Detta är på många sätt en död blogg. Här har jag skrivit av mig allt jag velat uttrycka. Allt ingen annan skulle orka lyssna på, och allt det jag inte vågar berätta för någon annan.
Ikväll skulle jag skriva.
Tanken slog mig när jag gick hem från min goda vän. Tanken att min mor uttryckt att hon var besviken på mig återkom. Den har återkommit till mig många gånger. Enligt mig så ska föräldrar per definition inte bli besvikna på sina barn. Detta är verklighetsfrämmande för mig och chockade mig. Ok, om jag dödat någon eller om jag skjuter heroin eller om jag sitter inne. Men inget av det har jag gjort. Vad jag gjort är att jag har varit rätt depressiv. Om jag var förälder till ett sådant barn så hoppas jag att jag skulle fråga mig ”vad gjorde jag som fick mitt barn att bli så olycklig”.
På väg hem. Kom jag på att:
Jag är besviken på min mor.
På ett sätt som inte har med farsan att göra utan på henne. På hennes val och hennes sätt att presentera värden för mig.
Det skulle jag skriva om ikväll tänkte jag.
”Men skit i det!” som Filip och Fredrik brukar säga.
Jag skulle också berätta att jag ska starta värdens bästa företag med min bästa vän.
och att jag gått i celibat………..
Men skit i det också!
För nu läste jag ett mail. Ett mail om att jag ska till Afrika i tre veckor i sommar! Det är klart (jag åker som volontär kan man säga) allt betalt! Allt klart!!!
Det är så in i helvete jävla as cool att du kan inte fatta det!