Tisdag…..vilken jävla idiot dag så här långt. Skulle ju flyga till Stockholm klockan 13.00 men alla flyg är ju inställda från Halmstad till Stockholm. Har sett fram emot denna resan hur länge som helst eftersom det är ett årligt evenemang som Brukarföreningen anordnar. Har hållt på hela dagen och haft kontakt med Svenska Brukarföreningen för att se om det går att ta sig dit på annat sätt än flyg och visst gör det. Men att åka tåg en ju svindyrt och bussen tar 11 timmar, den som går 18.50 ikväll, den går först till Malmö, så får jag byta där för vidare färd till Stockholm. Det är förvisso jättebilligt i relation till tåg och flyg, men hur kul e de och sitta på en buss i ett halvt dygn. Inte nog med det…..sökte bistånd från socialen då min inkomst för tillfället inte täcker den norm som finns för själig levnadsstandard….men avslag fick jag för att jag i december fick en större summa pengar retroaktivt. Var sjukskriven från september och året ut, fick min första och enda utbetalning i december och då räknar dem inte bakåt utan bara framåt, så enligt deras beräkningar så har jag ett överskott som gör att jag inte är berättigad bistånd förrän i augusti. Trots att jag ligger ca 2500 kronor minus varje månad, baserat på normen och har så gjort i fyra månader, så min retroaktiva sjukpenning som jag fick i december ligger mig i fatet fortfarande och hela sommaren. Trodde att de bara kollade typ 3-4 månader tillbaka i tiden, men icke, hon gick 9 månader tillbaka i tiden……kan det vara korrekt…..vet inte, vet bara att jag inte pallar strida just nu. Det känns som att allt går mig emot för tillfället…..så det är väl bara att gilla läget och hoppas på en förändring, snarast möjligt innan jag börjar söka inkomst på annat sätt, vilket jag egentligen inte vill…..men nöden har ibland ingen lag…..CIAO.

Tjabba…..jag hade sen en tid tillbaka lovat en polare att jag skulle ställa upp som chaufför på en resa till Köpenhamn, så igår var det dags. Jag hämtade en minibuss och polarens fru, körde till stationen och där väntade två bilar till och ett gäng med thailändska tjejer. In i bussen jag körde kliver sex thailändska tjejer och så kan ni ju tänka er den resan för min del, alla som vet ungefär hur det låter när de snackar, hajjar läget. Inte alls otrevligt, tvärtom, glada, spralliga och väldigt pratglada, synd bara att de pratade thai. Hur som helst, väl nere i Köpenhamn så gick tjejerna på en konsert med en känd artist i Thailand och sedan var det väl nåt annat också eftersom den höll på från 18-01. Så vi som körde och två snubbar som är gifta med två av tjejerna, alltså fem snubbar, sätter oss på en pub bakom Hovedbanegard. Och det är ju inte det allra bästa stället att vara på för egen del med tanke på att det området är känt som europas största öppna drogscen som det heter. Hur som helst så satt vi där en stund, de som kunde tog en öl eller två, vi som körde valde en kall CocaCola med is och citron. Från den ena smeten till en annan, nämligen Christiania som jag inte varit på sen nån gång på 80-talet, men där är ju åtminstone en behaglig atmosfär. Det har förändrats en hel del, tog en stund innan jag kände igen mig…..annars var det som det alltid varit, det såldes hasch och mariujana halt öppet och av alla dess sorter. Vart jag än gick så kände jag den söta, lite fräna doften av antingen det ena eller det andra…..vi var där en bra stund, käkade middag på Nemolandet som är en resturang inne på området. Och det som är bra med Christiania är ju att där e människor i alla åldrar, nationaliteter, samhällsklasser och dessutom en massa turister. Ja, och därifrån åkte vi tillbaka till Vesterbro och Istedgate, där vi hade ställt bilarna, åter igen de som kunde tog sin ett par öl och chaufförerna tog sig en CocaCola till. Innan vi väntade in damerna från konserten så gick vi en runda på Istedgate som ju e en känd strita med alkoholister, narkomaner, hemlösa och prostituerade. Där hinner man inte gå många steg mellan förfrågningar om man vill ha ”coke”, ”done”, ”dope” eller nån slags tabletter, ja där finns något för alla som så önskar. Vid halv två på natten kom så tjejerna och så var det till att sätta sig bakom ratten och köra tillbaka, var hemma ungefär vid fem i morse, söndag. Till saken hör att det var Danmarks nationaldag igår, så det var otroligt mycket folk överallt…..då menar jag verkligen överallt…..så fick ni ta del av mitt äventyr……..CIAO

