Jag kommer ju inte ens märka av om hon ställer en fråga som andra skulle höja på ögonbrynen för. Det känns bra och jag har god lust att följa med henne utomlands – vare sig hon vill det eller ej. Haha! (Vi är inte kära, perfect match var i vän-mening).

________________________________________________

Det här är en uppdatering X antal år efter händelsen i del 5, så det är bäst du läser tidigare delar innan du läser denna.

Askungen och Prinsen ville försöka hålla ihop för barnets skull. Dom gick i rådgivning, men när Prinsessa var drygt fyra månader gammal fick Askungen nog och flyttade ut.

Prinsen blev gravt alkoholiserad, vräkt och utestängd av sina föräldrar – Kungen och Drottningen. Prinsen syns mest till sovandes ute i skogen eller hängandes på Baren där han ofta umgås med prostituerade.

Askungen flyttade ut till ett litet hus på landet. Där blev hon en starkare kvinna och uppfostrade Prinsessa alldeles själv så gott hon kunde. Askungen gifte aldrig om sig utan levde med sin dotter och djuren.

Prinsessa växte upp och blev en ultrafeministisk manshaterska. Hon var inte lesbisk, men kunde inte tänka sig ett förhållande med en man. Istället hade hon ett antal manliga älskare som hon lekte med och kontrollerade som små slavar. Prinsessas mål i livet är att bli en stor politiker som får styra och ställa och om du frågar hennes älskare så håller dom nog med om att hon är född till att vara en ledare.

Prinsessa valde att aldrig skaffa egna barn för dom är alldeles för tidskrävande och Prinsessa ägnar sig helst åt att ge sig själv uppmärksamhet.

Prinsessa och Askungen levde lyckliga i sina resterande dagar, Prinsen…Njae, men han dog åtminstone ganska ung så han behövde inte vara olycklig alltför länge…

___________________________________________________

Askungen sliter fortfarande från morgon till kväll utan någon som helst hjälp, men nätterna har blivit lite lugnare. Prinsen har äntligen förstått att Askungen behöver få sova ibland och han pressar henne inte till sex lika ofta. Men allt slit har fått Askungen att må riktigt dåligt, ibland blir hon så illamående att hon kräks.

- ”Jag måste kolla upp min hälsa”, tänker Askungen för sig själv. Hon tar kontakt med drottningens sköterska som kommer förbi redan nästa dag.

Sköterskan tittar henne i halsen, känner på hennes panna och klämmer på hennes armar, ben och mage. Efter en noggrann undersökning vänder hon sig mot Askungen. Ett litet leende har hon på läpparna i sitt tjocka ansikte.
- ”Jag har goda nyheter Askungen.” säger hon med skrovlig röst.
- ”Jasså?”
- ”Du och Prinsen ska bli en riktig familj, ni väntar barn.” säger hon med ett ännu större leende på läpparna.

Tankarna snurrar i Askungens huvud. ”Barn? Vi kan inte ha barn! Jag måste städa och hålla ordning, det finns inte tid eller ork för barn. Vad kommer Prinsen säga? Tänk om han blir arg. Tänk om han blir glad, han kanske blir jätteglad.”

Hon tackar för barnmorskans besök och återgår till disken. Bara för att hon väntar barn kan hon inte börja lata sig, det finns saker som ändå måste fixas. Under diskandet börjar hon tänka lite längre framåt och hon blir varm och glad av tanken på att hålla det lilla livet i famnen. Hon kommer fram till att det här faktiskt var en väldigt god nyhet och hon bör inte hålla den ifrån Prinsen.

- ”Vad överraskad han kommer bli”, säger hon glatt för sig själv. ”Vad kul det ska bli att få se hans min när jag berättar den glada nyheten.” Askungens leende blir bara större och större för varje steg hon tar och snart står hon där utanför dörren till Prinsens pianorum. Hon tänker inte på att knacka utan slänger upp dörren. Hennes enorma leende suddas ut på en halv sekund.

