Först tack snälla för kommentarer, skönt att få lite tillrop och som sagt jag kommer igen när vi kommer på fötter.

Just nu är livet inget kul alls:

1, barnen (och jag med) HATAR sitt nya dagis i den nya staden.

2, jag mår såååå illa pg.a graviditet och har varit tvungen att sluta med illamåendemedicinen. Suck

3, jag har en jättejätteelak vårdkontakt som jag inte vet hur jag ska slippa….

4, mina barn har pg.a punkt ett hamnat i nåt sorts kristillstånd och har ett ständigt krig med mig…..

5, vi har fortfarande inte flyttat färdigt utan bor fortfarande i kappsäck på två ställen – inte undra på att det är rörigt för barnen……

och mitt i allt detta håller vi på att köpa hus  på landet (!!!) med allt vad det innebär av lån etc samt uppletande av nytt dagis.

Pust.

jag önskar ingen ett sånt år som jag haft…..

 och nya sjukhusvistelser….

varför kan jag aldrig få må bra???

Är nu i v. 22 och hoppas att jag kan få behålla barnet i magen i några veckor till iallafall.

Inskolning på dagis har hållit på den här veckan och jag vantrivs med dagiset!!! det är verkligen inte kul, och det passar inte alls mina barn. Suck. vad ska jag göra nu då?

kan inte livet bli enklare snart?????????????????????????????????

är det att flytta med gravidmage och en unge i vildaste treårstrotset samt en liten minitonåring i 6-årskris och trots….

ååhh vad jag längtar efter att dagis ska börja!!!

Här kan jag inte ens packa upp en tesked utan att storbråk uppstår…

Jag är såååååååååååå trött!!!

ursäkta gnället, men jag lever ju iallafall…..

hoppas det är ok att jag tackar så här så länge. ska gå in till er var och en så fort jag får ork.

Bebisen ligger kvar i magen än iaf. jag är mer eller mindre sängliggande. Levern krånglar och jag är på sjukan var och varannan dag.

MEN en ljusglimt: vi har fått en styck lägenhet i staden där vi vill bo!!! Så snart bär det iväg med flyttlasset igen……visserligen en liten lägenhet som vi kommer behöva byta när vi blir fler men ändå…..vi har iaf tak över huvudet den första tiden!!!!!!!!

trevlig sommar allihopa! Hoppas ni har det roligare än vad jag har.

Hej alla, ledsen att jag gjort er oroliga men jag har åkt ut och in på sjukhus de senaste veckorna och haft det rätt tufft så jag har inte orkat uppdatera här.

Lägesrapport: Bebisen i magen mår bra. Det har varit lite jobbigt eftersom jag har haft värkar sen jag körde av vägen med bilen. Men den växer och frodas där inne och varför jag har ont är det ingen som vet.

Jag mår däremot inte så bra. Illamåendet fortsätter och efter några omgångar med dropp på sjukhus förstår jag att det kommer fortsätta så här. Dessutom som extra bonus har levern fått för sig att lägga av och det är ju inte så bra för vare sig mig eller fostret….

Men vi kämpar på, och jag har tänkt skriva här många gånger men dels har jag inget kul att komma med och dessutom har jag varit så himla orolig. Men nu är jag i v. 14 och om nu inga värkar sätter igång på de närmaste 10 veckorna så ska väl allt gå vägen.

Ha en trevlig sommar allihopa jag ska gå in ohc läsa hos er när jag orkar!

jag HATAR att vänta, jag måste vara den mest otåliga människa på denna jord.

Nu ska jag sitta här och vänta på om det är ett missfall på gång eller inte. Vänta över helgen….hur ska man orka det?? Önskar att det fanns ett blixtlås på magen så man kunde kolla själv hur det står till därinne.

Hoppas det bara är någon ny underlig graviditetskrämpa som jag hittills inte har upplevt under alla mina graviditeter.

sitter här och stressar upp mig och undrar om allt verkligen är okej därinne.

Har haft jättemycket molvärk inatt, och det verkar som om illamåendet inte är lika kraftigt som förut….är det nåt som är fel???

Snääääälla, snälla, snälla, säg att Bönan har klarat sig därinne!

Usch, vill inte ringa till Gynjouren igen och tjata, man kan ju inte ränna där varje dag. Det finns ju inget de kan göra heller om det är så att det hänt Bönan nåt, jag är ju bara i vecka 8…..

