En bok med titeln “Nanny State: How Food Fascists, Do-Gooders, Priggish Moralists, and Other Boneheaded Bureaucrats Are Turning America into a Nation of Children” har precis släppts i USA. Titeln låter onekligen lovande. Författaren David Harsanyi har också en kul blogg med absurda exempel.
När jag läser ett utdrag noterar jag dock ett sakfel angående de krympande skattningarna av hur många som dör av fetma. De båda siffrorna 112 000 och 25 000 är från samma studie, den förra refererar till antalet förtida dödsfall av fetma och den senare till antal döda av fetma och övervikt (en klart lägre siffra eftersom ”överviktiga” lever längre än normalviktiga). Harsanyi får det att låta som att det är två olika skattningar där den sista skulle vara mer korrekt. Får nog läsa den här boken med ett lite kritiskt öga ändå.
Även i Storbritannien uppmärksammas att staten alltmer lägger sig i människors privatliv, vad de äter, hur de har sex, kampanjer mot berusningsdrickande yada, yada. Tidigare i år kom boken ”The Nanny State” av Robert Huntington. Vad jag förstår en vänsterkritik kritik av labourregeringens förmynderi.
Samma trend märker vi i Sverige, där regeringen precis höjt skatten på nöjen som tobak och alkohol för att finansiera folkhälsokampanjer som ska tala om för vuxna människor hur de ska leva sitt liv. Men vi har ingen riktigt bra och lagom nedsättande term för en stat som bryr sig, ställer krav och lägger näsan i blöt. Hur skulle man kunna översätta ”Nanny State”?
(Bästa förslag belönas med ett signerat ex av min kommande bok om förmynderi.)