Där sitter Prinsen på pianostolen och Fröken Maid sitter gränsle över honom. Alla tre har fryst fast i sina positioner och alla tre har miner som inte går att beskriva. Askungen lyckades överraska Prinsen, men inte på det sätt hon tänkt, men mest överraskad av dom alla är ändå Askungen som bara står där och stirrar. Hon vill inte se det hon ser framför sig, men av någon anledning kan hon inte vända blicken eller ta sig därifrån. Efter en stund blir allt svart. Askungen har svimmat.

___________________________________________________

Askungen har fullt upp från morgon till kväll med att städa dom 14 rummen, diska och laga mat. Hon sliter sig fördärvad, men vill inget säga till Prinsen i rädsla av att han ska tycka sämre om henne. Askungen är nu gift med en väldigt bra man och då bör hon beté sig som en väldigt bra kvinna och sköta om kvinnogörat.

På grund av allt slit Askungen står ut med från tidig morgon till 20.00 på kvällen är hon väldigt slut och istället för att vara en livlig, älskvärd fru, somnar hon så fort hon lägger ner huvudet på kudden. Askungen skäms så mycket för hon vet hur viktigt Prinsen tycker att sex är. Genom sex visar man att man älskar varann på riktigt och om hon inte visar det tillräckligt mycket kan Prinsen bli sårad och söka sig till någon annan.

Askungen vill verkligen inte att det ska hända så hon ställer upp trots att hon inga krafter har. Dom flesta gånger somnar hon, men hon har gjort sitt bästa för att övertyga Prinsen att hon inte alls sover, att hon njuter som mest när hon blundar och ligger still. Prinsen verkar tro henne för han brukar fortsätta ändå.

- ”Jag skulle önska att du var mer aktiv när vi älskar Askungen.” Säger Prinsen med en klump i halsen.
- ”Trivs du inte som vi har det?”
- ”Jo, det är klart jag trivs. Det är bara det…att…” Prinsen stannar upp och rodnar.
- ”Att vadå?” frågar Askungen otåligt.
- ”Jag har hört historier från andra män, prinsar och knektar och dom berättar de mest otroliga saker deras kvinnor har gjort med dom och…Jag tänkte att vi kanske också skulle testa dom?”
- ”Vad exakt skulle jag göra?” Undrar hon oroligt.

Prinsen tar fram ett par bilder som hans vänner ritat åt honom. Det är bilder på nakna kvinnor och män som gör dom mest fruktansvärda saker. Askungen blir äcklad och illamående och försöker kompromissa.

- ”Vi kanske kan göra den här, men vi kanske kan ligga i sängen så jag kan gömma huvudet under täcket..?”
- ”Jo…Det kan vi väl göra.” Säger Prinsen väldigt besviken

Dom gör det en gång och det är bättre än Prinsen föreställt. Tråkigt nog är Askungen så äcklad av sig själv att hon undviker att göra det igen. Men Prinsen har fått upp ögonen och han vill ha mer. Om det här var såhär skönt undrar han hur sakerna på dom andra bilderna skulle vara och hans nyfikenhet håller på att ta kål på honom…

___________________________________________________

Smekmånaden är över, Prinsen och Askungen har gjort sig hemmastadda i sitt slott. Askungen sitter med en kopp té och reflekterar över sin tillvaro.
”Det är verkligen vackert här, det här gjorde vi bra ihop.” Tänker hon, nöjd över hur lätt dom kom överens. Dom var eniga när det gällde möbler, porslin och trädgård. Det är ett bra tecken när man tycker så mycket likadant, det blir inte lika många konflikter.

