http://svt.se/2.33538/1.2664783/infor_trangselskatt_pa_essingeleden

Flytta dem till KTH Syd, till Telje. Inte för att få närheten till Scania, vilket i sig inte skulle vara helt fel. Inte heller för att instutitionerna som ligger där är i större behov att sammarbeta med dem. Utan för att forskarna på Centrum för Transportstudier på fullt allvar tycks tro att vi bilister åker runt planlöst i trafiken, att vi åker omkring och att det inte finns något samband mellan tid, och destination.

Genom att flytta institutionen så att forskarna förstår att en majoritet av den arbetande befolkningen har ett behov att förflytta sig från sitt hem till sitt arbete vid en ganska bestämd tidpunkt.

Jag förstår att man inte vill ha bilar inne i stan, men man gör fortfarande inget för att lösa problemet. Det är inte prisvärt att ersätta bilen med enbart kollektiva resor, det är inte heller ekonomiskt försvarbart att bygga ut kollektivtrafiken till sådan grad att detta blir ett alternativ i hela länet. Så lösningen måste då innefatta en kombination av bil och kollektivtrafik. Det faller på att man inte kan göra sig av med bilen där kollektivtrafiken börjar. Det har gjorts satsningar på infartsparkeringar på vissa ställen, men långt ifrån tillräckligt då dessa infartsparkeringar är fyllda till sina breddar vid normala vardagsmorgnar. Det är dessutom så att den kollektiva servicen från dessa få platser är bristfällig.

Trängselskatten har alltid varit och kommer att förbli pengar kastade i sjön.

Lite oväntat blev jag nominerad till årets manliga huvudroll, Grönalunds motsvarighet till årets anställd. Det i sin tur gav upphov till för mig ganska märkliga sittuationer.

Det visade sig att hon jag skrivit om tidigare, ängeln från Blå Tåget, hade pojkvänn. Så hjärtkrossad fick jag ta emot grattualtioner för nomineringen under större delen av efterfesten.

Ska jag fortsätta sätta kvallitet framför kvantitet måste jag bli bättre, eller framför allt effektivare på att läsa människor. Men som vanligt faller jag nog tillbaka i gamla mönster och förblir ensam och olycklig.

Ett tecken på det kan ju vara att jag efter festen skjutsade en stackare som trillat och dragit knät ur led, till sjukhus. Inte för att jag förväntade mig att få något för det, utan för att jag är jag…

Hur som helst, mina dåliga mönster. Istället för att järvt och rakryggat agera aktivt på hur jag känner, eller tror att jag känner, använder jag min list så att jag får Förnam och Hemort från hennes namnbricka, och Efternamn ur attraktionens loggbok. Detta matar jag in i Google så att jag nu vet att hon är ännu mer fantastisk än vad jag tidigare tyckte.

Nej, jag är helt hopplös, och det kommer sluta lika illa denna gång…

Vill man istället göra något åt trängseln får man då titta lite på vad som orsakar den.

Till att börja med finns det kott om trängselsmitare, personer som av olika skäl inte betalar trängselskatt. Det är bland annat politiker som känner sig för fina för att behöva det, ock småkriminella personer som kör bilar som ägs av målvakter. Detta mör man göra krafttag för att komma åt för att skapa tilltro till systemet.

Ur pendlarens sittuation ser man snabbt följande. Kollektivtrafiken når inte fram till dörren hemma, och den är alltför gles för att tillfredställa behovet att ta sig till jobbet när man vill. Därför tar man gärna bilen. Men när man väl har valt att ta bilen kör man lika gärna hela vägen då det inte finns tillräckligt med parkering i anslutning till kollektivtrafiken.

En rimlig lösning på detta skulle vara att trängselbeskatta alla parkeringsytor innanför tullarna, och att man bygger ut parkeringar i anslutning till kollektivtrafiken utanför. Detta skapar då ett incitament att lämna bilen utanför stan. Både för de som bor i stan och därför inte behöver bilen till vardags, som de som pendlar in eller ut.

Utöver det bör SL:s biljettsystem och vägskaten reformeras på ett sådant sätt att man bara betalar när man använder dem. Dvs att när du köper ett 30-dagars kort dras bara de 30 dagar som du använder kortet, de dagar du behver ha något med dig och ärtvungen att ta bilen så kostar det inget, och åt andra hållet, om vägskatten slopades eller lades på drivmedelsskatten blir det grais att äga en bil, men man får betala mer för de gånger man använder den istället, dvs man kör bil när det är lämpligast, och åker kollekivt när det är bäst.

Men nu är den ena av Giraffkranarna delvis riven och ligger i bitar på det gamla varvsområdet. Att den var dekorerad till Giraff tycks inte ha inneburit något nämnvärt skydd, men den överlevde trots allt flytten från hammarbyhamnen…

Mest nöjd var jag med finalen som blev som tänkt ända fram till en av scouerna snubblade på tröskeln till skattkammaren. Det kunde ha fått vara mer pengar, och bättre pengar i skattkammaren. Nu hade vi ett knappt kilo brickor i blandade storlekar. Hellst skulle man ha haft ett slags mynt istället.

Kanske kommer vi att göra om detta. Platsen, Landstormens fort vid Korvlinjen mot Gullsön var klockren. Än så länge har forten inte blivit förstörda av alltför mycket klotter, skräp eller annat. Man kan även låsa en del av dörrarna. Några har tyverr redan rostat fast. Det fort Fader Forah höll till i hade jag velat kunna gå längre in i, men sista dörren var fastrostad så det gick inte.

Men nu är det bara en sak kvar för att avgöra om detta var en så lyckad aktivitet som jag hoppas på; om mina scouter bloggar om det, jag tror i alla fall att det har mer genomslagskraft än allt annat rekryteringsarbete (reklam) vi kan lägga tid och energi på.