På det trevliga auktionshuset Philea har det dykt upp sju stycken medeltidsmynt från Sverige.
www.philea.se/se/indexJS.php

I mån av tid så återkommer redaktionen för medeltidsmynt med lite mera information om själva myntet. 16 januari 2011 är dagen för auktionen.

Kategorin Mynt, singlar Sverige innehåller 200 utrop och innehåller ett helt godkänt utbud, medeltid, Gustav Vasa, Erik XIV, Johan III, två mynt från kung Sigismund, osv. För en medeltidssamlare är kung Sigismund inte en ”svår” kung när det gäller hans mynt, men förvånande många saknar ett mynt från kung Sigismund. Ett annat intressant utrop är ett droppkopek gjord av Gustav II. Det framgår inte att det är en förfalskning men det kanske är så uppenbart att det inte behöver skrivas i auktionstexten. Fem dukater(läs guld för ni som inte är så myntintresserade) finns också att buda på, 10 resp 8 tusen är utrop på de två med högst utrop.

”Karl XV” utbjuder blygsamt en ”Carolin” och det finns en större mängd guldmynt från Oscar II att bjuda på. En 20 krona från 1885 utbjuds för 14 000 kr och samma år finns att köpa från Wallinmynt från 17 000 kr till 24 000 beroende på kvalite.

/red

Det danska auktionshuset Bruun Rasmussen håller myntauktion med avslut den 15 augusti 2010. Bruun Rasmussen är bland världens 10 största auktionshus.

www.bruun-rasmussen.dk/search.do

Bland annat säljs detta mynt,

Visst påminner monogrammet om,

Jag ser fram emot en flitig debatt i kommentatorsfältet, *S*

/Red

Den svenska boken Svenska mynt under vikingatid- och medeltid samt Gotland som jag skrivit om i inlägget nedan har nu fått ytterligare ett bud. Budet ligger nu på 260 DKR dvs ca 340 svenska kronor.

Vanskeligt opdriveligt  – Står det att läsa om boken på den danska auktionsidan….

På tal om danska auktioner så fick jag frågan på en dansk auktion ifall jag skulle ”ville bruka min väska” i helgen, vilket låter betydligt roligare på danska. Historien blir ju inte sämre av att det var en attraktiv dansk auktionsvärd som frågade.

/Red

Den för medeltidssamlaren oumbärliga boken Svenska mynt under vikinga- och medeltid samt Gotland finns nu till salu i Danmark.
www.bruun-rasmussen.dk/search.do
När den senast såldes på svenska Ebay/Tradera så blev hammarslaget 625 kronor. Inte illa för en 40 år gammal bok.
www.tradera.com/Lars-O-Lagerqvists-SVENSKA-MYNT–Vikingatid-o-Medeltid-auktion_220408_111168997

Just nu ligger budet på ca 325 kronor omräknad till svenska kronor. Jag vill nog dra mig till minnes att det ibland bjudits uppåt 1000 ”riksdaler” för denna bok på Tradera.
Auktionen går ut den 20 juni 2010.

Happy Bidding!

/Redaktionen för metrobloggen för medeltidsmynt

Det danska auktionshuset Bruun Rasmussen håller internetauktion. Tyvärr inte så mycket medeltid, men varför inte köpa lite annat för att använda sig av som ”lockbete” när man vill byta till sig lite trevliga medeltidsmynt.
www.bruun-rasmussen.dk/search.do

Just nu finns detta trevliga mynt till salu.
www.bruun-rasmussen.dk/search.do

En silverpenny från Cnut, kung av England och Danmark, 1016-1035. 50 år innan slaget vid Hastings (1066) så blev England erövrat av en dansk prins. Cnut, som senare också blev kung av Danmark och således var kung över både Danmark och England.

På detta mynt bär Cnut en hjälm. Den engelska texten på den danska auktionssidan har ordet ”pointed helmet”, men det vore mera korrekt att skriva ”pointed battle helmet”. Vilket också säger desto mera om motivet.

1018 betalades den sista Danagälden, 82 000 pund. Danagälden skulle gå till att betala soldater i bla. Danmark men det saknas spår i skattfynd efter denna stora utbetalningen. En icke allt för vild gissning är nog att kung Cnut själv lade händerna på silvermynten, eller (åtminstone) lade silvermynten i sin egen ”skattkammare”.

Givetvis är det idag svårt att veta hur Cnuts mynt användes men antagligen så var det enbart den senaste mynttypen som var den officiellt gångbara. Så när Cnut bytte mynttyp till Pointed Battle Helmet så fick folket byta ut sina gamla mynt mot den nya typen (Pointed Battle Helmet). Myntverken, de fanns ca 50-60 myntverk enbart i England, tog ut en avgift för att växla in gamla mynt till nya. En del av denna avgift gick till kung Cnut.

