Det blev nog en ganska stressig vecka det här.
Visst är det så att man har lättare för att glömma saker när man är stressad? I så fall blev det nog en ganska stressig vecka det här. För i måndags glömde jag dansbyxorna och i torsdags vantarna. Byxorna kunde jag dock få inskjutsade innan lektionen började och vantarna fanns bland de andra kvarglömda sakerna på biografen igår när jag tittade på ”Fame 2009″. Hade sett fram emot den väldigt mycket och den var bra. Jag saknade visserligen Debbie Allens dans, men hon var bra som rektor också och de hade lyckats att behålla stämningen i filmen och ändå uppdatera den så att historien och karaktärerna förnyades, utvecklades och speglade den tekniska utvecklingen och dess påverkan på samhället. Det går att analysera filmen och dra paralleller både till den gamla filmen och teveserien, men jag har inte tid att göra det.
Paraplyet fick jag med mig i ryggsäcken åtminstone och kunde komma torrskodd till dansträningen. Fast dess värre mindes jag inte så många danssteg. Åtminstone inte i början av passet.
Det är uppsatsarbetet som upptar tankarna och tränger ut annan information och låter kroppen handla automatiskt utan att jag behöver tänka på vad jag gör för någonting. Inte helt praktiskt när jag vill ha kontroll över alla handlingarna.
På vibrationsträningen vet jag i alla fall precis vad jag håller på med. I onsdags körde jag den vanliga individuella helkroppsträningen med över tolv olika övningar som bara görs en gång och igår provade jag ett individuellt framtaget helkroppsträningsschema med cirka åtta övningar som skulle göras två gånger efter varandra med trettio sekunders mellanrum. Det slutade med att jag räknade till trettio även under övningarna då det inte behövdes eftersom maskinen räknade ner åt mig.






.jpg)
