag. Tyvärr var hon inte lesbisk vilket inte kunde få mitt hjärta att sluta slå mindre hårt, hon var min första riktiga förälskelse o den var förtärande. Jag längtade ihjäl mig efter henne. Hon var min bästa vän men det räckte inte det var inte det jag ville ha av henne. Men jag gjorde ändå vad som helst för en stund i hennes närhet.

Eftersom jag inte kunde få den jag ville ha satte jag igång att hångla med alla killar som ville i fyllan o villan gick det bra. När jag nyktrat till var jag aldrig intresserad. Genom åren förälskade jag mig hela tiden i nya flickor alltid lika obesvarade kärlekar. Om bara en enda hade velat ha mig hade varit lesbisk hade mitt liv redan då tagit en annan vändning. Men jag blev bara mer o mer olycklig allt eftersom åren gick o ensamheten klöste inuti i mig, depressionerna blev djupare.