Ska jag ringa?? Hur ska jag orka vänta på besked????

Å denna vånda som graviditet innebär….

Dock modell light och mini, men jag har därför inte kunnat vara med i bloggtävlingen.

Helt oskadade verkar vi vara Bönan och jag, men jag är fortfarande lite chockad. Fick stanna några dagar på sjukhuset och det var ju mindre kul.

Ha det bra allihop i värmen.

och utvisad från fotbollsskola.

Fy vad jag skäms, det är inte klokt att det visade sig att vi hade en fotbollshuligan i familjen. Jag borde ju ha begripit hur det skulle sluta.

Varje gång ungarna och jag spelar fotboll i trädgården eller på picknick så sätter hunden igång. Hans dribblingar är i rena Zlatanklassen. Han slår snyggt undan bollen med nosen och retar oss alla till vansinne eftersom han är så ohyggligt snabb. Ibland nedlåter han sig till att passa till oss.

Men det urartar alltid, han blir dryg och stor i truten och börjar tugga på bollen. Alla våra fotbollsmatcher – och då menar jag ALLA – har fått abrupta avslutningar pg. a att bollen blivit platt. Vi får köpa bollar i parti och minut. Hunden rejsar (ett svengelskt ord!) runt med en platt boll i käften och stolt svansföring. Vi andra har inte en susning av en chans att hinna ifatt honom. Särskilt komiskt är det ju eftersom han bara når oss till knävecken.

Nåväl, jag tänkte få lite hyfs och fason på honom och tänkte att han skulle få se hur riktig fotbollslek går till. Så jag tog med honom till fotbollsskolan. Förra gången såg jag nämligen folk som hade sina hundar bundna vid rinken – eller vad det nu heter – och det var då jag kläckte den här allt annat än briljanta idén.

Ni kan ju bara tänka er vad som hände. Fullständig kaos och upplopp. Hunden megaglad över att äntligen nå sina drömmars mål: En fotbollsstadion! Nu vet inte jag hur många tankar som ryms i hundens huvud samtidigt. Antagligen inte fler än: BOLLAR!!! DÖÖÖÖÖDA!!!!! Han lyckades trassla sig ur sin sele och rusa ut bland alla småglin som dribblade bollar mellan konor. Konor och ungar for åt alla håll. Utom Mammaproffsets unge som såg det som helt naturligt att en galen Racerpäls rusade runt på plan och försökte tugga i sig bollarna. Tränarna såg inte sååå roade ut. Efter sprang Mammaproffset med vildsint blick och totalpanik och det såg ju inte alls komiskt ut när hon rusade runt och försökte fånga en hund som spelade boll i 180 knyck….

Vovven har fått rött kort och spelförbud resten av säsongen.

Vad skulle jag med å göra?? Jag ligger näst sist.. *SNYFT* Jag fick bara en dag i bloglogementet. Vi får hoppas att en blogpsykolog tar emot meddetsamma jag åker ur tävlingen och tar med mig ut i en stuga långt ute i skogen där jag blir avprogrammerad och omprogrammerad till att inse att det finns så många andra värden i livet än att gå vidare i Do You Think You Can Blog? Det kommer bli hårt arbete, jag som inte ens har nåt Metrokort än….

Förresten, har ni inte sett mig idag när jag har stått på T-Centralens Metromontrar iförd gula gummistövlar och en strutbehå à la Madonna, skrikandes: Heja Mammaproffset, Heja Mammaproffset, Heja Mammaproffset???

Har ni inte sett mig gå runt och tigga, vädja och böna och be: Snäääälllla, rösta på MIG, om jag vinner ska jag rädda världen och skänka pengar till välgörande ändamål…

Eller också är det just så att ni HAR sett mig och funderat på att rösta in mig på närmaste mentalinstitution….

Hur som helst, jag har iallafall försökt och vad är väl en bal på slottet. Och en spadag med Björn Gustavsson. Jag vinner ju iaf ett kilo makrill – se här: metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp

Nu ska jag sluta tjata för det här börjar bli patetiskt. Men om Du som läser ändå bara sitter där och inte har nåt särskilt för dig, kanske läser igenom några inlägg och hittar något du gillar, och du känner att du vill motionera höger pekfinger lite kan Du ju gå in här och rösta på mig www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp

men bara om Du själv vill förstås.

Snart är det försent. Imorgon talar jag ut i City….