Jag förstår inte varför.
Undrar hur du tänker.
Hur som helst kan jag bara gratulera. Du har fått som du ville?

Jag känner mig lurad, sviken. En obehaglig känsla.
Ifs gör det ingen större skillnad. Man kan skära i ett splittrat hjärta utan att tillfoga någon större, akut smärta. Eller så är jag van?

Hur som helst hoppas jag du är nöjd.
Jag kommer inte skriva nåt mer här.

Allt har sin tid. 
Jag är säker på att Din tid kommer.

Jag gråter varje dag. Ibland kommer det tårar….
Jag kunde väl aldrig tro att du skulle vara borta för alltid.
Du lever i mitt hjärta.
Snart ses vi igen.

David 1989 – 2007

Älskad – Saknad

Tänker tillbaka på året som gått och det är ínte mycket som dyker upp… Minnet är ju inte det bästa. Fick ett tips om B12. Kanske ska prova det. Kan ju inte bli sämre iaf, minnet alltså…

Hur som helst, det som dyker upp är naturligtvis Viktors olycka. Det känns fortfarande som att det hände ganska nyss. Fattar inte att det gått 3 månader. 3 månader idag faktiskt.
Men det har inte varit tre helt enkla månader, mycket med sjukhus, sjukgymnaster, fösäkringar och taxi att ordna. 
Tänk att det ordnar sig oftast trots allt.

Annars kommer jag ihåg att det var en skitsommar. Vi var inte på badet många timmar… 
Pausen tänker jag inte nämna. Jag kommer ihåg men nämner det inte vidare
Jobbet. Jag har ju bytt jobb. Det var jobbigt att säga upp mig. Jobbigt men nödvändigt. Jag hade utplånats om jag fortsatt där. Jag kan känna det nu. Även om det är konstigt och jobbigt med nytt jobb så hade jag inget val. Å dessutom blev förändringen nu minimal…
Dödsfall. Alltid nån som dör. I år var det Maggan. Helvetesjävlaskitcancer. Det är så fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Vill inte ens försöka föreställa mig hur B har det. Glad att han firade julafton med oss iaf.

Nu dök det upp nåt

Dada – För alltid i mitt hjärta

Bevisligen vet jag att det inte behövs nytt år för nya utmaningar men det låter ju bra!

Å nytt år blev det ju, vare sig jag (eller nån annan) vill eller inte. Hade en skittrevlig nyårsafton även om jag tycker att Flustret kunde ha ansträngt sig lite mer för att göra 12-slaget till nåt speciellt. Det hände INGET. Tur att vi hade varann…
Tack till Bror, M.H., Lill P och darling P för att ni gjorde årsskiftet så fint och bra. Kärlek till Er! Det var roligt, trevligt och jag gör gärna om det igen .

Hämtade Fia på nyårsdagen… Vi hade en mysig 1:a januari. Darling kom över på kvällen och gjorde det ännu lite mysigare…

I lördags var vi på bio och såg Alvin och gänget 2. Fia satt, för första gången nånsin, still och såg heeela filmen. Hon ville gå på toa men när jag sa att det är nog bara 20 minuter kvar så kunde hon hålla sig
Filmen var helt ok och jag skrattade en del, främst under första halvan. Sen blev det lite mycket.. Uppföljaren kan sällan mäta sig med sin föregångare. Knappt den här gången heller.

Nu sitter jag på jobbet. Tråkigt. Har just inget att göra. I morgon är det halvdag och sen är jag ledig. Det ska bli skönt med några dagar hemma med barnen. Har jag tur får jag en skymt av tonåringen också.

Dada – För alltid i mitt hjärta.

Nån tror att jag inte vill prata med nån. Nån har ifs rätt men det är väl inte så mycket det att jag inte vill… det är mer så att jag inte har nåt att säga. 
Ingenting. Noll. Nada. Å det känns skönt. 
Jag känner mig fri.

Jag känner mig så dålig… har många besök här på bloggen fast jag inte skriver några nya inlägg alls…

VEM ÄR DU? Nyfiken i en strut. Både jag och du..?!
För jag tror att det är typ en som är mer intresserad än andra… fast jag bara tror det. Vem faaan vet, vem faaan kan vara säker på eller veta nåt som inte är fakta?

Vem vet?
Inte du.
Vem vet?
Inte jag.
Vi vet ingenting nu.
Vi vet inget idag.

Hur som helst så är det tydligen inte helt lätt att hålla överenskommelser för somliga. Jag fascineras av somligas oförmåga. Jag förstår heller inte hur det kommer sig.
Är det bara minnet som sviker? Är det för att jävlas?

W H Y ! ? ?

Inte min sak att förstå. Skiter i vilket. Det går bra nu kompis, det går bra. Jag har gjort halva tiden. Lika mycket kvar. Det kommer också att gå bra. Det kommer att gå bra kompis.

