marifa

plural bestämd form. Kommentera inlägget här stod på en tavla  när jag vandrade runt i skolans korridorer

 för att hitta rätt sal. Jag stannade upp en halv sekund för att se vad som skulle kommenteras.  En tidningsrubrik: Ålderdomens fasor.Under hade någon skrivit ” väntar på döden” . Det fanns några kommentarer till i samma stil som det första.  Jag kunde inte låta bli att gripa tag i kritan och skriva # Jag vill inte>Att man aldrig kan hålla tyst.

Innan jag blev pensionär så plugga jag, jobba och var ute på långresa. Det höll jag på med i 50 år. Jag var en mycket aktiv person. Nu som pensionär gör jag vad fan jag vill. T.ex. vandrar omkring i korridorerna på nån skola eller matar hönsen, 

  klappar grisen, sågar ved och skottar snö förstås. Jag känner ett sug att plugga och att jobba. Och nån liten kurs ska jag väl klara och lite uppdrag har jag ju. Jag har ingen lust att ge mig ut på långresa. Jag vill vara hemma. Men det blir nog ett litet futtigt år med glest schema i agendan. Men studentfesten ska jag inte missa i vår. Då ska jag ha ny klänning.

Att springa om kring i korridorerna skänker mig litet nostalgi. och jag tänker på härliga stunder med härliga människor som verandan med grannen i Rimbo, sextioårsfesten, avskedsfesten på bakgården i Stockholm Ja jag har haft mycket sånt. Men i år kommer det att bli grymt ensamt. Detta är inget jag beklagar. Jag behöver minst ett år  att se bakåt och samla ihop alla tåtar. Sen kanske jag är startklar igen.

Startklar att skicka en kommentar om hur det är att vara  gammal, utan att skämmas och försöka dölja att mitt liv inte varar för evigt. De ni . Det är en konst. Och det är lätt att gå vilse i korridorerna.