Tisdag….klockan har blivit strax efter 13 och solen skiner lika vackert som på förmiddagen tidigare idag…..det har blivit ett antal grader varmare och jag har redan hunnit med mina ärenden på kliniken, ett ärende på stan och väntar på ett samtal som kan komma att betyda en längre cykeltur.Men vem fan bryr sig i detta underbara vädret…och kanske kan det resultera i det tjänas en del slantar…..nu ska bara kvinnan i mitt liv göra sig iordning…..mitt under tvätten. Och så ska vi ta en promenad in till stan…..göra ett par ärenden och eventuellt vissa inköp. Så till er alla som råkar läsa detta inlägg på min blogg. Gå ut och möt dagen, livet och människorna du stöter på med ett leende på läpparna och med ett positivt tänk, så kan det bara bli bra och man kan bara bli bemött på det sättet som du bemöter din omgivning. Ciao

Solen skiner och fåglarna kvittrar utanför mitt fönster…..sommaren känns nära…..det e varmt och behagligt ute. Ska bara göra oss i ordning…..sen blir det till att ge sig ut i det vackra vädret och det ljuva livet. Dags att lägga fokus på det som är positivt och det som känns viktigt…..och skita i alla ytliga, flyktiga och intetsägande relationer, sysselsättningar mm mm. Dagen har so far varit till belåtenhet och kommer att vara det resten av dagen om jag väljer att lägga fokus, energi och tid på det som gör dagen, stunden och livet behagligt.

Ciao och samma sak önksar jag er alla…..

Tisdag kväll….en dag av märkliga aktiviteter, som att hjälpa grannen med att skrubba lägeneheten från tak till golv, tömma på sopor, dammsuga…det har hittills gått åt två dammsugarpåsar. Fatta att det bara genom dammsugning har gått två påsar och antagligen behövs minst en omgång till med dammsugaren…..minst en runda till. Personen som bor i lägenheten har en tendens att spara på…..trilla inte av stolen nu…..tomma cigarettaskar, toalettpappersrullar (tomma), tomma ölflak, tändare, batterier…..ja, jag vet inte allt han samlar på. Men vi har gjort klart för han att allt åker ner i sopsäckar och kastas iväg…..likaså tomma tablettaskar och burkar..det är väl kanske en del av en sjukdomsbild…..fan vet jag. Min uppgift är att städa lägenheten och då får det bli på mitt sätt och som jag vill ha det, punkt slut. Som sagt, ett par dammsugarpåsar, fyra svarta sopsäckar än så länge…..och vi är i princip bara klara med köket och har tömt vardagsrummet på en massa skit, kvar är badrummet, klädkammaren, hallen och en hel del med vardagsrummmet. Ja,ja jag har själv erbjudit mig att ta mig an detta, vad gör man inte för en granne och vän…..tack o lov så har jag ju hjälp av kvinnan i mitt liv. Annars har jag idag hämtat min medicin, lämnat u-prov, blåst och inte mycket mer än så…..vilket är mer än nog tillsammans med städningen som kommer att pågå i minst två dagar till innan det är till min belåtenhet. Så roligt har jag det i dessa tider…..men det kan väl vara bra att döda tiden med lite sysselsättning om än inte det roligaste som finns. Nu ska jag sluta för idag…..Ciao

