När man flyttar i augusti känns julen rätt avlägsen. Så pass avlägsen i mitt fall att jag, ovanligt duktigt för att vara mig, packade ihop de få julsaker jag har och ställde dem i källarförrådet.

Nu vet jag att det var första advent redan förra söndagen, men man kan ju inte hinna med allt. Idag var det i alla fall dags att bjuda på lite glögg o pepparkakor och då skulle ju grejorna upp.

Så nu sitter jag här efter ett glas alkoholfri glögg, två pepparkakor och ett glas julmust senare. Myser i skenet av ljusen och både bocken och staken är med.

Hoppas ni hade en mysig andra advent.

,

Jag var ännu längre ut på landet idag. Ja, egentligen är det väl inte så långt från Djungel’n där jag nu bor, men det är… lite idyll. Små sjöar och havsvikar här och där, låg bebyggelse och skogar runt knuten.

Längre ut på landet betyder ännu en ö ifrån sta´n. Visserligen med en bro så man behöver inte åka båt. Var där i ett par timmar, fikade i ett litet hus i skogen och lyssnade på tystnaden när jag skulle ta mig därifrån.

Jag blev så lugn att jag på hemvägen fick lov att poppa lite hårdrock på hög volym. Tog ett ”ärevarv” nere i hamnen för att musiken inte var slut, tittade på vattnet och så åkte jag hem.

Lagom balanserad…

,

Det är tur att man kan tänka positivt mitt i dessa mörka dagar.

Förkylning har väl ingen dött av, även om det är tråkigt när det kommer. Ett klart symtom på sexbrist för övrigt…

Mörker och gråhet är något man får acceptera och göra det bästa av i början av december.

Att ork är något man knappt kan stava till trots att det är något av de kortaste ord som finns med något slags betydelse är väl ett konstaterande på ordblindhet kanske.

Lågkonjuktur, arbetslöshet som hotar många, julafton om tjugo dagar, ingen snö som lyser upp tillvaron…

Å andra sidan; det är bara tre veckor tills solen vänder och det blir ljusare igen!

Så, håll ut. Bättre tider kommer!

,

Sådärja…

Tillbaks ”to the place of crime”. Men inte har det blivit bättre. Den enda skillnaden jag kan se, är att bloggen har fått en ”felanmälan-knapp” där man tydligen ska rapportera om man har problem.

Problem? Jag har skrivit till dem att jag är förkyld, har för mycket att göra på jobbet, att det blir dammigt hemma fast jag använder dammsugar’n, att det är kallt och mörkt… har det hjälpt?

Icke! Dessutom har de trots att bloggen var stängd för ”uppdateringar” inte uppdaterat något en vanlig blåst bloggare har någon nytta av. Jag får fortfarande skriva i mina uppgifter på de sidor jag rimligtvis kommer in på och vill lämna en kommentar.

Förutom gnäll?

Jodå, tackar som frågar…

,

Idag lyckas jag sämre än någonsin att bli vän med tekniken… eller är det bara med Metrobloggen?

Jag har lyckats komma in på en enda blogg för att kommentera, resten står bara och maler utan att öppna sig för mig.

Jag ska kanske följa Raggopardens råd… när jag skaffar mig lite tid. Undrar om man kan köpa den på ICA tillsammans med kosttilskottet?

På tal om kosttillskott; efter äventyret med dinkelgröten, två timmars promenad i Djungel’n och frusna fötter, klämde jag med gott (inte bara) samvete i mig ett gäng pannkakor tillsammans med sylt och grädde. Sen mådde jag betydligt bättre.

Såpass bra att jag faktiskt kunde få plats med lite kokt potatis, panerad fisk och spenat til middag ett par timmar senare.

Nu hoppas jag att jag ”ser” er i morgon. Dvs, att jag lyckas ta mig in i era gömmor så jag kan läsa om alla era veckoäventyr.

,

Jag har just haft en ny upplevelse.

Den var lite läskig, osmaklig men mättade om än inte mina sinnen så i alla fall magen för en stund.

Jag har ätit dinkelgröt!

En klart överskattad produkt om jag ska uttrycka min åsikt. Att äta något som ser ut som gammalt avkok på potatisskal (har jag sett det?), har en konsistens som löst tapetklister och smakar ingenting förutom sågspån man försöker dölja med mycket sylt; vad är meningen?

Man ska äta gott för att må gott och till efterrätt kan man väl ta en tablett kossttillskott.

Så tänker jag…

,

Undrar om jag har haft för långa uppehåll här…

Fast man då egentligen ska få mail om det uppkommer nya förändringar. Jag får inte upp mina uppgifter när jag går in och kommenterar på andras bloggar utan får varje gång fylla i namn och bloggavsändaradress.

Kanske inte så besvärligt med tanke på hur dålig jag är på att ens hinna logga in här, men ändå…

”Servicen” har inte förbättrats om jag får uttrycka mig på det viset.

,

Jag fattar ingenting…

Att snubbla på mållinjen är ett bekant uttryck, själv känner jag det som att jag ständigt snubblar redan innan jag hinner dit. Eller, jag hinner ingenstans.

Tekniken o jag är fortfarande fiender; strulande uppkoppling räknar jag i alla fall dit. Just som jag sitter här och skriver något ”väldigt viktigt” drar internetuppkopplingen låååångt ut i cybern. Och så tiden…

Var tar den vägen? Jasg antar att jag har 24 timmar på ett dygn som de flesta dödliga på denna planet, jag vet bara inte vart de tar vägen. Timmarna alltså, inte de dödliga.

Jag vaknar tidigt och lägger mig sent, ändå hinner jag ungefär hälften av det jag egentligen vill hinna. Lika bra att förlika sig med sanningen; jag vill för mycket.

,

Det blev fredag igen, och det fortare än nog! Den här veckan hann jag knappt ens längta efter helgen.

Det kan vara ett gott tecken faktiskt, trivs man i vardagen behöver man ju inte längta efter helgen. Eller så har man häcken så full att man inte hinner längta…

Jag är väl nånstans där emellan. Men när jag nu sitter här, bekvämt nedsjunken i min fåtölj, det är varmt och jag behöver inte göra något mer alls i kväll om jag inte vill, blir jag lite näjd av tanken på att jag kan sova hur länge jag vill i morgon.

Eller; min kropp och min vilja är sällan överens när jag tänker efter. Min kropp vill sova i en evighet och vakna helt utvilad och full av energi. Men mitt jag (vilken är skillnaden, är det inte min kropp?) vill itne sova alls. Tänk så många timmar man ”slösar bort” på sömn. Tänk så mycket man kan missa , så mycket mer man  skulle hinna göra om man slapp sova.

Fast skönt är det ju.

,

Sitter här och tittar ut över vattnet, tänker efter vad jag ska berätta men det kommer inte en enda klok tanke.

Vilket får mig att minnas att det är ytterst sällan jag uttrycker något sådant; kan det bero på att det är sällan något sån´t drabbar mig?

Nå, i alla fall har bilen gjort mig till en duktig flicka. Det blev helt plötsligt så lätt att göra saker utan att gå flera kilometer med tunga påsar, passa busstider och sån´t. Trådbackar till garderober är ett bra exempel; hur ofta orkar en myggviktare släpa hem sån´t utan hjälp?

Igår orkade jag både inhandla och montera två omgångar ställning innehållande fyra backar vardera. Hur många det blir totalt får ni räkna ut själva.

Fördelen med trådbackarna? Jag slipper äntligen ha mina lakan och örngott på hatthyllan vid ytterdörren…

,