Inte mycket aktivitet här inne just nu.
Jag håller för närvarande på att lägga upp en nya Mammaliv-blogg där alla, eller de flesta, läs bästa, inläggen sedan starten 2007 kommer att finnas med.
Profilen blir densamma. Glimtar från mammalivet blandat med recept och klokheter, lite skratt lite tårar och en massa goda och smarta råd och tips.
Det blir något att se fram emot medan snön smälter och vårblommorna börjar knoppas.
Till dess – håll ut!
Nya bloggadressen blir
Lilla Loppan är väl som fyraåringar är mest. Men som nummer sju i raden av barn börjar man nog bli lite trött på en viss del av den här perioden i livet. Kan du gissa vad jag pratar om – jo den beryktade
Kiss- och Bajsåldern
Ack ja. Allting kretsar kring detta just nu. När vi var på biblioteket för några veckor sedan plockade jag upp en bok som jag genast la tillbaka på ett dolt ställe. Den föreställde en stor glad och ful kanin med stora tänder och boken hette…ja, just det, Bajs. Men kan du tro, två minuter senare fick Loppan tag på den och sa direkt:
- Den här boken vill jag ha.
Och då visste hon inte ens vad den hette.
Och när hon väl fick höra sagen blev hon generat, glatt förtjust.
Häromkvällen kunde hon inte somna. Sprang upp och ner ur sängen, ut och in i rummet, med alla möjliga ursäkter och förklaringar och önskemål. Till slut kom hon på.
- Jag måste bajsa.
In på toa, där hon började pyssla med lite av varje, tills storasyster kom in och undrade vad hon höll på med.
- Jag måste bajsa, ju.
- Men gör det då!
Och så satte hon sig på toan och började pressa på. Inget kom. Hon tog i och tog i, men utan resultat. Till slut började hon bli irriterad på att toabesöket verkade bli lönlöst och utbrister stönande:
- KOM IGEN NU DÅ DIN BAJSFEGIS!
Men han kom inte ut. Och Loppan fick lägga sig och invänta Bejsfegisen till nästa dag.
… på prärien
Någon som minns möjligen?
Eller – hur kan någon nånsin glömma?
Minns hur jag satt och titta på detta redan på 70-talet, helst ensam så ingen skulle se hur jag lipade till varje avsnitt. Men gärna också med min gamla farmor som var lika förtjust som jag.
Det var 17 år sen jag såg några avsnitt sist, då när jag ammade son nummer två och Laura skulle till och gifta sig.
I år slog vi på stort till Tösen i julklapp, hon fick första säsongen av Lilla Huset på dvd. Och detta har visat sig bli jullovets största behållning, inte bara för Tösen utan för hela familjen.
Man kan ju se på denna serie som en överdriven idyll, med präktiga ungar och superpräktiga föräldrar i en mer eller mindre idyllisk by där alla hjälper alla. Men jag tror inte detta är något att fnysa åt, tvärt om.
Det finns oerhört mycket att lära sig av den här serien ; hur man ska bete sig mot människor, hur man ska handskas mot orättvisor, hjälpa andra, förlåta och vara förnöjsam med det man har. Att pengar och inkomst inte är det viktigaste i livet utan en familj som är hel, som älskar varandra och håller ihop.
För många ser livet inte alls ut så idag, det är långt ifrån deras egen verklighet. Men det är för den skull inte desto mindre sant. Det är en sanning alla borde sträva emot.
Kan man ge sina barn en bättre undervisning om livet?
Alla godisrecept
du behöver till Jul
Bästa julgodiset är mitt eget recept på Gläntans Julegôtt hittar du här. Det har vi gjort i dag. En del återstår innan julafton, så det är bra att hålla ordning på recepten.
Allt är inhandlat: choklad, mandelmassa, marsipan, karamellfärg, kakao, kokos, mandel, grädde, smör, formar, sirap i olika nyanser, men om det kommer att räcka är en annan femma.
Har köpt färska dadlar också. Dem ska jag kärna ur och fylla med färgglad marsipan. Och hur enkelt är det inte att bara rulla några kulor av den och doppa i smält choklad.
I år kommer vi har ett godisbord som slår det mesta. Det är bara ett problem – att hålla godiset utom räckhåll till julaftons kväll…
Skrolla ner och ta för dig av julens alla gotter – i år är det jag som bjuder!!
GoD JuL
En riktig julkaramell!!
250 g mörk blockchoklad
1 dl grädde
1/2 tsk pepparkakakryddor
1 tsk honung
1 tsk smör, rumsvarmt
1/2-1dl kakao
Hallontryfflar
Rikigt mumsiga tryfflar där hallon och choklad ingått det äkta ståndet.
125 g hallon
1/2 del koncentrerad hallonsaft
1 dl grädde
3 msk strösocker
25 g mörk blockchoklad
Blanda hallon, saft, grädde och ocker i en kastrull. Småkoka i 15 minuter
Sila blandningen och låt den koka ihop utan lock tills bara 1/2 dl återstår. Under tiden kan du finhacka chokladen
Tillsätt chokladen och rör om. Rör på svag spisvärme tills chokladen har smält.
