Mamma gav just en fantastiskt målande beskrivning av en person.
Jag: Hur ser han ut då?
Mamma: Han ser ut som han ”Linus på linjen.”
Jag: Som ”Linus på linjen”?
Mamma: Ja. Precis som Linus på linjen.
Jag: …Det är ju en streckgubbe.
Mamma: Ja
Jag: Det kan ju vara precis vem som helst i så fall.
Mamma: Ja.
Jag: Du har inte funderat på att extraknäcka som fantomtecknare?
Mamma: ”Usch Maria, det är så fult när du har så mycket brun utan sol i ansiktet, du ser alldeles dassig ut när du kletar på så där mycket.”
Jag: ”… Jag har ingen brun utan sol på mig…”
Vi hade lektion i ”Droger och alkohol” häromdagen. En lektion som inte bara spydde ur sig självklarheter som ”Drick inte tills du är död och sätt dig och kör” utan gav mig även bevis på att de flesta på trafikskolan saknar humor helt och hållet. Jag trodde att det bara var min körskollärare som hade klara brister på det området. Första lektionen frågade han mig om jag hade barn. ”Inte vad jag vet om” svarade jag, varpå han tittade konstigt på mig och bad mig svänga till höger.
Men även de teoretiska lärarna har visat sig lämna mycket kvar att önska i sitt pedagogiska allvarsamma lärande. Vi talade alltså om droger och alkohol i trafiken och läraren lade fram en OH-bild med texten ”Varför tar inte fler ungdomar droger” och krävde varsitt svar av oss deltagare. Nu satt jag förvisso tillsammans med en massa 18-åringar, vars humorgener inte är fullt utvecklade än, så de är i viss mån förlåtna. De svarade duktigt och helt korrekt att ”det är olagligt” och ”man förstör hjärnan”.
Jag tänkte skoja till det lite mitt i allt allvar (jag har absolut noll känsla för när detta bör och inte bör ske) och sa:
”För dyrt!”
Varpå läraren rynkar på ögonbrynen, en tystnad sprids i rummet utan tillstymmelse till fniss och hon går direkt går vidare till nästa person som svarar nåt politiskt korrekt som ”man kan inte hantera ett fordon om man är påverkad”.
Och själv sitter jag och skäms lite.
Nä, det gjorde jag inte. Kanske borde jag, men mest är jag arg för att folk inte har vett att skratta.
Torra jävla trafikanter, hoppas ni misslyckas på teoriprovet allihopa!
Närå.
På frågan om vad som stressar oss i trafiken svarade folk ”motorstopp”, ”när någon tutar” ”tidsbrist” osv.
Jag svarade ”Att krocka med älgar”.
Dessutom sa jag det på ett sådant sätt att folk lätt kan ha fått uppfattningen av att jag gör det regelbundet.
Jag tycker ändå att jag hade en poäng.
Tydligen rör sig inte bilens bakhjul när man svänger. Visste ni om det? Min pappa tyckte inte att det ar någonting konstigt med det, men jag kan för allt i världen inte förstå det.
”Men, det går ju inte, det är ju precis som om cykelns bakhjul inte skulle svänga heller!” sa jag förvirrat.
”Det gör det inte heller Maria!”
”Jooooohoooo” påstod jag med största säkerhet och skulle bestämt dra med pappa till närmaste cykelställe för att bevisa det. Det gick sådär.
Pappa toppade allt med kommentaren:
”Jag trodde att jag var en teknisk idiot Maria, men du är faktiskt värre!”
Återigen, sån är jag…
I make other people look good.
Men jag förstår det inte. För mig är det ungefär som att högerbenet får för sig att svänga och det vänstra förväntas att bara följa efter, det funkar ju inte. Antingen går man ner i spagat eller så trillar man.
Jag vet för jag har provat…
Tillbaka på gruppboendet i sommar. Jag älskar mitt jobb, inte minst på grund av de härliga karaktärerna som bor där, ibland blir det dock lite fel…
Idag var vi och handlade på det lokala ICA:t. Affären var vid 12-tiden knökfull av människor som tydligen tröttnat på stranden och solen… När vi står i kön till kassan bland allt folk, står en av boenden och tittar på mig. Jag ser verkligen hur hon granskar mig och jag försöker klura ut vad det är hon funderar över. Tillslut säger hon med hög röst:
- MARIA VARFÖR HAR DU INGA UNDERKLÄDER PÅ DIG????!!”
Varpå jag generat svarar: ”Va? Det har jag väl visst det…”
En tystnad sprider sig i affären och människor börjar titta nyfiket på oss. Jag upprepar flera gånger med övertygande röst att ”joho det har jag visst”… jag märker själv hur otrovärdig jag låter efter minuters försök till att få tillbaka min respekt hos resterande kunder.
Väl utanför affären frågar jag henne varför hon trott att jag sprang runt och matvaruhandlade ”commando”.
”Man ser ju inte dina BH-band”
”Men jag har ju axelbandslös BH”
”Finns det såna?”
Kommer bli fantastiskt att besöka samma affär resten av sommaren. ”Här kommer världens mest promiskuösa personal som inte ens orkar ta på sig underkläder på jobbet!”
Jippi.
Tystnaden som uppstår när man råkar ta någon annans matlåda ur kylen, kör den i micron, öppnar den och tänker ”men jag har väl ändå inte lagat kyckling…”
Att bo med min mamma är ungefär som att bo med karaktären ”Monica” från TV-serien ”Vänner”- ur ett städperspektiv….
Att bo med mig är ungefär som att bo med Christer Pettersson- ur ett städperspektiv…
Mamma fyller år snart och ska ha nån slags PRO-träff hemma hos sig.
Mamma: ”Fast jag orkar inte laga nån mat till dem”
Jag: ”Vaddå, ska du inte bjuda på nånting alls?”
Mamma: ”Nej.”
Sen går hon iväg bara för att vända i vardagsrummet och kommer tillbaka in i köket…
Mamma: ”Jo, jag ska bjuda dem på nåt. Jag tror jag ska göra tzatziki.”
Jag: ”Bara?”
Mamma: ”Ja! Vaddå bara?”
Jag: ”Inget…förutom att det är typ som att bjuda hem folk på middag och servera sås…”
Mamma: ”Ja?”
Någon viktig person jag redan glömt namnet på tar mig i hand och säger ”Hejdå”.
Jag svarar ”Detsamma”…
