Nu har jag varit gravid i några veckor. Som väl alla vet ska man gå upp i vikt när man väntar barn. Inte jag. Aldrig får man vara nöjd, närsomhelst skulle jag vara glad att gå ner några av mina extrakilon. Men inte nu.

Jag är alltid tvärtom. Nu har jag gått ner flera kilo – har inte nån våg hemma men kläderna hänger som stora säckar.

Detta är inte så bra, måste snart börja bråka med sjukvården igen. Problemet är bara att för att jag ska bli inlagd måste jag vara sämre än jag är nu, men om jag blir inlagd i tid så hinner jag vända tillståndet innan jag blir för dålig. Hur ska jag nu få den redan på knäna gående sjukvården att inse detta?? Om ni kostar på mig lite dropp nu så slipper ni betala MASSOR av sjukvårdande insatser senare….

Nästa vecka tas närmsta sjukhus ut i strejk också, hur ska jag nu tajma allt detta?

Eller också är det nervpressen av Do You Think You Can Blog? tävlingen som börjar tära på min kropp och mitt fett.

Jag öppnar mig idag för livet

Jag är mottaglig för humor

Jag vill dela med mig till andra

Jag vill rösta på Mammaproffset här: www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp

(skulle haft en jättefin bild på havet och en klippa här men tyvärr lyckades inte jag begripa varför det var en ogiltig filtyp och jag vet inte hur jag ska göra den giltig. Få se om jag är kvar i logementet imorgon metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jspdå kanske det kommer en bildcoach??) 

Ja, jag var ju dum nog att tro det ja….

 Nu flyttar vi in i Blog- logementet – kom igen Sill – Britt och alla andra!

Här ska vi bo i några veckor, om vi inte åker ut REDAN IDAG!!! För mig är det alltså ingen idé att packa upp resväskan, jag sparkar in den under sängen. Vilka härligt hårda militärbritsar att ligga på, det är bra för vi ska ju inte vila så mycket, vi ska trimmas i att bli superbra bloggare. Här hänger visst dagens schema. Väckning kl. 04.30 då är det Revelj! Innan grov avtvätt med rotborste ska det skrivas ett inlägg på 5 rader i återberättandets form. Okej, kom igen nu allihopa koppla upp er på Metrobloggen.

Sen blir det frukost bestående av rågflingegröt och två Mariekex – proteiner och kolhydrater – bra för hjärnan.

7.00 är det möte med respektive Bloggcoach – här får jag ett ämne att blogga över t.ex vad det kan vara för spännande med att ha utsikt över grannens garage.

8.00 Träningspass med vår träningscoach. En liten löplunda på 21 km blir bra för att rensa skallen.

9.00 Möte med Bloggmentor. Här går vi igenom alla dina tidigare inlägg för att se hur katastrofala de är och hur du ska kunna ändra på dem för att locka en bredare publik.

11.30 Möte med Bloggmarknadsföraren. Hur marknadsför du din blogg? Har du bilder och banner och scanner och allt vad det heter???

13.00 Lunch: sallad med alfalfagroddar – återigen bra för hjärnan och alla vet att sann konst föds ur lidande samt för lite mat.

14.00 Möte med Röstfiskarcoachen samt ”Go and Sees”. Hur fiskar du dina röster på bloggen? Hur ska du ta dig fram i denna stenhårda konkurrens om läsarnas uppmärksamhet? Hur ska du få fler att rösta på dig och BARA dig??? Här kommer också dagens utmaning nämligen ”Go and Sees”. Nu ska du ut på stan till olika adresser inom IT – världen  i Stockholm förstås och försöka prata för din vara. Varför är just din blogg så åååå bra? Vem ska läsa den och varför? Redan i det här stadiet ligger Mammaproffset illa till för vem vill läsa en blogg som beskriver sig själv som en kokbok från 70 – talet??? Du kommer också att få dela ut Metro vid de olika behållarna och där har du ju en stor chans att fiska mer röster (bra att jag tipsar er som bor i Stockholm, va?)

15.30 Har vi en liten rolig aktivitet nämligen rättstavningstävling, och nej, du får inte använda stavningskontrollen på din dator. Första pris blir en virkad ulmerkott. Självklart blir det någon språklärare som vinner (inte alls avundsjuk, kan väl inte hjälpa att jag stavar lite på finska också och att jag tror att det heter så här: itne – bara för att min dator alltid skriver så, kan väl inte jag hjälpa).

17.00 Avnjuts en stor god middag på Operabaren. Det här är ju sista chansen för några av deltagarna. Nu bjuds det på riktig mat, men Mammaproffset kan ju inte riktigt njuta av den för man vet att efter middagen ska man få öppna ett stort grått kuvert där det avgörs om man gått vidare eller inte. Så maten fastnar lite i halsen.

Sen kommer Mikael Tornving som är kvällens konferencier och först visas en massa töntiga klipp från eftermiddagens utmaning. Man ser på 24 olika biodukar hur  Mammaproffset desperat försöker sälja sig vid en Metromonter. Man hör hur hon försynt frågar med rådjursblick i ögonen: Men snälla, schyssta då, rösta på mig, för att ja…jo för jag vill det! I think I can blog!!! Lite senare något mer lättklädd, tänker att om jag visar brösten kanske nån röstar på mig. Men oj, där syntes ju visst den gamla hängmagen med alla stretchmarks……Ännu senare: Men schyssta då OM JAG BETALAR DÅ??? Titta här får ni 100 spänn – kan ni inte rösta på mig då????

Behöver jag säga att detta är det mest pinsamma inslaget under hela dagen? Mammaproffset vinner inte utmaningen där första priset är en spadag tillsammans med Björn Gustavsson, men hon vinner jumbopriset. Ett kilo stinkande makrill som hon nu måste frakta hem på tunnelbanan.

Sen är det dags för det avgörande ögonblicket i dagens tävling. Vem har gått vidare?? Mikael Tornving läser upp alla dagens tävlingsinlägg och så sågar han dem på det sättet bara han kan, mening efter mening och du skrattar lite försiktigt och när dina egna bidrag blir slaktade så känns det som om det går tusen knivar genom dig själv: Har jag verkligen skrivit det där??? Vad tänkte jag på??? Hur kunde jag??? Vem förstår det där med flaffande? Snarkplåster för hundar? Mamma Mia, jag vill sjunka genom jorden.

Juryn tittar strängt på mig över sina hornbågade glasögon. De överlägger i vad som känns som en hel evighet och jag tänker hela tiden vad gör jag här vad gör jag här vad gör jag här?

 Fröken Sparsmart spänner ögonen i mig och säger så ilsket hon bara kan: So you think YOU can blog???? Gahhhh????

Rafflande fortsättning följer, ni som går vidare kan väl berätta för mig hur ni har det på Blog – logementet.

Tills dess: Rösta på mig!!! Snälla schyssta då! Rösta kan man göra här:www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp Idag. Imorgon är det försent.

Är inte så lätt när man är 5 år och vill berätta nåt roligt för hela världen.

Jag är också sugen på att berätta om graviditeten men orkar inte höra folks kommentarer. Dessutom vill man ju att det ska gå lite längre tid så man är lite mer säker.

Ettan pratade med mormor och berättade att han lärt sig cykla utan stödhjul och att han gjort flera mål i fotbollsmatchen i helgen. Sen sa han med en spjuveraktig stämma: Och vet du VAD??? MAMMA HAR EN BEBIS I MAGEN!!??!! ‘Tur som är så babblade mormor på samtidigt och hon hör lite illa så hon hörde/fattade inte vad han sa.

Jag frågade mormor flera gånger efteråt om hon hört vad han sagt och hon pratade bara om cykel och fotbollar så jag antar att det är rätt lugnt då…????

Nu är det ju så här att jag får börja varje dag med att stoppa huvudet i toastolen – och nej, jag gör det inte för skojs skull utan för att det finns något hemskt som heter graviditetsillamående. Iallafall. Ettan stod i duschen medan jag hulkade som värst.

Han fick panik; Mamma, är du sjuk, det smittar väl inte? Gå ut härifrån så inte jag blir smittad!! Det smittar inte, va? Mamma??? Får jag dina baciller nu? Är du sjuk osv.. i en lång harang.

Så jag blev ju tvungen att berätta. Nej det smittar inte, mamma har en bebis i magen och då mår man illa.

Han blev jätteglad och kramade om mig och skrattade och tyckte det var helt fantastiskt. Eller så var det bara så att han blev lättad över att jag inte hade nån äcklig magsjuka. Sen bestämde vi att vi skulle berätta för Tvåan också, vilket vi gjorde men det är oklart hur mycket han greppade av situationen. Vi bestämde också att detta skulle vara vår hemlis så länge (svårt att hålla grav. hemlig när man blir så här sjuk) men att Ettan skulle få berätta för sin bästis.

Fast vid 5 årsålder verkar han ha ovanligt mycket bacillskräck, eller?

i mitt liv just nu att jag inte hittar nånstans att bo i den stad vi vill flytta till. Det är en väldigt stor stad och det finns inte längre nån kommunal kö.

Det är så deprimerande att jämt jämt jämt läsa: Du har inga erbjudanden, du har inte erbjudits nån visning, tyvärr gick kontraktet till någon annan. Fast man har intresseanmält sig till samtliga 117 lediga lägenheter inklusive alla små ettor (vaddå förr i världen bodde man minsann 6 – 7 pers i en etta med kokvrå). och seniorboenden och studentlägenheter ifall man skulle läsa nån liten liten restkurs. 

VAD ska jag göra? Eller kanske rättare sagt: VEM ska jag göra VAD med för att få en bostad i Götet???

T.o.m till lägenheter i Bergsjön och Hammarkullen (no offense!) är det minst 500 pers i kö. Detta var områden som man kunde få lägenhet i samma dag när jag flyttade till Göteborg för 10 år sen.

Jag har inga höga krav, bara så det finns några väggar, några olika rum, tak över huvudet, det finns golv att gå på och nånstans att tvätta av sig det värsta, att det är hyfsat rökfritt samt ganska flaff – fritt. Samt att bostaden ligger i Göteborg, det må vara vilken stadsdel som helst – det kvittar, bara inte pendlingsavståndet blir för långt.

SNÄLLA NÅGON GE MIG NÅGONSTANS ATT BO!!!

Helgen hos brorsan med barnen har gått ganska bra.

Bror lagade god mat, min stora son åt som vanligt ingenting utan härjade bara *suck*

Drinkarna var svårare att krångla sig ur, särskilt som de alltid har så mycket varierande gott att bjuda på så om man säger att man inte är sugen på det ena så kan de raskt trolla fram 14 andra spritsorter att välja mellan…men jag tyckte jag krånglade ur mig det hela rätt snyggt.

Det största problemet var dock SÖMNEN som vanligt. Mitt i natten ramlade Tvåan ur sängen ohc var helt hysterisk. 50 min. senare vaknade jag av att HUNDEN snarkade lika mycket som snarkpellen hemma. Finns det snarkplåster för schäfrar??? Eftersom han är så kär i mig vill han alltid ligga nedanför soffan och bli kliad av mig samtidigt.

30 min. senare när jag äntligen hade somnat om vaknade jag av att katterna körde hinderbana med mig som en del av själva banan. Dom höll på i 2 timmar (!!!) När dom inte sprang och fräste så ylade dom. Aldrig har jag hört katter yla på detta sätt… det lät som onda monster från yttre rymden. När jag emellanåt slumrade in drömde jag att det var barnen som ylade och så var jag tvungen att gå upp och titta till dom.

Upp klockan 07.00 pigg och fräsch. *Not*

Vi uträttade iaf det vi skulle och så hade vi picknick i Renströmska Parken. Underbart.

Min snarkpelle är dock efterlängtad när jag nu fått komma hem till honom. Hellre en man i sängen som snarkar och låter som en ko, än en hund i soffan som snarkar och låter som 100 motorcyklar i ett racinglopp.

ett tag. Kan ni läsa det här innebär det att jag äntligen lyckades sparka mig därbak och ta mig loss från Metrobloggen. Jag hade ju sååå mycket att göra och ändå såsade jag här. Sen fick jag megapaniksuperstressbråttom och försökte göra allt på en gång. Och glömde hälften. Som vanligt.

Nåväl om allt gått som det ska har jag åkt med skrammelburken ( = bilen som jag råkade krascha lite i tisdags ) och ungarna till Göteborg.

Vi är förhoppningsvis framme hos brorsan och hans fru nu och äter god mat. Han lagar jättegod mat!!! Barnen är lugna och snälla och leker med alla djuren samt spelar TV – spel med storkusinerna.

Allt är frid och fröjd, snarkpellen är hemma och jag får ääääntligen sova ut. Ingen ko på isen.

Enda bekymret är hur jag ska göra när jag behöver kräkas??? Ska jag gå ut? Kräkas i medhavd påse/väska? Det är bara lite svårt att göra det ljudlöst…och jag vill inte förklara nåt för brorsan än – han tillhör dom där som bara tycker jag är korkad som blir gravid igen.Och förresten de brukar ju alltid bjuda på tokgoda drinkar – hur ska jag nu slingra mig ur det?

Hoppsan, det  verkar inte så genomtänkt det här att bo hos brorsan innan graviditeten är outad…

Tack snälla snälla alla för att ni röstade så att jag kan få gå vidare till nästa omgång av Do You Think You Can Blog.

Pressen stiger, urhurm vad har jag gett mig in på!

Borde det inte vara som på ”riktigt” att man får en coach, får flytta in i en minimal lägenhet med sina konkurrenter och få en massa lektioner i bloggning varje dag med uppgifter och om man är plikttrogen och sköter sig så får man vara kvar men om man är allmänt taskig och slapp och börjar dricka etc så åker man ut????

Och så får man små utmaningar varje dag med priser som man kan vinna, ett exempel på utmaningsvinst kan vara en spadag med en trevlig massör, en fin middag eller att få välja ett halsband. Helst från Snö of Sweden/www.sno-sweden.com/ *tipsa*

Har ett flertal nätter drömt om kossor, bl. a lite här: metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp

Nu har jag ägnat mig åt all möjlig drömtydning och psykoanalys, men förklaringen finns för en gångs skull INTE i mitt inre.

Det är en yttre faktor som tyvärr är ganska svårpåverkad!

Inatt vaknade jag av något som lät som en djupt frustrerad råmande ko. Vild av skräck och yrvaken kontrollerade jag att någon dylik animal inte hade tagit sig upp för trappan och in genom altandörren. Nej, så långt var allt ok. Men när jag hade lokaliserat ljudkällan till Snarkpellen var mitt tålamod slut. Jag försökte knuffa honom till sidställning och bort från mig, och då vaknade han och var jättearg. Lägg dig på sidan du låter som en kossa och jag kan inte sova med en massa kossor här, informerade jag.

Vaddå kossor? Det finns väl inga kossor här? Låt mig vara och ha dina konstiga drömmar för dig själv, genmälde snarkpellen.

Hur kommer det sig att alla snarkpellar är så ovilliga att erkänna att de snarkar???