Idag spelar hon plötsligt ”min” musik, just nu njuter jag genom hennes försorg av ”Detroit rock city” från den förträffliga skivan med samma namn, med de fantastiskt fina bandet KISS!

Mer sånt frun!

”du har ju hoppat av skolan för att satsa fullt ut på din tennis, och tränar sex pass om fyra timmar i veckan, hinner du med något socialt liv utanför tennisen alls?”

Skulle tro att de flesta som läser det har en minst lika omfattande vecka, utan att någon tårögd liten sportjournalist undrar hur vi hinner med vårt sociala liv…

Däremot så landade han som en kratta, rena Gottröra.

Då blir det så här dumt. Men jag tror denna vrickning går över inom kort, den andra sonens vrickning är mer långsiktig  =0)

Sist men inte minst summerar de priserna, på klassiskt vi, men siffror i minnet och hela faderullan, en njutning för ögat.

Den dag de börjar med streckkoder, laserläsare, eller ens maskinell våg som kastar ur sig opersonliga självhäftande prislappar, ja då lever vi i ett ännu tråkigare samhälle…

Besök gärna en sida för sybariter =0)

Dock så fastnade ögat på dagens alternativ innan jag med kraft hann slå igen dörren, Potatis, löksås och stektfläsk!

Nu kamrater, bloggdeltagare, familj, vänner och annat löst folk pratar vi matkultur. En rätt som är så rätt att man nästan blir tårögd, och snart därefter mätt. En njutning, en glädje att få vara lönearbetare på en arbetsplats med sådanna prima syltor dörr i dörr.

När mättnaden lite blysamt avklingar så uppstår en saknad, man känner att det liksom suger i magen. Funderade på om jag var godissugen, om jag ville ha choklad, Turkisk peppar, flygande tefat med fånigt pulver innanför ett pappersskal eller rent av en Toblerone.

Men så slog det mig, med kraften av en snärtig frukommentar!

Jag har ju för böveln inte spisat någon semla i år! Vilket förfall, jag skäms, borde inte blotta mig så här.

Men nu jäklar ska det åtgärdas!

… ska man jubla åt. Så nu jublar vi för Bamselander som fyller hela 2 år, han har på ett år fördubblat sin ålder, kommer inte att ske igen.

Snart är han så stor så han kan börja dricka bärs med pappa och gubben. På själva puben har han kunnat gå länge, för att inte tala om den fjärde storstadsregionens uteserveringar. I somras spanade han in ett antal Bamsepumor, minns speciellt en läcker blondin på Mörners, men hon var nog lite för gammal, minst tre och ett halvt.

Nu visar det sig att Bamsemamman, och inte minst Bamsepappan är av osedvanligt klent virke, så dagens party fick ställas in, eller inte ställas in, skjutas på framtiden, när de gamla piggnat till.

Ett fyrfaldigt grävskopa för Bamsen!

P för tågåkande, skoterkörande och renköttstuggande.

Assar för fläskstekande, kaffekokande och wirrepimplande…

Jag tycker det ska bli kul jag med, men tror det är de två ovanstående som längtar mest.  =0)

Sedan kan man börja tjata på sin fru, påstå att hon tydligen glömt att man har namnsdag och därför genast bör göra en smörgåstårta, kan komma att fungera någon dag, ge aldrig upp.

Därefter surfar man runt och kollar facebook, Corren, bloggen, expressen och aftonbladet, sportsidorna är givna, om inte Luleå har förlorat, för då är dom bara skit.

Frukost! det är prima, men får inte ta för lång tid, för man blir kall om fötterna, så pronto tillbaka under täcket.

Vill det sig nu riktigt illa ringer en bullersvåger ochä säger massa saker, fort och högt, men man förstår.

Sedan avslutas dagens inledning med att man i bloggen beskriver just den, dagens inledning. Varefter man övergår till att reprisera mycket av innehållet under den följande förmiddagen…

…Magnus Samuelsson, Kindas starke man.

Ett par gånger besökte han gymmet i Rimforsa samtidigt som jag var där (och det ska tilläggas, var inte ofta). Det var inte så kul.

Nu är det viktigt att vara rak, Magnus är en trevlig prick, visar gärna hur man ska göra osv, så ingen skugga över honom, men självförtroendet växte inte när man tränade samtidigt.

Jag tycker det är kul att det gått så bra för honom, vi har liksom lyckats på olika arenor…  Jag fortsätter att träna, det är ok, för jag dansar nog fan sämre än honom….