Annons:
 
 

Tonår

Jag gick från en blyg o rädd, liten flicka till en fullständigt ohanterbar tonåring. Ingen förstod eller brydde sig om att jag bara ville ha kärlek. Mina föräldrar brydde sig inte alls min mamma hade alltid talat om för mig att jag var ful eftersom att jag liknade min pappa. Oftast liknade jag min pappa men det växlade jag liknade alltid den släkting hon för tillfället tyckte sämst om. Ena dagen hade jag någons dåliga egenskaper den andra såg jag ut som någon, det var inte lätt att bygga upp en självkänsla i ett sådant hem.

När hon tyckte att jag var för mycket pojke en gång skrek hon att vi ska kanske operera in en snopp, jag var liten förstod inte o blev glad. Kan man det undrade jag. Då blev hon ännu argare o skrek att du är ingen pojke kom det ihåg.

Jag hamnade i ett gäng som söp skallen av sig hela helgerna. Killarna i gänget accepterade inte mig utan talade om för mig hur ful jag var men det var jag ju van vid att höra. Jag stannade kvar av flera anledningar tyvärr för umgänget med det gänget skulle efterlämna djupa sår i min själ för en stor del av mitt liv, de är inte riktigt läkta ännu. Trots att det gått så många år.

Mitt främsta skäl till att fortsätta umgås med dem var min stora förälskelse den i alkoholen. Jag var fast vid första fyllan, det kändes som julafton o jag ville bara tillbaka. Efter min jobbiga barndom var det skönt att bli bedövad av alkoholen. Jag kände mig lycklig o jag fick självförtroende, jag längtade hela tiden till nästa gång jag kunde hälla i mig mellanöl o försvinna in i dimmorna. Att jag spydde hela dagarna efter eller att jag slog mig blå, skar mig, välte med moppen o skrapade upp halva kroppen det bekom mig inte det minsta. Längtan efter glömskan var så stark att det bara var små, små bisaker. Kung alkohol hade slutit mig i sin kalla famn o det var det ju inte så många andra som gjort tidigare. Jag var så förälskad. Numera kan jag tycka som jag vet inte om det är Björn Afzelius eller Mikael Wiehe som sjunger när vinet inte hjälper mer än vatten. Det gör inte det längre om jag inte ska hälla i mig starksprit o det vill jag inte biverkningarna på det avskräcker mig nu för tiden.

2 Kommentarer

2 Responses to Tonår

Jag hoppas att du förstår att det är något ”fel” på din mamma och inte dig. Fruktansavärt att detta gått ut över dig pga hennes mående.
Jag har en väldigt nära vän som gått egenom samma sak. själv växte jag upp i fester o mitt galna liv, pga att min mamma inte var närvarande och en hemsk ”styvpappa”.
Mycket saker kan hända och gå fel när man haft en sån barndom. Jag har tagit eget ansvar över mig själv sen jag vaar 15 år även för min bror som nu gått bort vid 23 års ålder.
Tycker det är jättebra att du skriver om detta…för dig själv och andra.
Kom dock ihåg att detta var förut och imorgon är framtiden….felet jag gjorde var att gå in i ett förhållande som var destruktivt med en kriminell man som misshandlade mig fysiskt och psykiskt under flera år..
många lycko önskningar..

Skrivet av me 2010-06-15 vid 05:19 Svara

    Hej!

    Tack för dina ord de värmde. Jag skriver för att jag vill ha kommentarer, jag har skrivit mycket innan som ingen läst, det hjälper också men jag vill gärna delge någon det. Det är så tungt att det inte går att berätta för vänner o partners om det.

    Mycket har hänt o gått fel i mitt liv också, de få förhållanden jag haft har varit destruktiva. Men nu är det bra det har tagit många år att nå dit.

    Hoppas du har det bra!
    Ta hand om dig!

    Skrivet av Lokatt 2010-06-15 vid 07:22

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Annonser: