Min blogg Mats gröna fingrar har börjat flytten till en ny blogg-leverantör.
När Metrobloggen hotades av nedläggning började jag se om mitt ”hus” och tog beslutet att flytta den till Blogger. Där är jag redan ”hyresgäst” med min blogg Mats ordenruntresa.

Har du länkat till denna blogg kan du flytta över länken till min nya adress: http://matsgronafingrar.blogspot.com/

Väl mött i en nydesignad Mats gröna fingrar!

Min julstjärna fick jag på jobbet till Lucia den 13 december. Det var vår avdelning som arrangerade Luciafirandet förra året. Som dekorationer köptes julstjärnor som placerades på varje långbord. Efter firandet fördelades julstjärnorna till varje kontorsrum på min avdelning.

Den julstjärna som hamnade i mitt rum, placerade jag vid ett fönster mot söder där den skulle få mest ljus. Jag såg till att den inte skulle utsättas för drag och höll den även konstant fuktig så att den inte skulle torka ut.

Det gick en månad och vissa av mina kollegors julstjärnor hade då torkat bort och dött, eller tappat de flesta av bladen. Min fortsatte att vara röd och behöll alla sina gröna blad.

Nu har jag tagit hem den och har placerat den i köket. Den juliga ytterkrukan har jag bytt ut till en lite mer vårig. Den är ett second handfynd från Tradera på nätet.
Julstjärna heter Euphorbia pulcherrima på latin. Namnet pulcherrima betyder ungefär mycket vacker eller vackrast. i Euphorbia-släktet finns även vår vanliga mjölkört och även kärleksört som vi har ute i vår trädgård.

Växten kommer ursprungligen från Mexico, där den blir en meterhög buske. När jag varit på Kanarieöarna ser man dem överallt i trädgårdar och i planteringar. Till julen ser man den som krukväxt överallt, så även spanjorer har den som en omtyckt julblomma. Växten är nog en populär julblomma överallt där man firar jul.

Julstjärna tål inte kyla och ska helst inte ha lägre än 15 grader, för då ramlar bladen av. Ställ den ljust och helst soligt och den får inte torka ut, men inte heller stå i vatten för då kan rötterna ruttna. Viktigt att tänka på när man har den i en ytterkruka.

Vill man spara den kan man ge dem krukväxtnäring. När de röda bladen ramlar av går växten i vila. Då vattnar man den mindre och ställer den svalt. Efter viloperioden besärs plantan och planteras om och då börjar plantan skjuta nya skott. Av dessa ska bara tre eller fyra sparas, resten klipps bort. I augusti toppar man skotten och i början av oktober startar man en kortdagsperiod. Det vill säga att man ger plantan tolv timmar med totalt mörker om dygnet.
Det är en del jobb med att få en julstjärna att blomma igen och få nya röda blad. Men har man tid och plats kan det vara värt att försöka.

I filmen Fanny och Alexander från 1982 av Ingmar Bergman kan man se i det Ekdalska hemmet, att de har dekorerat hela våningen med mängder av julstjärnor till julfesten. Jag har läst att det är historiskt fel. Då filmen ska utspela sig kring 1900-1910 fanns inte denna växt till salu i Sverige. Vi får se det som en konstnärlig frihet av scenografen. Snyggt var det i alla fall

Julstjärnana kommer ursprungligen från Mexico, och är där en meterhög buske. Min syster i England kallar den för poinsettia.

Som en liten slutkläm har jag skrivit en liten kriminalberätttelse där denna växt har gett namn till novellen, och får där figurera som en bifigur till själva händelseförloppet.

Läs mer om julstjärna på Wikipedia

Min julstjärna placerad på köksbordet i sin nygamla tulpankruka. Med en matchande gulrutig duk ger det mer associationer till påsken är till julen.

I höstas fick vi två gula kalanchoe i fina vita ytterkrukor. Dessa har blommat länge och till december avtog blomningen. Men jag sparade dessa ändå och fortsatte vattna dem.
På några av de utblommade stänglarna utvecklades några nya blomknoppar. Kring nyår slog det ut några ynka små blommor. Det var i alla fall blommor, så plantorna fick stanna kvar i fönstret. Sedan dess har det kommit fler blommor. Bilden ovan tog jag den 6 februari.

Kalanchoe, Kalanchoe blossfeldiana, kallas även för våreld eller höstglöd, men det liksom passar inte att kalla en gul blommande sort för detta. Jag minns att på 1980-talet när dessa växter kom ut på marknaden, fanns det bara brandgula eller röda kalanchoer att köpa. Färgen passade då bättre till namnet.

Den 6 januari fanns enstaka små blommor, men knopparna ger hopp om flera.

Numera finns kalanchoe i mängder av nyanser utom blått. Det finns även en sort med dubbla blommor som heter calandiva. Blommorna ser ut som små rosor. Den kom ut i handeln 2003 så den är relativt ny som krukväxt. Läs mer om den på Odla.nu: Calandiva och i artikeln: Calandivans spännande historia.

Calandiva upptäcktes som sort i ett kommersiellt växthus. En av ägarna gick omkring och letade bland ratade plantor som inte hade börjat blomma och tog med sig en av dem. När den sedan slog ut såg hon att den hade dubbla blommor. Ett växtföretag i Nederländerna tog hand om växten och lyckades föröka plantan. Därefter kunde de även få fram olika färgvarianter av calandiva. Så man kan säga att Calandiva är en genförädlad planta eller snarare framodlad via idogt förädlingsarbete.

Man ska ha kalanchoe ljust och man får inte övervattna den. Har man dem i ytterkrukor så ska man inte vattna den förrän den är nästan helt torr. Tänk på att inte ha vatten stående i krukorna, utan häll av överskottsvattnet, annars är det risk att rötterna ruttnar.
Har man möjlighet kan man ställa dem svalt under natten så håller blommorna längre. Enligt Blomsterfrämjandet kan en kalanchoe blomma i åtta veckor.
Köper man en kalanchoe istället för snittblommor så räcker dessa längre hos gåvomottagaren.
Växten är svår att få blomma om, men då en inte kostar så mycket kan man ha den som en engångsblomma.

Läs mer om hur man sköter en kalanchoe på Blomsterfrämjandets hemsida. På Odla.nu finns även lite mer att läsa om kalanchoe.

Namnet Kalanchoe eller kalanchoë kommer från kinesiska kalan-koe som är ett namn på en art i kalanchoe-släktet.
Det latinska namnet blossfeldiana kommer från en tysk fröhandlare vid namn Robert Blossfeld. Han introducerade växten i Potsdam i Tyskland 1932.

Vad hände med blommorna? Hemma har vi en katt som stundtals tror att hon är vegetarian. Jag tog henne på bar gärning då hon stod intill en av kalanchoerna och tuggade i sig några av de små blommorna. Nu har Kajsa fått eget kattgräs så jag hoppas att hon skonar kalanchoerna.

Ödet för våra kalanchoer är att de troligtvis kommer att hamna i komposten på landet i vår. Där kommer de att brytas ned och hamna i kretsloppet, så de kommer att få ett evigt liv i vår trädgård. Men till dess får de stanna hemma och lysa upp vintern med sina få små sparsmakade blommor.

Kalanchoen fotograferad den 6 januari. Färgerna är bleka på bilden då solen lyst med sin frånvaro.

Lite vissen men den blommade i alla fall i början av januari.

Hemma hos oss har vi satsat mest på helgröna och torktåliga växter. De som blommar är få och under vintern är det knappt något som blommar.

En tacksam krukväxt är saintpaulia. Den blommar flera gånger om året och den kan torka ut då och då utan att dö. Den trivs bättre att glömmas bort istället för att duttas med varje dag. Jag läste att saintpaulia är en ”ungkarlsblomma” och inte en ”tantblomma” just för att den är så tålig att en slarvig och glömsk ungkarl (eller ungkvinna) kan få den att trivas hos sig.

Vår saintpaulia fotograferade jag i mitten av december, en dag då den bleka vintersolen lyste in genom fönstret. Den blommade till slutet av januari och ännu finns några få blommor kvar.

Jag skrev om vår vitrosa saintpaulia i inlägget: Saintpaulia – en riktig ungkarlsblomma den 21 november 2009. Därifrån har jag länkar till mer fakta och även skötselråd för denna fina krukväxt.

Besök gärna Svenska saintpauliasällskapet på nätet. Där finns massor att

läsa och titta på för alla som gilla denna växt.

Blombladen på saintpaulia gnistrar fint i den bleka vintersolens sken.

Efter sex dagar av sådden med kattgräset är det dags att servera detta till Kajsa.

Jag hade ställt burken med gräsodlingen på fönsterbänken så det skulle växa bättre. När hon fick se burken med sådden på fönsterbänken var hon där och tittade flera gånger. Hon försökte äta av det när det just hade börjat gro.

När gräset var tillräckligt högt fick Kajsa börja äta av detta. Det dröjde således inte länge innan hon satt och klökade på den nya hallmattan. Innan jag hann fram hade hon hunnit lägga en liten ”kattpizza”, bestående av halvt uppblött torrfoder, skinka, färskt havregräs och lite kattpäls.
Nåväl, det var bara att torka upp detta och skura ren mattan. Nu vet jag i alla fall att hon är bättre i magen

Läs mer om katter och hårbollar i artikeln: Problem med hårbollar? på sajten Katter.nu.

Havregräset har växt över kanten på burken. Nu är det bara att vattna det så håller det sig både friskt och grönt. Om gräset blir för högt eller torrt och risigt kan man klippa ner det till hälften, så får man ut lite mer av detta och det blir lite mer fräschare för katten att äta.

Kajsa balanserar mellan kalanchoerna på fönsterbänken för att komma åt sitt gräs. Det var sekunder innan burken for ner på golvet. Hon tar tag i ett grässtrå, biter tag i det och drar upp det med tänderna. Jag lyckades fånga burken strax före fallet. För säkerhets skull satte jag burken på köksbordet. Hon får gå på bordet när vi inte har gäster på besök. Gräset får mer ljus där än på golvet intill hennes matskålar.

En katt vill ha gräs att äta för att må bra. Det rensar magen från hårbollar. Går katten utomhus äter den själv gräs om denne kommer åt det. Har man tur kräks katten upp sina hårbollar utomhus. Fast det är lite si och så med vår katt Kajsa. Hon lägger upp sina hårbollar där hon står för stunden. Helst på en ullmatta Det är inte det roligaste att skura mattor från kattkräk tidigt på morgonen innan man ska till jobbet.

Kattgräs som man köper i affären är ofta vanlig havre, Avena sativa. Fröna sår man i jord och efter några dagar har man färskt gräs som katten kan äta av.

Jag återanvänder plastburkar som jag man köper färdiga sallader i. Först fyller jag på med några centimeter jord. Häller sedan i lite frön så de täcker ytan och myllar ner dem. Om det är lite glest med frön häller jag på lite fler. Till sist ett litet lager jord så det täcker fröna. Jag vattnar därefter och ställer det ljust tills gräset är cirka fem centimeter högt.
Jag brukar så nya frön innan den första odlingen är förbrukad.

I ett inlägg på Odla.nu ger en läsare tipset att man kan så alla sädesslag som råg, havre, vete, korn och även vanligt gräsfrö. Hon säger att man kan köpa ekologisk hel säd på hälsokostaffärer.
Jag testade förra året att beställa hela havrekorn från Saltå Kvarn då de inte fanns i hälsokostbutiken. Men havren var tyvärr skalad, så den gick inte att odla. Den åkte ner i en deg för danskt rågbröd istället.

Känner man någon som rider eller har tillgång till en häst eller andra djur som äter havre, kan man be att få köpa en påse med detta. På Granngården kan man köpa havre i säckar, men en säck räcker nog en hel livstid för en katt.

Nu är det bara att vänta tills det är dags att servera kissen lite färskt gräs.

Allt är framme för att så kattgräs: jord, frön och en liten odlingslåda, som det varit rödbetssallad i.
Det blå tråget är en liten kattsandlåda. Den är bra att ha när man reser bort med katten några dagar. Den använder jag nu som skydd mot jordspill på diskbänken.