Klockan är ganska sent en måndag kväll…..dagen går mot sitt slut och snart e de dags att möta natten i sömnens ljuva tillvaro, om jag nu kan somna. Hur hanterar man svek…..oavsett om man känner sig sviken av en vän, fru, sambo, bror, mor eller av en myndighet. Svek är en känsla som gör ont…..och desto närmare personen som man känner sig sviken av står…..desto svårare att hantera känslan är det. Vilket det egentligen inte borde vara…..eftersom känslan är densamma oavsett källan till sveket…..eller är det inte så…???  Självklart inte i mitt fall, i detta fallet, i alla fall där sveket känns så nära så att det gör ont, det svider i själen, det känns svårt att förlåta, det känns som en kränkning. Och när sveket som i detta fallet känns som en kränkning…..så blir det desto svårare att förlåta. Om det dessutom är något som är en upprepning…..så blir det näst intill omöjligt att förlåta…..att förlåta är fint, bra och läkande i de flesta fall. Men finns det situationer, händelser, upprepningar, kränkningar som inte skall förlåtas ??? Jag vet inte…..kan känna att jag  e så jävla avtrubbad så att jag i ren slentrianitet förlåter för enkelhetens skull. Men vem är det som sitter inne med den känslomässiga smärtan…???  Jo…..JAG…….Krångligt blev det och krångligt är det…..Ciao

Måndag kväll…..en dag som gått på tomgång och det är väl kanske bra ur miljösynpunkt eftersom bränslet är vatten och motorn är på noll hästkafter. Halmstad har idag fram till sen eftermiddag bjudit på en strålande dag, med sol och behaglig temperatur……kvällen är ljum, fåglarna kvittrar utanför mitt fönster i centrala stan. Dagen har innehållit en del märklig information som kommit till mig…..som givetvis handlar om substitutionsbehandlingen. Det händer saker där som står utanför mitt förstånd och som är utanför min kontroll…..men det rör mig eftersom jag är en del av substitutionsbehandlingen…..eller rättare sagt den är en del av mitt liv. Och som alltid när det gäller den biten…..i denna kommunen, detta landstinget, så är det oroväckande…..och som alltid så kommer informationen inte från mottagningen utan från en medpatient. Men min förhoppning är givetvis att jag ska få den informationen som rör mig imorgon…..som är min dag för besök och hämtning av medicin. Tack o lov så har jag en b-plan om det skulle visa sig att det ballar ut helt där uppe….på mottagningen menar jag då givetvis. Nu får jag besök….ciao så lång så länge…Ciao

Som patient på underhållsbehandlingen i Halmstad så har man dessvärre vant sig vid att behandlingen hängt på en skör tråd…..eller rättare sagt att ansvariga läkare mer eller mindre hela tiden har varit på väg att sluta. Nu är det bekräftat att så blir fallet…..och inte nog med det, ssk som varit vår sista trygghet har också sagt upp sig……så till sommaren kommer båda att sluta. Och det kommer att ersättas med en läkare som har noll förtroende hos klientelet, han har arbetat på avgiftningen där han avgiftar opiat och tablettberoende på max sju dagar. Han har satt i system att avgifta på max sju dagar, har personligen råkat ut för detta vid ett antal tillfällen…..har varit inlagd för att avgiftas från opiater och benzo. Blivit utskriven vid ett par tillfällen efter fyra dagar, vilket har resulterat i att jag fått söka akut två dagar efter utskrivning…..då denna läkare har ansett att jag varit avgiftad. Det är på alla sätt omöjligt att avgifta från opiater och/eller benzo på tre till sju dagar…..som är det vanliga efter denna läkares bedömning. Och han ska enligt information vi fått ta över underhållsbehandlingen…..jag ber och hoppas att jag hinner bli så fri som möjligt från mottagningen tills dess att han tar över. Jag har mina dryga två år i behandlingen, så det ligger nära till hands att jag ska kunna hämta min medicin på apoteket istället för på mottagningen. Tack o lov så tänker nuvarande team samma sak…..att ge mig mer eget ansvar i fråga om medicin hantering. Stackars de som ska in i behandling till sommaren när denna läkare som har ett visst hagg mot missbrukare ska ta över bedömningar och medicin inställningar. Usch, hemska tanke……och nästa tanke är ju…..Varför ska både läkare och ssk sluta ?? Måste vara något fel i organisationen som inte gör allt för att behålla denna kompetenta och patientvänliga läkare och samma sak när det gäller ssk. Det har varit jättebra med de båda och de är enligt min mening oersättliga…..så till vida att de varit på vår sida så långt som det varit möjligt. Denna kliniken kommer aldrig att bli sig lik igen ifråga om att möta brukarens behov och att vara medmänskliga mot oss brukare. Ciao….