Fördela tryffelsmeten i små söta folie fomar. Förvaras i lufttät burk i kylen.
Julens marsipangodis
Blanda mandelmassa med konjak eller punch och färga ev med karamellfärg. Det går lätt med en mixer eller matberedare.
Forma till kulor. Smällt chokladen och doppa mandelmassekulorna i. Lägg kulorna på en smörad plåt eller bricka och tryck i en skållad mandel per kula.
Låt stelna och förvara svalt. Och göm dem på ett säkert ställe…
Här är receptet du behöver
Ca 100 stycken
3 dl mörk sirap
3 dl socker
3 dl vispgrädde
ev 1 1/2 dl hackade valfria nötter
Ställ ut knäckformarna på en smord plåt (smord för att formarna inte ska välta när du fyller dem). Blanda socker sirap och grädde i en tjockbottnad gryta och låt koka ordentligt i cirka en timme eller mer.
Gör kulprovet för att kontrollera att knäcken är klar. Blanda i nötterna och skeda upp i formarna. Låt stelna och håll dem gömda dem tills julaftons kväll.
Världens sötaste hund
Jo jag vet, jag är extremt partisk, men handen på hjärtat är det inte ovanligt ottrycksfullt för en fyra-åring, ovanligt detaljrikt och tydligt?
Hon kanske inte är som tvåårige Mozart vid pianot, men ändå rätt talangfull med pennan. Lilla Loppan producerar bilder som en stensileringsappart. Det bara forsar ur henne. Och eftersom vi ser att det inte bara är kladd utan riktiga bilder, låter vi henne hållas och skaffar nya papper hela tiden, för här går det åt.
Och det gäller att de finns till hands när inspirationen kommer flödande, annars ritar hon på något annat. Egentligen började hon redan för flera år sedan, då hon fick tag på en svart markeringspenna och ritade mönster på linoliummattan och en trästol. Det var liksom startskottet. Sedan dess har vi inte lyckats stoppa henne. Härom veckan hittade jag en liten gubbe ritad på tapeten i vardagsrummet.
Systrarnas teckningar går aldrig säkra, Lilla Loppan ska ha sitt signum med där också. I bibliotekets låneböcker, i mina tidningar, syskonens läxböcker, på dörrar, väggar och tak.
Nya vita soffan (ja smart färgval, jag vet) har rosa tusch på ett ställe, och blått bläck på ett annat. Matbordet är givetvis fullt av färg. Även om hon har en vaxduk under när hon målar vattenfärg rinner det över kanterna och färgar vita bordet rött och grönt. Överallt ligger det uttorkade tuschpennor utan kork, så den sista tiden har hon bara haft tillgång tilll blyerts. Ändå levererar hon bilder med färg – hon har en röntgenblick för gömda färgpennor.
- Jag hoppas verkligen det blir en konstnär av henne, så att det är nån mening med allt det här, sa ett av syskonen uppgivet i morse när en ny fläck uppdagades.
Har liksom slutat att bli upprörd. Det är bara att hoppas att talangen utvecklas och tas tillvara. Man ser det i ögonen på motiven. På den arga räven, den rädda björnen och den förtjusta blicken på hunden ovan. Det kan väl inte bli annat än en kvinnlig variant på Michaelangelo, eller…?
Häromveckan satt hon vid ett piano och klinkade. Tyckte mig skönja en dold musikvirtuos i klinkandet. Klassisk musik har hon älskat sedan hon låg i vaggan. Den första sången hon sjöng på var Mozarts Elvira Madigan. Tror det är hög tid att skaffa ett piano också. Här ska inga talanger slösas bort i onödan.
När börjar vintern?
Är det så att denna vinter kommer bli värre än förra? Förra som var värsta i mannaminne. Kan någon ge besked så jag kan börja förbereda flytt söderut.
Såg en flock gäss i går som verkar blivit tagna på sängen. Och problem med ledarskapet verkar de haft för de irrade runt ett tag innan de började flyga norrut… Spelade ingen roll att vi hojtade och teckande åt dem att det var fel håll. De hade bestämt sig.
Nu når snön över fönsterkarmen på baksidan. Min 85-åriga granne ringde och kan inte ta sig till brevlådan. Han bor 1,5 kilometer längre in i skogen och inte ens plogen kommer fram. Det är ett både modigt och egensinnigt beslut att bo kvar så långt bort från ära och redlighet i den åldern. Han är inte precis allert i kroppen, men han har en del bra hjälpmedel i alla fall. Ska försöka få tag på en stark plogbil idag så man åtminstone kan ta sig in på hans lilla skogsväg med bil.
Det slog mig också i går när vi var ute och skottade för tredje gången. Det är fortfarande bara november. Det är egentligen bara höst än så länge….