Hammenhögs kattgräs. Alla märken går lika bra. Egentligen rätt dyrt för vanlig havre om man räknar ut kilopriset.
Man behöver inte så lika tätt som på bilden om man inte har flera katter. Jag sår betydligt glesare då räcker fröpåsen längre. En katt äter bara några strån åt gången och betar inte som en ko

Ett tips om man har en innekatt är att gräva upp en liten tuva gräs och sätta den i en kruka  Billigare än så kan det inte bli och fungerar lika bra. Tänk på att bara ta gräs där det är frisk och inte bredvid en starkt trafikerad väg eller där marken kan vara förorenad av gifter eller avfall.

I helgen var det dags att göra något åt våra pelargonsticklingar. Det är de som vi tog med oss från Gran Canaria den 11 december. De har stått i ett glas med vatten i vårt ljusaste fönster sedan dess.

Av våra sju sticklingar hade sex fått rötter, så de var hög tid att plantera dem i jord. Tyvärr har vi alla våra planteringskrukor i stugan och glömde ta med oss sådana till stan. Men som tur hade jag sparat de små plastkrukorna som man får när man köper hyacinter. Elle snarare att de låg kvar i bingen hemma för plaståtervinning.

Jag satte en stickling i varje kruka och fyllde på med jord. Sedan var det bara att vattna och ställa dem ljust.
Jag fick plats med alla de små krukorna i en återvunnen plastburk för småkakor. Att ha dem tätt tillsammans underlättar vattning och de tar mindre plats på fönsterbänken.

Nu är det bara att låta naturen ha sin gång och vänta och se hur de växer. Längre fram på senvintern får jag beskära dem så de grenar ut sig och plantera om dem i lite större krukor.
Men det är någon månad dit, så jag får lugna ner mig till dess.

Sex av sticklingarna har fått rötter. Den enda som är rotlös har fått åka ner i vattenglaset vid fönstret igen. 

Vi vistades på Kanarieöarna i början av december.
På Gran Canaria, som är Kanarieöarnas tredje största ö, växer det överallt stora pelargoner som är som små buskar. Det är frestande att ta några sticklingar från dem.
Jag själv kunde inte låta bli och tog med sju stycken skott från några pelargonbuskar i en liten dåligt underhållen parkanläggning. Dessa växte rakt ut mot gatan genom ett trådnätsstaket.

Det är egentligen sämsta tiden att ta sticklingar, då vi har den mörkaste tiden på året och våra egna växter har en vintervila. Men man måste alltid prova.
Jag tog skotten strax innan vi skulle fara hem.

Man knipsar av skotten eller skär med en vass kniv. Att klippa av en växt med en vanlig sax är sämre, då man trycker ihop växtens stjälk, istället för att få en rak snittyta så vatten lättare kan sugas upp.

Sedan repar man av de flesta bladen och sparar bara några längst upp.
Därefter band jag ihop sticklingarna med lite plastbelagd metalltråd, som man binder ihop bl.a. påsar med.
Jag virade sedan lite hushållspapper runt stjälkarna och fuktade detta och kramade bort lite så de inte skulle vara för blöta.

Sist satte jag dem i en plastpåse och blåste lite luft i den och knöt ihop. Luften i plastpåsen blir som en liten luftkudde som hindrar att växterna trycks sönder under transporten. Man kan även sätta den i en sko i resväskan så skyddas de ytterligare för en hårdhänt transport.

När man kommer hem är de bara att sätta dem i ett glas på ett ljust ställe, tills man får tid att sätta dem i jord.

Efter två veckor hade rötter börjat växa ut på några av sticklingarna.

Totalt fick jag sju sticklingar. Några av dem har redan fått rötter.

Tills det är dags att plantera dem i jord får de vara i sitt glas. Jag byter ut vattnet då och då, så att inte detta blir för gammalt och börjar lukta.

När du ska ta sticklingar se till att inte förstöra plantans helhet. Bryt inte av grenar som förstör symmetrin eller skadar växten. Ta en del som växer snett eller tätt som ändå måste tas bort.

Att stjäla sticklingar från krukväxter hos vänner och bekanta är inte att rekommendera. Att ”stulna skott växer bäst” är bara vidskepligt skrock och som riskerar att förstöra växten, och att man bryter av fel så att växten blir osymmetrisk.

Fråga istället den som har växten så brukar man ofta få ett skott. Om det inte är säsong för skott-tagning så kan man alltid vänta, istället för att förstöra växten.
Om man trots allt är skrockfull, kan man fråga om man kan få ”stjäla” ett skott, så har man kompromissat med sin vidskeplighet.