Prinsen avbryter Askungen i hennes tänkande och sätter sig bredvid henne.
- ”Jag har märkt att du inte har så mycket att göra älskling” säger han nöjd över att vara så uppmärksam, ”Jag har kommit på den perfekta lösningen!”
- ”Jasså?” Säger Askungen smått förvånad, hon var faktiskt nöjd med att inte ha så mycket att göra. Hon trivdes med att ta det lugnt nu när hon äntligen fick lov att göra det.
- ”Ja, jag har tänkt lite på oss och jag kom fram till att du är ju inte bara Askungen längre, du har också rollen som min fru och den rollen är viktig.”
”Viktig”, tänkte Askungen med ett leende på läpparna, ”han tycker att jag är viktig.”
- ”Jag sa upp två av hushållerskorna, men jag behöll Fröken Maid som sköter tvätten. Inte ska min fru behöva gå ner till sjön för att tvätta mina underkläder. Nu är det ditt ansvar att diska, laga mat och hålla rent.” Säger Prinsen och väntar på beröm.
- ”Men…men, vi har ju 14 rum!”
- ”Jag vet” säger Prinsen med ett leende och väntar fortfarande på sitt beröm.

”Vad ska jag göra?” Tänker Askungen. ”Jag är ju hans fru och det är fruns jobb, jag trodde bara att det skulle vara annorlunda om man var gift med en prins. Jag kan inte tänka att Drottningen står på knäna och skrubbar golv. Men han är min man och jag älskar honom. Jag måste visa att jag klarar av rollen som hans fru så han inte söker sig en ny.”

- ”Ok. Jag ska väl påbörja middagen då.”
- ”Det låter fint. Ha den klar vid 18.00, jag måste vila mig en stund efter allt tänkande.”

Den här delen av berättelsen påbörjar strax efter att Askungen och hennes Prins är påväg bort från bröllopet och mot sin smekmånad. Allt är precis så romantiskt som alla drömmer att den här dagen ska bli. Dom är lyckliga och upp över öronen förälskade.

Eftersom Askungen är en fin flicka har hon hållt på sig till bröllopsnatten. Hon är väldigt blyg och viskar tyst:
- ”Vi tar det väl försiktigt? Är det första gången för dig också?”
Prinsen svarar förnärmat:
- ”Va!? Vad tror du? Jag är prins och kan få vem jag vill när jag vill, klart jag inte har oskulden kvar. Jag har massvis med erfarenhet!”

Askungen känner sig lite sorgsen, hon hade ju hoppats att dom skulle dela denna speciella stund, men hon sväljer sin besvikenhet för det är ju hennes bröllopsnatt. Självklart kommer den bli speciell oavsett tidigare erfarenheter.

Prinsen är inte särskilt försiktig, men Askungen hinner knappt känna någon smärta innan allt är över. Och hon förstår att tydligen är det skillnad på erfarenhet och erfarenhet…Bara för att man gjort något många gånger innebär inte det att man lärt sig något. Innan Askungen har hunnit tänka färdigt denna mening ligger Prinsen utbreddad som ett stort X över sängen och snarkar högt.
Askungen tar en dusch och beställer upp en kopp té till rummet. Och eftersom hon är en väldigt positiv människa håller hon fast vid det som är bra – nu är det hon som blir uppassad även om det för tillfället bara gällde en kopp med honungsté.

_______________________________________________

Missa inte fortsättningen!

