Det va ett tag sen jag skrev, nästan en månad sen för att nästan vara exakt. Mätt är jag, vet inte om det funkar sådär jätte bra att skriva när man har hamnat i stans matkoma. Så här sitter jag, barnet leker inne på sitt rum och gubben fixar med lysen på bilen.

Vad har hänt sen sist då? En hel del och ingenting. Jul har det ju varit, väldigt mysig måste jag få säga. Sen har jag hunnit smälla med bilen också, lagom kostnad sådär till jul. Jag känner mig lagom över fet också. 16 kg har jag lyckas lägga på mig, känns lagom, gick upp 14 allt som allt med Elias. Allt va ju inte sådär jätte toppen när jag väntade honom, jag och hans pappa separerade osv. Det känns som ett helt annat liv, idag skulle jag inte kunna tänka tanken att leva ett liv utan honom. Tack och lov att man kan hitta tillbaka till varandra..

Jag fick dom finaste kärleksförklaringarna någonsin utav min gubbe i helgen, första gången nån får mig att fälla en tår av sånt. Bara för att jag snällt sa ” Jag har aldrig fått sparkar på revbenen förut”, så sparkar fröken där i för fullt på revbenen och jisses vad det kan kännas.

Jag kan fortf inte riktigt släppa tanken på att det ska vara en grabb där i. berättade det för pappa och då hade han drömt samma natt att det va en pojke. Men UL visade flicka, så det är bara att vänta och se. Vi blir lika glada vilket som.

Måste kolla igenom kartonger mer kläder också och börja tvätta lite och ha mig, det är ju inte alls lång tid kvar..

Det märks att det är fredag idag, en dag utan förskola, vilket oftast slutar med en ap gnällig dag hemma. Jag frågade var herrn som bestämmer ville göra, och han ville ut och leka.. Jag började ta fram alla miljoner plagg man ska ha på sig där ute, ne då skulle han baaara vila först. Jag stog färdig och kände redan där efter 20 mins tjat att mitt humör börja tryta..

När vi väl kommer ut så skottar vi lite med snö, leker med hans traktor och hans spark. Vi böt mellan grejerna för att absolut inget dög. Så jag vi bestämde oss för att fika, men inget fika förän han har städat upp alla saker han har haft ner på golvet. Ja eller det som engång va ett golv, man ser inte det längre. Kan man hälla ut så får man lära sig att plocka in. Han letade efter sin Jerka bil och nu är vardagsrummet ett hav av leksaker. Och så kom ursäkterna, ” Jag är så trött i armarna, jag är trött i benen, jag är trött i huvudet, jag vill inte, jag ska bara jag ska bara”.

Mitt tålamod är just nu borta för längesen. Jag orkar inte ens kompremissa med herren som ska bestämma. 

Nu är herren klar och humöret vände på engång. Tack och lov. Nu vill jag bara ha hem min gubbe. Fy vad jag saknar honom.

Jag gillar våra hel meningar i den här familjen.

-”Vad är det för dag idag?”,
- Onsdag
- Va det imorse?
- Imorse vadå?

Ja här ska man ha koll på allt.. Tur att jag inte alltid är snurrig. Hunden har hamnat i en stirr och springa efter period, ja valpen menar jag ju då. Det är väldigt irriterande om jag får säga mitt.. Barnet ligger i sängen nybadad och luktar så gott och här sitter jag och glor.

Jag trodde nästan att jag skulle ha nått viktigt att skriva, men det hade jag inte.. Inte tillåtet, inte tillåtet alls.

Han stog där i fönstret och försökte le, samtidigt så ser jag hur hans ögon tåras, jag kunde nästan känna hans tankar.. ” Jag lovade att vara glad”, han försökte. Mitt hjärta går sönder varje gång han gråter. Idag kom han in vid 6 imorse, han va kissnödig och så va han konstig i halsen, han kröp upp brevid mig och som vanligt så ska han ligga och hålla mig i handen.