Dada – För alltid i mitt hjärta

Nu är det dags igen… Jul. Jävla jul.

Så, till Er alla:

God jävla jul och ett gott nytt jävla år!

Tänk på att det ALLTID kan bli värre…

Jävla liv

Jävla död

Jävla helvete

Jävla idioter

Jag har tusen saker i huvudet. Tusen förvirrade tankar. Nu ska jag skriva typ det jag tänker. Kommer bli ett konstigt inlägg. Kanske. Tänk att jag alltid glömmer vad han som pratar i Halv åtta hos mig heter. Jag tänker alltid på Bert-Åke Varg. Och när jag tänker på honom tänker jag på Hedvig och hennes barack… bildtelefon. Vad i h-vete heter han?? Skog. Helge Skoog! Äntligen. Jag kommer på det varje gång på samma ställe. Baracken är i skogen *hehe* Fantastiskt hur hjärnan funkar. Eller inte. Det finns så många idioter. Jag tycker det är tråkigt. Observera att detta med idioter inte har något med varken Helge eller Bert-Åke att göra.. Jag bara tänker. Och skriver. I Bert filmen hade de mössor som det stod Jörgen på. Idiotiskt att komma att tänka på det. När jag tänker på Bert kommer jag att tänka på Lill-Babs. Hon och hennes män. Tänk så pinsamt när de radade upp dem i Här är ditt liv. Undrar om den serien kommer igen. Var ju inte så lyckat sist har jag förstått. Går så mycket skit på TV. Mammas Pojkar. Bobby och Naima. HUMOR! -Bobbi! Harr dy kyssat på henni? Bobbi! 

Har så mycket att hålla reda på. Ofta blir jag förvånad att jag faktiskt kommer ihåg så mycket. Fast detta är ingenting i jämförelse med vad förbannad jag blir när jag glömmer. Missade en tandläkartid för ett par veckor sen. Inte min egen men tonåringens. Han skulle få ta bort tandställningen. Som tur var fick vi han en ny tid bara några dagar senare och fakturan var bara på 100:-. Värre kan det vara. Jag vet många som har det värre. Hjulet snurrar men hamstern är död. Tänk va många såna det finns! Tur att jag är så jävla bra då. Som kommer ihåg saker. Kanske för att jag påminner mig heeeeela tiden.
Måste komma ihåg att tonåringen ska till sjukgymnasten på måndag, senare samma dag ska han klippa sig. Måste ordna skjuts. Måste kolla om taxin kan/får köra honom till mitt jobb i stället för hem eller till nån sjukvårdsinrättning. Om taxi inte får det sådär på rak arm (vilket jag tror att de kommer säga) måste jag kolla med försäkringsbolaget om det är ok eller inte. Om försäkringsbolaget säger att det är ok måste jag ringa taxi och säga det. Om försäkringsbolaget säger att det inte är ok måste jag fixa att han blir skjutsad på nåt annat sätt.
Jag måste komma ihåg att packa ner alla saker till Fia för veckan. Badgrejor, ridgrejor, gy-påse. Hon ska ha frukt och ombyteskläder. Läxorna måste vi gå igenom. Kanske ska försöka få tag på vaccinationsspruta också. Hon vill ju.
Nytt jobb den 1/12. Vad behöver jag tills dess? Inget. Hur kommer det att gå för dem på gamla jobbet? Jag tycker det känns jättejobbigt att lämna dem och jag undrar om jag kommer kunna släppa det. Hur fan ska det gå? Jag menar inte att jag är nåt fantastiskt underverk som de inte klarar sig utan. De har ju klarat sig bra förr… när jag varit borta. Vilket jag  varit en hel del de sista åren. Sjukskriven för att David är död. Han är död. Konstigt. Jag saknar honom. Jag älskar honom. Jag minns honom. Kommer ihåg känslan av att hålla hans hand. Jag undrar vad hans hjärta gör nu. Vem andas med hans lunga? Jag orkar inte gråta längre. Tänk om V också dött. Han hade änglavakt. Kanske David var där? Jag tror det. Jag tror att V också tror det.
Jag måste komma ihåg att kolla på tonåringens sår på benet. Läkaren såg bekymrad ut när han såg det… Ville vi skulle komma på återbesök snart. Jag sa att vi kan nog hålla koll själva. Då kom den obligatoriska frågan:
-Jobbar du inom sjukvården? (jag har fått den minst 4 gånger sen V:s olycka)
-Näe.. men jag har varit mamma väldigt länge. Jag känner ingen en infektion.
Nu är jag osäker. Tänk om jag glömmer kolla..? Å nu ska de ju åka till M. Då har jag inte ens möjlighet att kolla. Jag undrar om V hade svininfluensan. Han var ju duktigt sjuk. Jag vill inte vaccinera mig. Jag blir väl en av de 12 i landet som åker på en muterad jävla variant av skiten i vilket fall. Vaccinet funkar väl inte om viruset (eller vad det är) har muterat? Eller gör det det? Kanske ska ta sprutan iaf. Grejen är att jag får så jävla ont i armen. Vill inte det. Fia har ont i armen av nån jävla anledning. Visar sig väl att hon har hopparm till slut. Eller nåt. Typiskt. Eller? Finns det? Jag jobbar ju inte inom sjukvården. Jag är bara mamma… typ. Trött är jag. Och har mycket i huvudet. Skulle behöva byta sängkläder. Orkar inte. J & A har skaffat jättesöt katt. Jag vill också ha katt. Har sagt att det blir inga djur förrän jag blir sambo. Vi skulle ha coctailparty på lördag. Jag kan inte för vi ska till Globen på Stockholm Horse show. Jättekul men varför måste det vara just den helgen. Å varför kollade jag inte bättre vad det var jag betalade för. Showen håller på mellan 19 och 23! Fia ska med. Kuuuul… Not. Eller kanske. Vi får väl göra det bästa av det. Jag gillar Sean Banan. Ruuuuuumpa! Darlingen ringde just. Jag kan inte leva utan honom heller. Vi har tur, han och jag, som har varann. Jag tror verkligen att allt är löst och vid ytan nu. Han vet att jag vill veta allt och han har sjungit som en fågel. Jag gillar det. Vår kommunikation kommer att bli fantastisk framgent. Jag tycker inte om ordet ”framgent”. Tycker inte om att jag tänker så mycket på det. Har ännu inte sagt det.. tror jag, men jag tänker det ofta. Annoying. Robins. Kul som fan. Peter Wahlbeck var med idag och jag tycker, för typ första gången nånsin, att han var rolig. Jag skrattade. Han sa att han vände sig främst till de som haft framgång på börsen de sista åren med sin konst. Kul ju. Han kan. Kunde. En gång.  Nu är jag trött. Tonårigen är hos flickvännen. Fia sover.  Vi var på utvecklingssamtal i vekcan . Fröken tycker att Fia är så ordningssam. Det gör mig ledsen. Det är jobbigt att vara ordningssam på det viset som hon, och jag, är. Jag kunde inte säga det.. men jag tänker! Jag ska också gå och lägga mig. Hoppas jag slipper drömma lika konstigt som i natt. Det var rullstolar och fester där jag inte kände nån. Jag var tvungen att ta mig i rullstol genom en bassäng. Kom in på nåt j-la sjukhem och hittade inte ut. Så jävla jobbigt. Nu har jag svamlat bra jävla länge. Ska bli skönt att sova. Godnatt.