Nu hänger jag inte med

-”Ida!?”
-”Ja, det är jag E. Jag ska svara på resten av dina frågor. När gänget berättade om vad som kunde hända dig blev jag väldigt orolig, men jag var helt emot att hindra dig i dina uppdrag, det skulle kunna kosta folks liv. Jag kom på en egen idé om hur jag kunde hålla dig glad efter att du räddat världen.”
-”Så du tror att jag kommer lyckas?”
-”Självklart. Som du vet älskar jag att hålla på med datorer och att skapa hologram är min stora hobby.”
-”Så det var du som gjorde bomben, men varför?”
-”Jag hade inte planerat min egen kidnappning så bra, visst lurade jag Carina, Nina, Frokan och Johanna, men dom har inte samma hjärnkapacitet som dig. När jag upptäckt misstagen jag gjort var det för sent att åka tillbaks och rätta till dom. Jag fick istället skicka ett hologram i form av en bomb och hoppas att du inte skulle upptäcka att min bil var borta. Tyvärr var jag för sent ute, men du fick ändå fler mysterier att klura ut. Nog om det nu. Tillbaks till min plan om hur jag skulle göra för att hålla dig glad efter att du räddat världen. Jag skulle med hjälp av hologram skapa nya uppdrag, nya världar att rädda. Jag kan med hjälp av min dator skapa hologram så verkliga att ingen skulle misstänka något. Inte ens du. Och ingen skulle någonsin kunna bli skadad, kanske jag då efter att ha suttit vid datorn för länge.”

-”Nu vill jag egentligen bara veta en sak.”
-”Vaddå E?”
-”Vem är Becka?”
-”Jag är ett hologram skapat för att hjälpa dig. Ida skapade mig för att hindra dig från att bli skadad. Jag blev skickad till dig i svåra stunder, men också när du var i garaget. Då var det bara för att du inte skulle misstänka något, vi visste ju att bomben inte var verklig och att den omöjligt kunde skada dig.”
-”Men då var mina rädslor sanna, det var jag som låg bakom allt, även om jag inte var medveten om det själv. Ni gjorde allt för min skull.
En sak till. Varför har jag drömt mardrömmar och varför hittade jag en trasig drömfångare?”
-”Det vet vi inget om, var det du Ida?”
-”Nej. Jag vill som sagt inte göra något som kan skada någon.”
-”Det låter som att du har ett nytt mysterium att lösa.”
-”Ja Carina, du har nog rätt. Jag gör det på ett villkor.”
-”Vad?”
-”Jag vill ha min Sidekick med mig, vad säger du Ida?”
-”Räkna med mig!”

Vem?

Jag åker till kontoret, jag behöver tillgång till Ninas filer om jag ska kunna lösa det här. På tal om datorer, Ida hade en dator när jag var där och firade hennes födelsedag, men nu var den borta. Det var logiskt att hon tagit den med sig, hon är bättre på datorer än någon annan jag känner, hon kan göra allt med hjälp av en dator, men utan den skulle hon inte klara sig länge.

Det var fruktansvärt tomt här på kontoret, ingen Nina som leende tog emot mig i receptionen och ingen lampa tänd nere i källaren där Frokan alltid höll till. Vart var alla? Jag hade inte tid att leta efter dom nu, jag behövde en dator för att göra jobbet som det var meningen att Nina skulle göra. Söka fram information om min värsta fiende.
Jag är ingen datorexpert, men jag brukar kolla på Nina i smyg när hon arbetar, hon är fasansfullt fascinerande.
-”Fiende profiler. Den filen måste det vara.”
Jag dubbelklickade och en ruta öppnades, jag tänkte maximera, men jag slant och råkade stänga ner allt istället och fick börja om från början.
-”Så där, nu gick det.”
Jag skriver in mitt uppdrag – att rädda världen och vad som har hänt mig, sen ska det bara vara att trycka Enter, eller var det alt + F4?
Nej Enter var det.
Min värsta fiende avslöjas snart…Det är…Det är jag! Men det står inte vad jag har för motiv. Vänta nu, mitt uppdrag just nu är ju att rädda Ida, jag skriver in det istället. Men, det här är ännu värre. Hur kan det vara möjligt…Varför skulle dom? Det är obegripligt.

