Så mina vänner, då har man lämnat stan, det sista lasset med sopor är transporterat till vanadisbergets återvinnings central ( vilket i sej är en av huvudstadens sevärdheter som få känner till) och nu är den perioden ett minne blott. Vilket osökt leder oss till nästa fråga.

Hur ska blogginehavaren nu kunna leva upp till att betrakta citylivet?

Tja, inte vet jag om det varit så mycket betraktelser kring just stadslivet under det år som gått (snart) sedan denna fruktansvärt välbesökta och omdebaterade blogg drog igång? och inte så jäkla mycket betraktelser heller för den delen.Mest en massa små anekdåter kring det dagliga livet skulle jag säga och dom små anektdåterna lär väll fortsätta i det nya livet i mälardalen. Just nu tex så trycker det upp vatten vid vår tomt gräns och hotar med att svämma över vägen. Bara en sån sak.En mycket tänkbar anledning till vardagliga historier kring bittra grannfejder och missnöjje med ”dom där nya” som flyttat hit. Själv är jag ju inte ett dugg förvånad att det börjar med sånna små delikata problem redan första dagen man är officiellt boende här. Det är just sånna saker som kantar livets stig för vissa av oss, och som kommer att följa oss till den dag dom sänker ner en i en kista som mest troligt hamnar på sniskan så man får ligga där långt in i evigheten och spjärna emot.

God natt!