Jag har någon gång haft lyxen att senare få en liten planta i en kruka av växtägaren. Då har denne gjort allt jobbet, så att säga.
Man kan tacka med att ge ett skott eller frön tillbaka, eller en påse bullar till fikat.

Lagom till nyårsafton börjar våra hyacinter blomma. I år har vi bara köpt tre stycken, två blå och en rosa.

Jag har satt dessa tre i en och samma kruka. Det är en röd ytterkruka som i vanliga fall andra julblommor brukar få vara i.
Jorden som jag skulle använda ligger djupfryst utomhus på balkongen. Men som tur hade jag lite orkidéjord inomhus. Den jorden ser mer ut som barkflagor än som riktig blomjord.

Jag började att ta ut hyacinterna ur sina små plastkrukor och frigjorde rötterna. Går de av så gör det inget. Det växer snabbt ut nya ur löken.
I botten av krukan la jag lite jord och fördelade lökarna så de fick plats, och fyllde på med ny jord så att lökarna fick rätt höjd.

Jag vill spara lökarna och plantera ut dem till våren. Så då vill jag att de ska ha lite jord att utvecklas i. Senare ska jag sätta dem i riktig jord och näringsvattna dem.
Har jag tur så kommer de med en bra blomning till våren 2012. Så det gäller att ha framförhållning

Den lilla minijulgruppen är färdig.

Ska man bara ha hyacinter tills de blommat klart, behöver man inte ha dem i jord, för all näring för blomman finns i löken.

Man ska inte vattna hyacinter medan de blommar, för då är det risk att de blir stora och välter. Kan man ska man förvara hyacinterna svalt under natten eller när man inte är hemma, så varar blomningen längre.

Jag önskar alla mina läsare ett

GOTT NYTT VÄXTÅR!

Hyacinterna i sina köpekrukor. Den till vänster som först slagit ut, är den dyraste sorten.

Under julhelgen besökte vi våra 17 pelargoner som vi har i vinterförvaring i en källare på Orust. Hemma i stan har vi ingen bra plats för dem. Vår källare saknar fönster och är för varm. I lägenheten går det inte att ha dem då det är för varmt, mörkt och torrt.

Odla.nu säger att pelargoner ska vinterförvaras ljust och ha mellan 10-15 grader. Man ska vattna dem sparsamt, och bara så mycket att de inte skrumpnar.
I slutet av februari eller i början av mars, tar man fram dem och sätter dem ljust. Man klipper ner dem till tio cm höjd och börjar vattna dem normalt. Efter några veckor planterar man om dem i ny jord.

Våra pelargoner förvaras i en källare, på ett bord intill ett fönster så de får lite ljus. Bladen får sitta kvar och vissna ner som de själva vill. Man kan plocka bort de som är helt vissna. Plantorna fick också en skvätt vatten nu till jul.
Nu får de stå kvar där och vila vidare till månadsskiftet februari-mars, då de ska tas hem och förhoppningsvis väcks de till liv igen.

Vi brukar ha en dödlighet på ca 50 procent på våra pelargoner under vintervilan. Förra vintern dog alla då lokalen de förvarades i hade ingen frostvakt, och frosten kom tidigt det året. Vi fick nya sticklingar och plantor av vänner och släkt och köpte några nya under året, så skadan reparerades fort.
Nu är det bara att vänta och se hur årets bestånd kommer att se ut. Tidigare år har de lite ”finare” sorterna strukit med, och de mer vanliga sorterna har övervintrat bäst.

Tips

Vi har köpt långsmala balkonglådor som vi förvarar pelargonerna i under sin vintervila. Man gör inga hål i botten på lådorna, så rinner eventuellt överkottsvatten inte ut på golvet.

Lådorna är lätt att flytta då det får plats fyra eller fem krukor i varje låda, beroende på längd på lådan, 60 eller 80 cm.
Det blir även lättare att transportera växterna.

När man köper nya blomkrukor får man ta den storlek som passar bäst i blomlådorna, just för vinterförvaringens skull. 

Läs mer i Artikeln Pelargoner på Odla.nu om hur man tar hand om sina pelargoner.