Med dagens synsätt på skatt skulle man nästan kunna kalla växlingen för en vikingatida förmögenhetsskatt.

Ganska fantastiskt ändå att det går för en billig peng köpa ett mynt som berättar denna historia.

Mynten har dessutom både en bild på Cnut samt en avbildning på dåtidens nymodighet Pointed Battle Helmet.

”Åtta dagar efter jul fick männen sin sold. Den kallades Haraldsslåtten. Den bestod till större delen av koppar. De bästa mynten var till hälften silver. När Halldor Snorresson fick sin betalning stoppade han mynten i sitt mantelveck och såg på dem. Silvret var dåligt. Halldor slog till med handen så alla mynt föll ner i halmen”.

Citaten ovan beskriver en händelse som än idag är aktuell, att få ut sin lön, och även reaktionen; Mottagaren av lönen är inte alltid nöjd.

Nu är det så att ovanstående citat inte direkt är skrivet idag (eller ja, det är ju skrivet av mig idag!) utan för 800 år sedan. Ovanstående citat är hämtat från den norska boken ”Den murkna skinnboken” som är en isländsk handskrift från 1200-talet. Citatet i sig beskriver en händelse som utspelade sig under Harald Hårdrådes regeringstid (1047-1066).

Varför hamnar då detta inlägg på en blogg om medeltidsmynt? – Såklart är det så att mynt från tidsperioden finns bevarade och dessa mynt bekräftar att det mynt som mottagaren inte blev så glad över (läs: Mynten innehöll inte så mycket silver). Vem fick då vinsten av att mynten inte innehöll så mycket silver?

Den kloka läsaren har redan insett att det var såklart kung Harald Hårdråde som fick en vinst som kungen sedan spenderade på sina krig.

När det gäller den äldsta norska myntningen är den sporadisk. Det finns tre mynt bevarade med Olav Tryggvasons namn, top med Olav Haraldssons. Knut den store, Sven Alfivason och Magnus den gode har inte lämnat några mynt alls efter sig.

Istället importerades tyska och engelska mynt. Dessa mynt fick duga som betalningsmedel. Dock ej efter valör (de hade ju inte varit så smidigt) utan efter vikt.

Harald Hårdråde tog upp myntningen igen och använde sig av, nästan uteslutande, av en enda mynttyp; Trikvetra. Det finns ca 250 av dessa mynt kvar idag! Fem av dessa har inskriften HARALD REX NO och ytterligare nio kan samma text skönjas (om än förvanskad). På alla andra mynt är texten helt meningslös och går inte att läsa.
- En utmärkt fråga är varför?

Bristande skrivförmåga hos myntmästaren är antagligen ett bra svar. Vidare kan man då ställa sig frågan ifall tillverkaren av mynten inte kunde läsa och skriva – hur stod det då till med allmänheten, dvs Norges bönder, och deras läs- och skrivförmåga?

Ett mynt väcker tankar. Föreställ dig kung Haralds sista tid. Han stupade 1066 i Stamford Bridge i ett försök att erövra England!

Jag knyter inhopp blogginlägget med början. Kan det vara så, att tack vare vinsten från de försämrade silvermynten (historien som nedtecknades på 1200-talet) så finansierades en resa till England för att erövra England. Isåfall får man anse att kung Harald hade ett gott ekonomiskt sinne!

//Redaktionen för medeltidsmynt

På den, för mig, ganska oseriöst skötta sajten Tradera – Ett EBAY företag så finns det en avdelning med Svenska mynt och en kategori Vikinga och medeltida mynt, eller om man så vill:”Svenska mynt under vikinga- och medeltid”.
www.tradera.com/Vikinga-Medeltid-995-1520-c3_220102

Just nu finns där 12 mynt och av kategorin att döma borde det finnas 12 trevliga medeltidsmynt från Sverige ”där”. Visserligen är första myntet från Kristian II, dvs Danmark, nästa mynt har i objektbeskrivningen enbart ”medeltidsmynt” men ifall man tittar på bilden så inser nog de flesta, även icke myntsamlare, att detta mynt är inte tillverkat i Sverige.

