Någon har kännt sig träffad av saker jag skrivit och så har jag aldrig menat det alls. Jag ber så mycket om ursäkt till den det anbelangar och tar bort inlägget det gäller.

Dessutom tar jag nu en paus i bloggandet.

På återseende, kanske.

Det är väl så, att man måste våga för att få något tillbaka. Man kan inte gå hela livet och vara försiktig för att man är rädd för att bli ledsen och sårad. Sårad har jag blivit och ledsen har jag varit men det behöver ju inte alltid vara så. Och även om det skulle bli så igen kanske det är värt det ändå. Så är det väl egentligen med vad det än handlar om, om det så är vänner, kärlek eller arbete.

Tidigare idag var jag nästan på väg att ge upp det härliga, underbara som händer nu enbart baserat på tidigare erfarenheter och egen ren nojja. Men det kan man ju inte göra!

Våga vinn!!!

Igår hade vi en jättemysig kväll jag och Theo. Käkade Tacos, spelad Super Mario Cart på Wii. Jag hade ju iofs varit otroligt korkad och glömt bort att skicka inbjudningar till Theos kalas på lördag. Men vi hjälptes åt, jag och Theo, och ringde runt till alla barnen som ska komma. Fått tag på alla utom två och det var bara en av de vi fått tag på som inte kunde komma. Yey! Så på lördag blir det alltså plask- och badkalas i simhallen.

Ute är det väldigt grått och trist idag. Men vad gör det! Lika glad för det är jag men gladast är nog…. jag också.

Helgen har passerat lugnt men i en väldig fart. Det har hänt så mycket på sista tiden så jag känner mig alldeles snurrig. Försöker ta ett djupt andetag o en dag i taget. Idag ska jag åka in till jobbet o önska schema. Kanske hinner med en fika hos Erika också.

Jag går omkring och bara ler. Livet är lite mysigt att leva ibland. )

Var på The Local med några av mina underbara vänner i fredags. Tänkte först blåsa av men det ville absolut inte Theo. Han ville väldigt gärna bli passad av sin storebror som det var tänkt från början. What’s a mother to do?? Var ju bara tvungen att ta ett par drinkar då… ) Jag vann en påskhare i choklad när jag sjöng Kareoke. Kan ha varit tröstpris, jag vet inte. Asch, jag sjöng What’s up (4 non blonds), den brukar jag kunna så jag behöver nog inte skämmas i alla fall.

Igår, Påskafton, var min bror Alexander här, och familjen Svedberg. Ungarna spelade Wii och var ute och spelade fotboll. Vi spelade TP och På Spåret och åt gott. Alexander är en klippa på att laga mat. Mumma!!! Det blev en skön avslappnad dag, härligt.

Idag har jag varit och fikat, tre ställen hann jag med. Inte dåligt va?

Jorå, huvet upp och fötterna ner fortfarande. Livet kan vara ganska bra faktiskt. ) Jag har bestämt mig för att göra saker jag tycker om att göra, säga nej till saker jag inte vill göra och saker jag inte riktigt vet om jag vill göra eller inte ska jag återkomma om. ) Och så ska jag suga åt mig och njuta av allt positivt som finns i min närhet. Och vem vet, det kanske är så att kärleken är menad för mig också. Carpe diem!

Har varit och firat en go vän, Lena, som fyllde år idag. Det var så roligt att träffa alla igen. Förutom mina vänner som jag pratar med varje dag var t ex också Lenas son och Lenas lillebror där, honom har jag inte sett på jäääättelänge. Kul!

Sen jag kom hem för ca två timmar sen har jag hunnit med fyra telefonsamtal också. ) Tur att man är tjej och kan prata länge i telefon med sina vänner, vad ensamt det hade varit annars! ;o)

Måndag idag… Dagen efter. Det känns faktiskt ganska bra nu ändå, tror att det finns hopp om framtiden. Tänk vad så lite kan göra så mycket! Det mesta hänger ju på insällningen och den ska definitivt vändas mot det bättre. Jag ääälskar t ex att jag kan spela min musik högt och sjunga med! Inte för att jag inte kunde det förut, jag bara gjorde det inte. Men nu, nu går jag här och vrålar. Tjohooooo!!!

Helvete, fan, jävla skit. Vaknar med dundrande huvudvärk… Vart är jag? Jaha, ligger på soffan. Stapplar upp till köket genom drivor av kartonger, kommer inte förrän på vägen på att det ju faktiskt var så att Thomas flyttade igår. Tänker att jag måste ringa till VC för att boka tid. Slår numret men samma svar som jag fått hela förra veckan presenteras i luren: ”Numret har ingen abbonnent.” Slår numret igen för att försäkra mig om att jag inte slagit fel men samma svar upprepas. Skriver samtidigt med min svägerska på chatten som provar ringa numret och kommer fram. Lycka! Helt plötsligt känns det lite bättre och jag känner lite hopp om framtiden. Telefontid till VC inbokad, treo uppdrucken och andra halvan av New Moon att se… (Somnade efter första på soffan igår…) Resten av början på den här dagen blir nog bättre än början på början. ;o)