Idag har vi haft det så mysigt på arbetet,Skägget,bror min och jag. Vi har krälat under lut och syratankar i en sörja av gammalt uppluckrat plastbruk, frätande vätskor och annat gammalt skit. I ett utrymme strax under halvmetern har vi ålat med bilmaskiner iklädda gummikläder,hjälm,ansiktsmask,gummihandskar och ansiktsskydd. Tankarna har stundvis kretsat kring fågor som:

Hur kunde bli så här? Vi som var så lovande pojkar?

Varför kunde jag inte vara nöjd när jag var kock då…?

Undrar om man borde läst läxorna lite bättre i skolan?

Snart förtio…och se så långt man kommit i livet?

Men man ska inte klaga, det kunde vara värre…eller…? Med lite humor och långa fikaraster så går även sånna tolvtimmars skift ganska så fort. Bror min och jag beslutade oss för att spendera de lediga timmarna på aftonen med att besöka stadens biograf. Glada i hågen stämplade vi ut och skyndade in till biljettluckan där jag ställde mig i kön. Lillebror rusade över till Mc donalds och inhandlade alla ostburgare dom hade färdiga.

-Vi skulle vilja se ” In to the wild” som börjar nu, sa jag. ( ni som läste dom sporadiska inläggen i höstas minns kanske ett litet inlägg kring den filmen och Sean Penn.

-Nä, den kommer inte förens på månda…

-Ehm,jaha det var som tusan då…vad ska vi se dårå tycker du.Sa jag till ynglingen bakom disken.

-Tja det är bara en som går just nu,sa han . Det är ”There will be blood”.

-Jaha är den bra då?

Han förklarade för mig att den fått en massa oscars och jag kunde se att den tydligen handlade om olja och utspelade sig amerikansk präriemiljö. Tja, tänkte jag och bestämde mig att det fick bli den då. Förhoppningsvis så har inte bror sett den, och efter som han är i oljebranschen själv mellan varven så tänkte jag det kunde passa. Han kom rusande upp för trapporna med famnen full av vår middag som vi slukade på sex minuter innan vi hastade in i biosalongen. Filmen rullade i gång och snart satt vi tillbakalutade med en varsin hand i en enorm popcorn låda. Scener med kladdiga män som ålade runt ner i ett hål med sörjig gegga, hackor spadar och gammeldags regnställ. Svartkladdiga ansikten som blickade i mörkret med oljan droppande från näsan. Något var bekant med dagens arbets insatts. Vi såg på varandra över popcornbunken, sa inget. Men båda tänkte nog på samma sak.Inte nog med att vi är korkade nog med att hoppa på sånna här jobb, vi går på bio och ser samma sak under den korta stund vi är lediga också. Dummihuvve och bror hans! Det slår aldrig fel!

P.S filmen var inte dålig,men väldigt lång och annorlunda…