Lördag, påskafton kväll eller sen eftermiddag…..sitter på ledig tid och spånar på ett intressant uppslag jag har…..som handlar om att jag behöver få med mig media, jag behöver tid till reserch och en del sponsring i form av ekonomiska medel och utrustning….typ videokamera. Och jag vågar avslöja så mycket som att det handlar om beroendevården i Halmstad…..där kommun, socialnämnd och landsting är föremål för granskning. Fokus på bristen av intresse från dessa tre aktörer….från avgiftning, behandling, medicinsk behandling och uppföljning, eftervård…..kalla det vad ni vill. Det kommer hela tiden historier till mig från brukare som har otroligt negativa erfarenheter av både avgiftning, behandling och eftervård…..som antingen kommunen eler landstinget ansvarar för. Vem ansvarar för vad ???

Tisdag lunch…..solen skiner utanför mitt fönster, våren är på intåg och livet känns i det stora hela schysst och behagligt för egen del. Däremot är frustrationen på hög nivå i andra frågor som handlar om personer i min omgivning och åter igen myndigheternas sätt att hantera olika situationer på. Och i rättvisans namn så måste jag ändå tillägga att allt kan inte myndigheterna lastas för, utan att det är ju ändå vuxna människor vi pratar om. Att individer av olika anledningar ställer till dig för sig är väl ingen nyhet……och att man någonstans får ta konsekvenserna av sitt handlande. Men sen kan jag ju ifrågasätta om det är myndigheternas sak att förvärra saker och ting…..istället för att sätta in resurser för att stötta individer ur situationer. Jag är den första att skriva under på att man som vuxen individ får ta ansvar för sina handlingar…..men som sagt…..om man ber myndigheterna om hjälp, så är det väl ändå just hjälp man förväntar sig och har rätt till. Och det är här som jag kan bli så heligt förbannad när myndigheterna vänder ryggen till, eller villkorar det som egentligen är varje individs rättighet. Det finns två sådana klara fall som jag följer noga just nu i min omgvining…..det ena fallet är en vuxen person, som har underhållsbehandling…..men som ställs inför en massa villkor för att få försörjningsstöd. Det andra handlar om ett par som har underhållsbehandling, de har två barn…..den ena i paret är tillfälligt avstängd från medicinering och den andra är inne i behandling. Barnen är på väg att omhändertas…..eller rättare sagt är omhändertagna…..myndigheten som i detta fallet skulle gått in med vidare resurser för de vuxna, gör inte vad som jag kan tycka är deras skyldighet. Alltså…..trots att detta paret är inskrivna i behandling…..den ena är avstängd i en månad…..barnen omhändertas…..det gör hela fallet väldigt komplicerat samtidigt som det är väldigt enkelt. Till saken hör att detta paret har haft underhållsbehandling i snart fyra år och har återfallit i missbruk vid två tillfällen under denna period, men tagit sig tillbaka relativt fort. Det ena barnet har kommit till under tiden som de haft medicinen…..de har ett schysst hem, den ena arbetar heltid och den andra tar hand om barnen. Så nu efter ett antal snedsteg som de själva kallar det, så har alltså denna situationen uppstått…..hade det inte varit barn inblandade i bilden så kanske det hade varit lite enklare att bara se det som en konsekvens av ett sidomissbruk. Men med tanke på att det är två oskyldiga små individer som blir de som far mest illa…..så är det svårt att bara se det som en konekvens av de vuxnas handlingar. Hoppas att ni hänger med i mina tankebanor och vart jag vill komma…..inte helt enkelt att skriva ner allt som snurrar i huvudet i det senare fallet…..men visst det fallet om den vuxna individen också illa nog och värt att följa upp. Ciao