FÖRÄLSKELSE

Jag skrev till henne på parfymerat papper

med min vackraste handstil sade jag att hon hade

ett lysande leende lika varmt och underfundigt

som novembersolen när den leker konstnär i akaciornas blom

och strör diamanter i havets fransar

och fyller mangofrukten med saft

Hennes lena hy trotsade all beskrivning…

Hennes lena hy i jamboträdets färg doftande rosor

hennes lena hy hade samma ljuvhet som hennes kropp

så spänstig och ljuv – som maboque

Hennes bröst, som apelsiner – apelsiner från Loge

hennes tänder … – elfenben

                 Jag skickade henne mitt brev

                 och hon svarade nej.

Jag skickade henne ett kort

som min vän maninho hade gjort med tryckta bokstäver;

”Mitt hjärta lider för din skull”

I ena hörnet – JA, i andra hörnet – NEJ

                      Och hon vek in hörnet med NEJ

Jag skickade henne bud genom Zefa do Sete

och bad på mina bara knän

vid den heliga jungfrun på ön, vis Santa Ifgénia

att hon skulle förunna sig min kärlek

                      Och hon svarade nej.

Jag grävde ut hennes fotavtryck i sanden och bar till gamla Chica, den bästa medicinkvinnan

här i trakten och bad henne kasta en trolldom över henne

så att hob  förhäxades av en kärlek lika stark som min…

                     Och hennes trolldom slog fel.

Jag väntade på henne utanför fabriken om eftermiddagen

jag ville ge henne ett halsband i present och en ring och en brosch,

jag bjöd henne på konfekt i backen vid Missionen,

vi satt på en bänk vid torget med statyn,

jag smekte henne över händerna …

jag talade om kärlek… och hon svarade nej.

Jag drev omkring skäggig, smutsig och barfota

som en utsliten tvångsarbetare,

Och de letade efter mig

”Har ni inte …(åh, har ni inte sett?) stackars Benjamin?”

Och hittade mig irrande omkring borta vid Sambas höjder.

För att få mig på andra tankar

tog de med mig till festen hemma hos Januário

men där satt hon i ett hörn och bara fnittrade

och berättade allt för andra vackra flickor från arbetarkvarteren.

Då spelade man upp en rumba – jag dansade med henne

och i vilda turer flög vi genom salen

som när en stjärna far i ett streck över himlen!

Och alla omkring oss skrek; ”Bravo Benjamin!”

Jag såg henne i ögonen – hon log emot mig

jag bad om en kyss – och hon svarade ja.

Fast i dag åkte jag 17 km skidor och första 10 km gick väl bra, men sen, fy sjutton. När jag höll på att bli om åkt av en indier förstod jag att jag är långt i från min toppform. Nu är det dock bara att gneta på trots träningsvärk och trötthet. Förhoppningsvis vänder det innan Tjejvasan den 25 februari.

Det blir nog en tur till IKEA i helgen.

sen Reginateatern i samma stad och föreställningen Play it again, Sam. Alla favoritlåtar från filmens värld i samma show. Det var både underhållande och medryckande.

När rektorn gått iväg och vi klarat av alla ”var jobbade du sen o.s.v.”, tog samtalet vid där det slutade 1984 och det kändes som om ingen tid gått alls. ”Du är dig precis lik”, sa jag. ”Du med”, sa han. Det var bara när jag i förbifarten nämnde att min son snart fyller 25 år som vi insåg att vi blivit gamla och att det visst gått ganska många år sedan sist. Fast i dag satt vi och planerade lektioner ihop som förr och jag kan bara konstatera att man ändrar inte så mycket på sig. Det kändes precis som förr.

Idag läser jag en annan artikel som handlar om en flicka som för några år sedan tränade i samma hall för samme tränare och flickan som nu hunnit bli 28 år hävdar att tränarens verksamhet bedrevs med sektliknande metoder. Och jag tänker på alla dessa människor jag mött under mitt liv som hade ett mål de ville uppnå till varje pris. De kämpade så mycket för detta så de glömde bort vad själva livet handlade om. Går jorden under om flickorna inte vinner VM-medaljer? Nä, knappast och inte heller kommer de att prestera sämre om de lägger in en eller två vilodagar i veckan eller kortar ner träningspassen ibland. För meningen med livet det är att ha roligt, vara lycklig och utvecklas som individ på alla nivåer. Det kommer dessa små flickor som tränar alldeles för många timmar i veckan inte att göra.

Dessutom tror jag att deras tränare faktiskt inte lever riktigt i den verkliga världen. I hans värld verkar det som om det enda som räknas är medaljer och dessa ska uppnås till varje pris. Då får nästan vilka metoder som helst användas. Vi andra som lever i den verkliga världen vet att medaljer i gymnastik bara är en liten del av det verkliga livet. Man kan faktiskt starkt ifrågasätta om träningen är till för att tränaren ska må bra? För antagligen är han en av dessa tokar som det inte står alldeles rätt till hos. Tyvärr finns det alldeles för många av dem inom idrotten ännu.

Förkyld panda