I Östergötland finns ett hundhäkte.
Det är den enda beskrivning jag har som passar. Bilderna jag sett talar för sig själva. Kala boxar med betonggolv, inget mjukt för hundarna att ligga på, piss på golv och väggar, skit på golven… Hundar med skitig, tottig päls…
I detta sitter hundar upp till 20 timmar per dygn utan mänsklig kontakt. Familjen hävdar till och med att hundarna mår bra där! Dom kallar det hundavel… Av någon underlig anledning har jag aldrig blivit insläppt för att få se detta med mina egna ögon. Man kan ju undra varför om hundarna nu mår så bra. De hundar som inte klarar av behandlingen klassas som ”tokiga i huvudet” eller dåligt avelsmaterial och avlivas.
I familjen gnälls det ofta om och på människor som inte socialtränar sina hundar, som inte går hundkurser och som inte låter hundar vara hundar. Det gnälls också kraftfullt om människor som inte betalar för sig, människor som köper annat istället för att betala kostnader för hundar och valpar.
MINST en av hundarna i häktet är inte betald till förmån för fler avelsdjur. Man har medvetet struntat i att betala den hunden. MINST en gång har andras avelshane används i avel utan att en krona utgått till hanhundens ägare. Fodervärdskontrakt missköts och missbrukas. Listan över egna regler och lagar kan göras lång.
Jag har gjort ett försök att tala mannen i familjen tillrätta. Han lät som en gnällig hemmafru som inte fått nått på länge. När jag till sist blev förbannad och bad honom sluta larva sig och inse fakta ville han inte prata mer. Moget! Han och hans sambo är beredda att försvara sitt hundhäkte till vilket pris som helst.
Familjen påstår sig ha stöd av lagen. Valparna säljs som aktiva sällskapshundar till intet ont anande människor, bla barnfamiljer. Detta är hundhållning i Sverige 2008!