-”Vi kan förklara”
-”Carina, Nina, Frokan och Johanna!? Jag förstår inte.”
-”Det är därför vi ska förklara. Vi måste först säga att det inte är för att vi vill dig något ont.”
-”Vad vill ni då..?”
-”Vi upptäckte detsamma som dig, att du var din egen värsta fiende. Vi förstod allvaret i det hela. Om du lyckades rädda världen från all ondska skulle du inte förbli lycklig och vi visste att du var nära. Du skulle få ett glädjerus som skulle pågå i högst fem dagar, sen skulle du bli deprimerad och känna att du inte längre behövdes. Du skulle inte ha mer att göra och det skulle bryta ner ditt psyke helt tills du blivit den mest ondskefulla personen världen skådat och du skulle definitivt orsaka världens undergång. Vi bad Ida hjälpa oss att försöka hindra dig i dina uppdrag så att det skulle ta längre tid, men hon blev kidnappat så vi fick göra det utan henne.”
-”Vem var det som slog ner mig?”
-”Det var jag…”
-”Johanna!? Är inte du kär i mig?”
-”Jag är en hyrd skådespelerska och hemlig agent, jag hade i uppdrag att få dig på andra tankar. Jag var i Idas lägenhet för att försöka lista ut vem som kidnappat henne, vi behövde ett försprång för att kunna hindra dig. När du kom fick jag panik och bara slog. Men jag fick dåligt samvete efter att vi lämnat dig på Mount Everest så jag stannade kvar för att hålla ett öga på dig.”
-”Så ni vet inte heller vart Ida är?”
-”Nej, vem som än kidnappade henne gjorde ett noggrant jobb.”
-”Hon är inte kidnappad, hon åkte av egen vilja. Jag gissar för att komma bort från er. Men, om ni inte visste om att bilen var borta, varför gjorde ni då bombhologrammet?”
-”Vilket bombhologram?”

-”Det kan jag svara på…”

__________________________________________________________

Dimman tätnar

Jag vet att det är sent, men jag måste tillbaks till garaget, jag kan ha missat något otroligt viktigt, något som kanske inte finns kvar imorgon.
-”Nu är jag här igen, men denna gång har jag ingen ficklampa. Typiskt.”
Men…Där ligger ju ficklampan. Oskadd! Hur är det möjligt? Nog för att Frokans uppfinningar är bra, men den här var vattentät och vi vet ju alla att något som är vattentätt inte kan stå emot eld, som uppfinnare får man välja om uppfinningen ska tåla vatten eller eld, värme eller kyla. Den här ficklampan borde verkligen inte ha klarat sig. Hela garaget ser helt och rent ut faktiskt. Var det ingen bomb? Var det kanske ett hologram? Jag vet att jag känner någon som är expert på hologram, men vem? Måste minnet svika nu? Personen kunde skapa hologram så verkliga att man omöjligt kunde se att det faktiskt inte var verklighet, personen hade det här som en hobby och jag kommer ihåg att jag inte tog det på så stort allvar när jag hörde det, det är väl därför jag inte ens kommer ihåg vem det var som sa det. Men…Om jag vet allt det här måste det ju vara någon jag känner. Jag vet inget om mina fiender, det är Nina som tar hand om det så det måste vara en vän!
Men vad är det för vän som vill spränga mig i småbitar? Nä, just ja…Det var ju bara ett hologram, men varför vill min vän skrämma mig?
Jag letar vidare, jag kanske hittar något.

Tre timmar och 59 minuter senare.
-”Jag hittar ingenting.”
Det enda jag vet är att Idas bil inte är här, men det visste jag redan. Men om Ida inte var hemma när hon blev kidnappat så hade väl kidnapparen ingen anledning att sopa igen spåren i Idas lägenhet, det borde inte ha funnits några spår. Det kanske är där jag ska leta. Ida har nog inget emot att jag tar en tupplur i hennes säng.
Det är fruktansvärt påfrestande att rädda världen, men att rädda Ida var nästan jobbigare.

