Jag syndade bara lite, så lite att det är synd att jag inte lyckades bättre än så.

Ett glas öl till maten o resten vatten o kaffe på en hel lördagskväll! Men jag hade i alla fall kul, dessuotm kommer jag ihåg att jag hade det. Ingen annan som har berättat efteråt vad som hände alltså.

För trots min totalkatastrofotur med det tekniska under den senaste tiden har jag i alla fall vågat trotsa ödet genom att skaffa mig en bil.

Vad väljer man då? Att dricka två glas vin, åka buss, t-bana o gå en kilometer i mörkret eller dricka vatten och åka bil? Jag valde det sistnämnda och led inte alls. Tvärtom!

Hoppas ni har haft en skön helg!

, 

Nu har jag hunnit läsa era kommentarer, tack så mycket alla ni!!!

Jag kan förstå om ni har tröttnat på mig efter detta långa uppehåll… jag blev rätt trött på mig själv också under den här tiden. Tekniken och jag är numer inte bara ur takt med varandra, vi är öppna fiender!

Datorn som försvann, min nya kamera som höll i två dagar, en trasig telefon och en laddare som inte funkar har fått mig att inse, att det bästa jag kan göra är nog att bygga en koja i skogen.

Eller så är jag envis som synden. Jag tror jag tar det sista. Att synda är inte alls synd; det är bra för hälsan.

Så ikväll ska jag tänka på den, hälsan alltså, hälsa på en kompis och synda lite lagom genom att delta i hennes födelsedagsfirande.

,

Först flyttade jag färdigt, se’n jobbade jag för mycket. Så skrev jag en massa saker som inte hamnade här.

Och så kunde jag inte hamna här för att jag inte hade varit här på så länge att jag hade glömt mitt lösenord.

Så skulle jag skriva här men hade ingen dator för att jag blev av med den på en resa. En resa där jag tagit en massa kort som jag ville lägga ut här men inte heller kunde, eftersom alla kort jag tagit fanns i datorn jag blev av med.

På den vägen är jag, en krokig väg. Jag gör allt för att räta ut den en aning.

I morgon ska jag börja med att läsa alla kommentarer från er. Hoppas ni förlåter mig för att inte ha gjort det ännu!

,

Igår kom jag inte in på bloggen.

Idag är jag helt slut… men vill tacka för alla som är glada att jag är tillbaks. Tack!!! Det värmer.

Så vill jag tacka för ett pris jag har fått av en hängiven bloggare här. Tack!!! Jag återkommer med nya krafter i morgon och publicerar det.

Sov gott…

,

Man ska inte bara leva, man ska dessutom känna att man gör det mellan varven!

Folk på stället jag jobbar har kommit tillbaks från semester, och från att bara ha varit ett fåtal personer på kontoret under ett par veckor, är vi plötsligt full styrka igen.

Något som naturligtvis skulle firas! Det tyckte i alla fall till att börja med en av cheferna, som annonserade kräftskiva på bryggan.

Vi andra var inte sena att tycka om idén, och när fredagen närmade sig var det halv hysteri på kontoret; skulle vädret hållas regnfritt så att festen kunde bli av?

Alla surfade på nätet för att försöka få fram de bästa prognoserna för kvällen, några dåliga förkastade vi direkt med att det var opålitliga källor. SMHI, vad kan de?

Nå, lite regn kom ju. Men eftersom alla så gärna ville att festen skulle bli av, inklusive chefen, stack han helt sonika iväg och köpte två partytält.

3×12 meter totalt, lagom för att täcka hela bryggan, långbord, kräfthattar och fat som dignade av kräftor sjöng vi nubbvisor, surplade och njöt av en till slut strålande augustikväll.

Att några av oss sedan drog in till djungeln och firade vidare, gjorde fredagen väldigt lång… eller gårdagen väldigt kort.

,

Packad, uppackad, ouppkopplad, oavkopplad och till slut… damp jag ner här i bloggträsket igen!