Det fantastiska barn som han är. Igår när jag hade klätt på mig, mjukisar och en t-shirt till.. ” Åh vad fin du är mamma”. Jag trodde inte att nån som är så liten kan säga så fina saker. I lördags innan vi skulle iväg så stog jag och sminkade mig, ”Mamma, du kommer bli finast i världen”. Ibland så blir han arg när jag sminkar mig för han tycker jag är finast iaf.. fast att jag inte borstat håret, blek och osminkad så kan han få mig att känna mig som finast i världen. Dom stora orden ur den lilla munnen. Mitt fina hjärta, vårat fina barn.

Vad vore jag utan honom? Han är så stor del av mig, han är hela mig. Jag skulle aldrig tveka att offra mitt liv för honom. För jag är inte jag utan honom.

Han stog där i fönstret och försökte le, samtidigt så ser jag hur hans ögon tåras, jag kunde nästan känna hans tankar.. ” Jag lovade att vara glad”, han försökte. Mitt hjärta går sönder varje gång han gråter. Idag kom han in vid 6 imorse, han va kissnödig och så va han konstig i halsen, han kröp upp brevid mig och som vanligt så ska han ligga och hålla mig i handen.

Det fantastiska barn som han är. Igår när jag hade klätt på mig, mjukisar och en t-shirt till.. ” Åh vad fin du är mamma”. Jag trodde inte att nån som är så liten kan säga så fina saker. I lördags innan vi skulle iväg så stog jag och sminkade mig, ”Mamma, du kommer bli finast i världen”. Ibland så blir han arg när jag sminkar mig för han tycker jag är finast iaf.. fast att jag inte borstat håret, blek och osminkad så kan han få mig att känna mig som finast i världen. Dom stora orden ur den lilla munnen. Mitt fina hjärta, vårat fina barn.

Vad vore jag utan honom? Han är så stor del av mig, han är hela mig. Jag skulle aldrig tveka att offra mitt liv för honom. För jag är inte jag utan honom.

Som vanligt så är jag tidig med alla julsaker.. Fast bara en vecka det här året.. Allt är uppe förutom granen. Jag och barnet har pysslar hela dagen känns det som. Nu sitter barnet lite onöjd i soffan och leker med sina bilar, för första gången så har han utegångsförbud, japp hårda bud.. Vi hade precis bestämt  oss för att gå ut och leka när han kastar ur sig opassande ord för en snart 4 åring. Så vi stannar inne.

Idag som sagt så har jag bara donat här hemma, tvättat och fixat med disk och sen självklart julsakerna. Helgen har varit kanon mysig, i fredags så hade jag och Elias fruktansvärt tråkigt så vi bakade kanelbullar igen, sen så hade vi film mys i våran säng alla tre.. Toy story 3 vart det, helt okej film. Sen på lördagen så fick jag väcka mina tröttmössor för vi skulle iväg på julpyssel. Inte för att barnet ville pyssla så mycket, han gjorde inge pyssel alls faktiskt.. Sen va vi ute och lekte medans Karln min fixade och donade lite med sina grejer.

Får se vad veckan har att erbjuda, lille man ska till förskolan, jag har mvc besök på torsdag annars är hela veckan fri. Får se hur man mår i kroppen, annars tar jag mig nog en städning här hemma.

Jag börjar känna hur paniken börjar sprida sig.. som många vet så är jag hypokondriker i ganska hög grad enligt många, men lagom enligt mig själv, men det folk vet ännu mer är att jag är livrädd för kräksjukan. Det ska tydligen vara dags nu, ja inte för mig hoppas jag men läste om det precis på aftonbladet, dom har satt upp lappar på förskolan om det och jag väntar..