Dada – För alltid i mitt hjärta

Känns bra nu kompis, känns bra.

Skriver här så sällan så jag har inte en aning om vad det förra inlägget handlade om men PAUSEN är iaf över. Det är jag glad för.
Han kan inte leva utan mig .

Vi hade ju tänkt gå ut i lördags, lill P och jag (när P och jag fortfarande pausade, fast han både messat och ringt…). Hur som helst så satt vi hemma hos lill P och hade skitmysigt. Bara hon jag och katten.. å så ett par tonåringar som då och då dök upp för att hämta nåt livsnödvändigt som Cola eller Chips.

Vi drack rödvin med Cola och Zingo. Gott. Trodde inte det men det var helt ok. Eller mer än helt ok. Gott helt enkelt.

Lill P:s drinkrecept:
1 del rödvin blandas med 1 del Coca Cola
Colan kan med fördel bytas ut mot Zingo för ett lite somrigare alternativ. Vill man ha ännu mer sommar föreslår vi is

Sen åkte jag taxi direkt hem… eftersom vi inte orkade gå ut. Så j-la skön kväll, tills dess. Taxiresan kunde ha slutat illa eftersom chauffören var totalt nattblind. Det var tur att jag inte var helt nykter…hade jag varit nykter hade jag klivit ur mitt i ödemarken. Får vem som helst bli taxichaffis!??
Jag bad honom stanna direkt när han svängde in i byn. Jag promenerade sista biten. Glad att vi inte åkte i diket.

PAUSEN ÄR ÖVER sen i söndags. Jag åkte dit.. även jag har ju en gräns…Vi pratade i telefon på natten.. länge och väl… Sen vaknade jag av ett mess, sen pratade vi lite i telefon och sen gav jag upp. The bottom was nådd…. Aj surrendered

Vill bara understryka att PAUSEN ÄR ÖVER! På riktigt. Just nu är han inte ett ex.

GLÖM DET! Glöm det NU! Glöm det sen också. Glöm allt för alltid. (Din dumma lilla tjockis)

Härliga tider. Nu.
Men… det kan alltid bli värre

Dada – För alltid i mitt hjärta