Först fick jag ett ”snällt” meddelande av min internetleverantör om att jag var välkommen som ny kund i den nya bostaden; trots att jag varit kund hos dem i ett par år. Se’n kom en installationsfaktura på något de inte installerat eftersom jag hade mitt modem med mig. Men inget internet. Dessutom hade jag redan betalt avgiften för månaden redan innan jag flyttade.

Nå, nu funkar det och förhoppningsvis får jag närsomhelst den utlovade kreditfakturan på det belopp jag inte ska betala. Eller ett krav, vad vet man?!?

,

När jag väl hittade mig mitt i alla lådor, var det dags att hitta allt annat. Kastruller, glas, kläder… tänk så mycket saker man behöver fast man inte har några!

Jag är i alla fall nöjd med min ”bort-från-sta’n-flytt”. Jag behöver inte alls ta mig in till Djungel’n om jag inte vill, min nuvarande arbetsplats ligger bara en kvarts bussresa från ”byhåla”. Kan inte bli mycket bättre!

Fast ändå; ibland kan det vara lite bättre. Som idag när jag kom hemåt med bussen, handlade lite nödvändigheter i ”centrum” och kom ur affären. Där det formligen öste ner! Regn alltså…

Smidig som jag är, hade jag i alla fall ett paraply, ett sån’t där man kan fälla ihop och få plats med även i en liten väska. Fällde upp det och började lugnt min vandring hemmåt. En kilometer känns för det mesta rätt behagligt att promenera morgon och kväll för att komma bort/hem. Nu var det lite besvärligare.

Efter ca 300 meter var jag blöt upp till knäna, regnet liksom slog i backen med en så’n kraft att det skvätte upp igen när det landade. Vattenpölarna såg mer eller mindre ut som små sjöar. Som jag skulle vada igenom, det fanns inga avgränsningar mellan dem till slut. Jag fnissade lite för mig själv och undrade varför jag över huvud taget hade ett paraply uppfällt. Fällde ihop det och gick vidare.

För att sedan snabbt fälla upp det igen. Det var inte riktigt bekvämt med vattnet som letade sig innanför jackkragen och sipprade nedför ryggraden; det var kallt.

När jag äntligen nådde slutsträckan, slänten som leder upp mot mitt hus, var jag blöt ända upp på låren, skorna var vattenfyllda och nu förstår jag innebörden med seglarskor. Dessa med klack är kanske lite ovanligare, men jag seglade runt i dem.

Hundra meter från dörren, dyngsur överallt utom i nacken var jag dessutom väldigt kissnödig. En tanke dök upp; jag kunde ju lika gärna passa på att läcka lite. Ingen skulle se skillnaden och troligtvis skulle jag tillfälligt bli lite varmare om benen.

Jag motstod den sista frestelsen, kravlade mig upp för slänten, kom innanför dörren och lyckades till slut slita av mig kläderna för att gå på damernas.

,

Jag hann bara packa upp ryggan innan det var dags för jobb och mer packning. I morgon kommer flyttbilen och tar med sig mina saker ett par mil utanför sta’n.

Jag kan inte säga annant än att jag är glad! Jag har redan utsett ett fik i närheten av min nya bostad, där jag tänker äta frukost på torsdag morgon innan jag drar till jobbet. Sitta i hamnen och titta på båtarna och vattnet. Få lite ro i kroppen och starta dagen på bästa sätt.

,

Ni kanske vill ha lite smaskigare historier om vad som egentligen hände i Amsterdam?

Till exempel att det är så vanligt att man använder droger ute på ställen att där man inte vill bli totalt inrökt sätter de upp såna här skyltar.

Och… vart skulle ryggan ta vägen med mig? Sista natten med gänget började på en färja, fortsatte med inpulandet av bagage på tågstationen och slutade med att vi tappade bort varandra mitt i natten i Red Light District. För att lyckligtvis hitta oss nästan för sent för att hinna med planet…

Möjligtvis kommer en del till.

,

För resten, om man går på ett fik med det här namnet;

Kan det hända…

… att man dansar ”regndansen” bland tälten dagen efter! Vi undrade för resten varför alla tältade i vår trädgård, mitt framför vår lilla fina stuga!

,