Nästa mynt är beskrivet som ”Vikingamynt 700 talet” det borde ju rimligtvis borga för att det är ett trevligt svenskt vikingamynt! Säljarens objektbeskrivning är antagligen sann:”Ett mynt som säkert har en intressant historia bakom sig.”. Med tanke på att myntet har arabisk text så behövs det inget geni för att inse att det inte är ett mynt från Sverige. Detta arabiska alfabet uppstod i staden al-Kufa i nuvarande Irak, härav det svenska uttrycket kufisk! Årtalet står iofs på myntet men jag är ganska kass på arabiska, men jag gissar att myntet är senare än 700-talet, runt 800-talet började svenskarna bedriva handel igen, direkt eller indirekt, i stor omfattning med det då rika kalifatet. Dirhemer, silvermynt, som araberna började tillverka efter att de ”fått tillgång” till rika silvergruvor.

Nästa mynt är lite lurigt. Ett dansk mynt från Lund med rubriken DANMARK LUND. Danmark ligger inte i Sverige och Danska mynt borde rimligtvis inte ligga under Sverige. Lund ligger som alla vet i nuvarande Sverige, så säljaren klarar sig utan att fastna med skägget i brevlådan. Nästa mynt på Tradera är präglat i Roskilde i Danmark av Valdemar. Här måste säljaren ha insett kopplingen Valdemar, Valdemars dotter Rikissa som var gift med den svenska kungen Erik Knutsson.

Nästa mynt är ett till arabiskt mynt. Nästa är från Litauen. Nästa är enligt rubriken Stort antikt spännande mynt. Kan mycket väl stämma att det är stort och spännande men det är inte ett svenskt mynt, utan från Mellan Östern. Nästa är en kopia på den sk. Sturemarken. Ett av tio återstående exemplar av den äkta varan såldes för 1,2 miljoner nyligen i Tyskland. Det exemplaret köptes i Sverige strax innan för ca 340 000 kr av en tysk så han fick en god förtjänst. Bland samlare pågår ibland en debatt om Sturemarkena eftersom de skiljer sig väldigt mycket från andra samtida svenska mynt. Nåja, den här auktionen på Tradera borde inte ligga under Svenska mynt eftersom kopior inte är svenska mynt utan snarare kuriosa(och hör hemma där!). Nästa mynt på Tradera är inte heller det svenskt och rubriken är ”medeltidsmynt” men som sagt(eller skrivet) det är inte ett svenskt medeltidsmynt. Nästa mynt är enligt rubriken ett Äkta Vikingamynt, vilket borde innebära Olof Skötkonung eller hans son Anund, ifall man nu vill kalla deras mynt för Vikingamynt, men auktionen handlar om ett mynt från mellanöstern som iofs mycket väl kan ha befunnits sig i Sverige under denna tid, hos en viking. Objektbeskrivningen Vikingarna tog hit mynten kan jämföras med ”bedriva handel” ofta över ryssland så kontakten var ofta med mellanhänder så det var inte bokstavligen att vikingarna besökte silvergrottorna!

Nästa mynt har rubriken Gotland Gote. Det låter iaf som Sverige!
De första mynten som präglades på Gotland runt 1140/50 hade annan mynträkning än dom svenska(288 penningar på en mark). 1288 gick antagligen mynträtten över till Visby stad. 1361 var det en dansk invasion. 1394-1398 intogs ön av Vitaliebröderna. 1398-1408 hamnade Gotland under Tyska Orden. I samband med uppror 1436 gjorde Erik Av Pommern Gotland till sin huvudort. 1439-1440 avsattes Erik men stannade kvar på Gotland och härjade som pirat istället för som kung. 1449 tog Danmark tillbaka ön från Erik. 1481 präglade den danska kungen Hans danska mynt här(i valören hvid). 1520 kom en dansk skilling. För att lösa gåtan hur svenskt myntet är så måste man veta när detta mynt är präglat! Att det är präglat på Gotland råder det inget tvivel om. Det står nämligen på myntet: Moneta civitatis wisbvcencis, Staden Visbys mynt.

Nä, nu måste jag avsluta detta inlägg. Tyvärr klarar jag som oteknisk inte av att spara och skriva vidare senare, så Ni, kära läsare, får helt enkelt vänta på nästa inlägg…

/Redaktionen för metrobloggen om medeltidsmynt

Nu är det så att jag, trots att jag är felfri, ibland missar en auktion eller två. Det brukar oftast sammanfalla med att jag har annat i tankarna än gamla mynt(t.ex. gamla polletter) så nu skriver jag enbart en minneslapp till mig själv här. (Jag är för snål för att slösa en Post-It lapp, hm.)

SNY Huutokauppa 180309

//Redaktionen för metrobloggen om medeltidsmynt. Avd. Schemaläggning av aktiviteter