Har funderat vidare på vad man egentligen kan ”känna på sig”

Jag är övertygad om att det är mycket. Som jag skrivit tidigare så visste jag att något skulle hända T. Jag var på samtal hos BVC för min oro. De misstänkte ammningsdepression. När jag visste att han skulle få återfall, var jag hysterisk, med akut krisreaktion.

Jag har haft den här typen av intuition även innan T.

Som barn var jag pappas flicka. Vi stod varann oerhört nära. Mamma och pappa var separerade, så jag träffade inte honom alltför ofta.

Den här sommaren hade mamma skickat mig till ett sommarhem på landet. En natt där vaknade jag av ett konstigt ljus inne i rummet. Jag tittade på en tavla föreställande ett stenröse när  allt plötsligt flöt ihop. Stenarna var inte längre stenar. De var min pappa. Han låg på marken ute i sin trädgård, med en stor sten i höger hand. Till vänster om sig hade han en liten koja eller byggnad. Han försökte resa sig, men kunde inte.

Stock.xching

Det här kan naturligtvis ha varit en dröm, även om det kändes verkligt. Jag var iallafall väldigt orolig, men fick inte ringa hem, på grund av någon pedagogisk teori: Att barn som har kontakt med sina föräldrar, saknar dem ännu mer sen.

Några dagar senare kom min mamma. Det första jag sa till henne var;

-”Mamma, jag tror att något har hänt pappa”!

-”Men hur kan du veta det”?

Det visade sig att min pappa hade fått en stor stroke och låg på sjukhus, oklart om han skulle överleva.

Det gjorde han och hans berättelse om vad som hänt, har skapat en stor del av mina funderingar kring vad vi ser och inte.

Han hade gått ut i trädgården för att titta till kaninerna som hans särbo hade i en hemgjord hög kaninbur. En kanin hade rymt, men pappa lyckades slänga en hink uppochned över den. För att fixera hinken en stund, hade han tagit upp en stor sten att lägga över den. Där hade han fallit och legat i många timmar, med kaninburen till vänster, stenen i höger hand, utan att kunna resa sig.

Stock.xching

Det här gör att jag, för mig själv ,vet att det finns något mer än det vi ser.

Som jag skrev i ett kommentarssvar, så har jag funderat mycket på om jag på något sätt skapade Ts sjukdom och hans återfall genom att ”tänka negativt.” Mitt svar på det efter en massa grubblande är : Nej!

Det finns en ganska, enligt mig, obehaglig hypotes ”The secret” som bygger på den här tanken. Genom att tänka vissa tankar, attraherar du olika händelser, som är positiva eller negativa. Dvs du får det du verkligen önskar dig. Jag gissar att den här hypotesen tänkts ut av relativt välbärgade och inte så drabbade I-lands människor. Jag har svårt att tänka mig t.e.x.att miljontals svältdrabbade sitter och önskar något annat än mat och ett drägligt liv för sina barn. Jag kräks på den människosyn som den här teorin i förlängningen står för….