marifa
En blogg om glädje
Brännvin
-hembränt. Brännvin – Kölnan – för å vara lite kulturell -
lite som lön -lite som halva lönen – lite mot värken – lite babysömn- Ja alla kunde få ut nåt av några droppar brännvin.
Brännvin var dåtidens glädje och sorg. Även nutidens. Öl fanns i övermått. Som idag.
Här hos mig finns varken systembolag eller hembrännare så om jag vill ha nåt alkohol så blir det att åka 5 mil tur och retur. kanske bättre att köra på gamla tiders vis så här. Kölnan användes till torkning av den malt som sedan brukades vid hembränning och hembryggning. Malt är säd vanligast korn
som fuktats med vatten och fått gro
Kornet (http://www.kollsberg.se/hus/kolna.htm )var råvaran och torkningen av säden skedde på övervåningen i kölnan och tog ca ett dygn. Under tiden elda man som fan—–
på bottenplanet. Där var det jordgolv och en gråstensugn(byggd som en bastu ugn) och i den eldade man ständigt. Jag ser ingen skorsten så röken måste ha gått ut i nåt hål nånstans.
Denna kölna på bild skänktes till hembygdsföreningen 1949 och står där än.
Uppmaningen ” Stäng denna information” inspirerar till vidare undersökningar hur gick det här egentligen till. Vem bar upp malten i den branta trappan, var det säckar eller kärl. Vem stod för kornet och var tog man veden. Vem eldade och vilka var det som var uppe hela dygnet. Och vad hände sen med kornet?
Man vet ju inte. En vacker dag så kanske hembränning
blir tillåten och idag får jag ju brygga öl hemma. Då ska jag koka sädesbrännvin och äta sill och potatis med snaps. Kan ni se mig sittande på spiselhällen med ett vakande öga över brännvinskoket. Vad kul det skulle vara.