Trots det nya livet med fast jobb och eget ställe i Mälardalen så sitter jag nu återigen på ett skabbigt hotell i staden Gävle.På dagarna så sliter jag ont i fabriken i Skutskär. Att köra bilmaskin i tolvtimmars skift må vara maskulint och en bra infallsvinkel för en ”vannabee författare” som mej själv, men det är även slitigt,skitigt,skitigt och förbannat bullrigt och dammigt. Så nu på kvällen sitterman mest och småskakar och harklar sig framför en liten tv på rummet.

Genomför ett jobb som jag lovat bort mig på för ganska länge sedan så det är bara att bita ihop och hoppas man kanske kan skriva ihop en revolutionerande arbetarlyrik ala Ivar Lo eller liknande nån gång. Som vanligt på dom här skitjobben så har jag lillebror och skägget med mig, två översociala figurer som mestadels ägnar dagarna åt att analysera olika desserter och lunchbuffeér dom glufsat i sig under tidigare arbetsveckor. (båda två är stadiga killar som jag av säkerhetsskäl ogärna delar hiss upp till högsta våningen på fabriken med).

Nu mina vänner ska jag vika ihop mig på britsen för att vara utvilad för ytterligare en dag bland lut,syror och plastångor.