Nu ligger vår nyblivna lilla 2-åring och sover gott i sin (VÅR) säng och imorgon är hon en dag närmare 3-års strecket, tiden går fort som sagt
!!
Cino var tvungen att sticka iväg en stund på dagen så Aylin fick sova middag här hemma och när hon vaknade blev det lunch, hon har på sista tiden inte varit så förtjust i makaroner men idag gjorde jag stuvade makaroner och hon slök en hel tallrik, och 3 korvar och en massa morötter! Så mer stuvat framöver kommer det bli.
När Cino kommit hem igen åkte vi iväg till Oba där ponnyhästarna fanns. Nu var det ju inga schettisar vilket jag trodde utan mer typ B-ponny. En hingst, ett dräktigt sto som skulle föla om 4 månader och en valack (trodde killen som var där iaf).. Vi gick fram till dom små boxarna där hästarna stod så att Aylin skulle få klappa dom innan ridturen tyckte vi.
Hingsten var aggressiv som bara den så den kunde vi inte gå i närheten av, stoet var väldigt naffsig av sig så Aylin vågade inte klappa henne och den sista (valacken?) var väldigt arg han med, vilket berodde på rädsla kom jag fram till ganska snabbt. Räckte med att man sträckte fram handen mot honom så börja han rulla med ögonen, öronen bakåt och blev väldigt nervös, min tanke var såklart att han fått stryk i sitt liv..
Vi pratade lite med killen som var där och jag berättade om mina hästar jag haft, att Mistral (min första egna häst) också hade aggressiva och nervösa tendenser när vi köpte honom, han kunde inte skritta utan småsprang nervöst hela tiden, sparkade och naffsade och var allämnt stirrig. Tog dock inte lång tid innan han blev from som ett lamm. Försökte förklara för killen att hästarna nog behöver lite mer motion och att någon handskas med dom väldigt mycket varje dag, borstarm klappar m.m. så dom blir mer hanterbara. Han tyckte det räckte att dom någon gång då och då kom upp i bergen och fick springa där..
Bestämde oss ganska snabbt för att Aylin INTE skulle få rida på någon av dessa hästar, mest för hennes säkerhet men även för hästarnas skull. Tycker inte att nervösa rädda hästar ska behöva gå runt med nervösa, spralliga, nyfikna, stojjiga barn på ryggen.. Tycker så synd om dom stackars hästarna och hade helst tagit dom med mig hem, lite svårt med 3 hästar på balkongen bara..
Aylin tyckte iaf det var kul o titta på dom, pratade om dom i bussen på väg hem, gjorde fnysljud precis som hästarna gjort.
Vi hoppade av vid atatürk och promenerade hem därifrån!