Ok, nu ska jag vara försiktig, jag vill inte ha fler bulor. Lägenheten ser städad ut, det ser inte ut som någon gjort inbrott här, men det är svårt att riktigt veta eftersom Ida aldrig låser sin ytterdörr, hon är väldigt naiv mer än mig och jag brukar alltid tro det bästa om folk, fast inte folk som röker, dom är opålitliga.
Hm. Det var längesen jag var och hälsade på Ida sist så det blir inte lätt att upptäcka om något fattas.
Garderoben…Den fattas inte, men alla vet att garderober brukar vara fullproppade med kläder och om den är halvtom…eller halvfull, om man hellre säger det så får jag mer att fundera på.
-”Ja, här var det inte mycket kläder. Bara några tjocktröjor och varma sockor. Kidnappare brukar väl inte packa kläder åt sitt offer?”
Ida måste ha gett sig av med vilja, hon måste ha tagit bilen och åkt någonstans där det är varmt.
Var hon less på mig, hade hon gett upp hoppet på världen eller visste hon något som inte jag visste? Visste hon om att någon var ute efter henne och flydde hon för att undvika en kidnappning? Varför hade hon inte försökt kontakta mig? Hon är min bästa vän, ville hon inte ha min hjälp? Behöver hon inte min hjälp? Är det jag som är ute efter henne?
Nu kände jag mer än någonsin att allt var mitt fel, att jag låg bakom allt. Hade min starka fysik brutit ner mitt psyke? Nej, jag vägrar att tro att jag, den snällaste och ärligaste människan som finns, skulle ligga bakom en kupp mot världen.
Jag vill ju bara rädda världen.

Vilken smäll?

All min fysiska träning hade gjort mig snabbare än dom flesta och i en pressad situation som denna kan man slå alla världsrekord.
Innan jag visste ordet av det befann jag mig i en byggnad 100 meter bort, ficklampan hade jag tappat i garaget i ren förskräckelse, jag hoppas att Frokan finner mitt liv mer värdefullt än en ficklampa.
Nåja, det var för sent att göra något åt det nu.

Jag hörde aldrig smällen, men det kan ha att göra med att jag sprang snabbare än ljudets hastighet. Jag bestämde mig för att ringa till kontoret, men jag fick inget svar, nu var något verkligen fel. Jag har aldrig känt mig så här ensam någonsin och då var jag ändå mina föräldrars enda barn om man inte räknar med han som valde att jobba på ett kärnkraftsverk, och det gör vi inte, så…ja, jag är det enda barnet.

Nu kände jag att det var på tiden att jag tog över dom andras roller, att jag började tänka som Ida, Nina och Frokan.
Ida påpekade alltid att det var viktigt att ta sig tid och gå igenom alla frågeställningar, konstigheter och bevis. Så skulle jag också göra nu, alldeles själv.
-”Vem har kidnappat Ida och varför? Vem försöker stoppa mig, vem vill inte att jag ska rädda världen och vem slog ner mig i Idas lägenhet? Det måste vara samma person. Varför har jag drömt mardrömmar?
Vänta…drömfångaren. Har den något med saken att göra? Varför hjälper Becka mig, vem är hon egentligen, vart kommer hon ifrån? Och vart ligger närmaste restaurang? Jag är utsvulten.”
Efter jag ätit började jag klura på svaren på mina frågor.
Den som kidnappade Ida gjorde det uppenbarligen för att göra mitt jobb svårare, nästintill omöjligt. Den här personen måste vara genomond och har säkert en plan över världens undergång, han/hon höll på att sopa igen sina spår efter Idas kidnappning när jag var där och snokade och fick antagligen panik och slog ner mig. Vi vet alla drömfångarnas betydelse, dom är till för att stoppa mardrömmar, utan dom skulle människor inte kunna sova och må väldigt dåligt. Så det är på det sättet den här personen försöker skapa världens undergång! Men, nåt stämmer inte. Idas bil var inte i garaget. Hade någon planterat bomben där för att jag skulle missa något? Jag måste nog tillbaks dit igen, vi kan hoppas att risken är liten att en bomb ska smälla på samma ställe mer än en gång.