Ångest……..
Något jag inte låtsas om. Något jag förnekar.
När det går bra går det ju så bra.

Men när jag ansätts av denna själsliga smärta.
Ångest……

Det är inte dehär folk beskriver när
”det är lite jobbigt” eller  ”de kännner sig nere”

Detta är på något sätt sjukligt och inte okey.
-Jag vill bli av med det!

Men enda gången jag funderar på att långsiktigt lösa det.
Det är när jag e helt okapabel att lösa det.
När jag är i en attack.
Då är det ett aldeles för stort projekt för att ens fundera på.

Visst har jag det bra. Mitt liv e till största delen fyllt av lust och njutning.
Jag vill inte ta livet av mig längre.

Men under dessa attacker…..

Har alldrig annars upplevt en så intensiv smärta.
Det gör så sjukt ont. Det gör så jävla ont……..

Något jag verkligen kan är att uttrycka mig. Men det går inte att beskriva upplevelsen av detta.

Följdaktligen är det ingen som förstår mig.
Det är flera som inte tror mig.

Men jag talar inte om det längre. För jag låtsas inte om det. Inte när jag mår bra. När jag mår dåligt isolerar jag mig, och önskar att det kommer att gå över innan jag raserat för mycket av mitt liv och mina relationer.

Oftast går det över på något dygn. Det är svårt att säga.

Annars mår jag as bra.

Borde verkligen göra något åt detta. MEn att ens välja metod är för mycket för mig just nu.

Snart e jag lycklig igen och då finns inte denna smärtan eller detta problemet.

/Lucidor