Det har inte gått ett år utan att mitt barn åkt på det, karln min åker alltid på det efter barnet och jag brukar klara mig *peppar peppar*. Men med att man blir gravid så försämras imunförsvaret, sist jag va kräksjuk va när jag vänta elias och jag bara veeet vad jag har att vänta.. Det känns inte bättre av att vi bara har en toalett, en liten jävel dessutom, så panikslaget sitter jag där och försöker föreställa mig hur jag ska bokstavligen talat skita och spy på samma gång. Japp thats me när jag är magis. Får vi det alla samtidigt så blir det ju ännu värre. Elias kommer åka på det, det vet jag nästan till 100%, och då åker ju nicklas på det.. jag blir det sista anhalten, men jag ligger hellre i feber och är jätte förkyld. Jävla kräksjuka, jag ska nog övervinna dig den här vintern med.

Det slog mig idag igen att jag fyller år snart. Men det känns inte ett dugg speciellt, hade det varit mig förut så hade jag sett fram emot presenter, massa firande och en anledning till att dricka med sina vänner. Så är det inte nu, utan nu ser jag fram emot tårtan som jag och barnet ska baka. Sen så lovade han mig dessutom att han ska sjunga för mig.

Vi skulle ha bakat idag igen, men vi hinner inte riktigt, allt ska ju jäsa för mycket och för länge, så får bli imorgon för när min karl kommer hem så ska vi och handla. Min trötthet har kommit igen, somnade igår när jag la mig brevid Elias, sen va det bara raka vägen in i sängen och fortsatte sömnen där.. Sen så va jag ju tvungen att vila hemma en stund idag med.

Måste kolla upp vart man kan skaffa sig ett sånt där bälte för foglossning, nu kan jag inte ens sätta mig i bilen eller kliva ur, torka mig efter duschen va också ett jävla projekt, näst intill omöjligt.

Jag älskar snön. Jag älskar vintern. Jag trodde nästan att jag skulle vara mättad från förra vintern, men icke. Jag är glad, barnet är glad, hundarna är glada. Min framtida man (om jag får bestämma), va glad, iaf en liten stund.. Tills att han kom fram med alla nackdelar.. Men då som vanligt så stänger jag av mina öron. För jag har alltid älskar vintern och kommer alltid att göra. Jag gillar när snön lägger sig vit på backen.. Det enda problemet för mig i år är att jag fick en jätte fin peak jacka av min fina förra året. Den kommer jag inte kunna knäppa.. Det är verkligen gränsfall redan nu.

Måste bara ha ett par vinterskor sen är jag helt nöjd. Jag vill inte att snön ska smälta bort. inte inte inte!

Jag vart lite upprörd.. Satt och läste på ett forum om en mamma som skrivit om att hon inte tycker om sin son. Hon älskade sina andra barn, men inte honom för han fick massvis med vredesutbrott.. Det enda hon kände va irritation mot honom. Han har ADHD , det va där det stora problemet va.. Det som verkligen gjorde så att det stack i mina ögon va att hon inte kände att hon älskade sitt barn..

Självklart så kan jag va less , trött och matt på Elias. Men jag älskar honom så att det gör ont i mitt hjärta. Jag skulle inte klara en sekund utan honom.. har vi varit osams så får jag sån fruktansvärd ångest.. Ibland när vi ska sova så får jag nästan panik för att jag saknar honom så mycket, och då ligger han bara några rum ifrån oss. Mitt liv kretsar kring honom.. Jag älskar den här lilla flickan i magen, men ibland så kan jag få ångest för Elias, jag är rädd att han ska känna sig utanför. Han trodde inte att han skulle få bo kvar här.. Och då kände jag hur ögonen tårades på engång. Han är mitt liv, min värld. Och aldrig att jag har känt ens lite att jag inte älskar honom. Skulle han ha adhd, add eller vad det nu finns för sjukdomar så skulle jag älska honom till döds. Han har inte valt att komma till världen, det va jag som valde att bära på honom i 9 månader.

Jag förstår inte hur föräldrar inte kan älska sina barn. Jag kommer då alltid att älska mina vilkorlöst, hela livet ut.