Tack min älskade Melina för att du gett mig en så fin vecka. Så mycket skratt och kärlek och kramar och bus och blöjor och snusande nätter, kladdiga matstunder och roliga ord och konstiga lekar. Jag har haft så roligt med dig, allt vi gjort tillsammans, upptäckt och upplevt i vår lilla bubbla. Du lilla, lilla människa. Min stora, stora kärlek. Jag älskar dig över allt annat. Här slutar det här äventyret. Och orden. Och bilderna.

Du hänger vid pappa medan vi plockar och packar bland kläderna. Idag kommer mamma och i morgon ska vi flytta till ett nytt hus hela familjen. Ett hus precis på stranden där du kan leka i sanden, plaska i poolen och upptäcka en helt ny värld. Så vi packar. Sen tittar vi på naturfilm om oceanerna, och du tycker att färgerna är roliga, de blå havet, de stora valarna, korallerna och de snabba stimmen med småfisk. Sen gör vi oss klara för att åka till flygplatsen och hämta mamma. Vi packar in oss i taxin, du somnar förstås, och 20 minuter senare är vi där och du sover ännu när din pappa tar din mamma i famn. När du slår upp dina små ögon om en liten stund så är vi en hel familj igen och den här veckan som bara var din och min är till ända och nya veckor och nya äventyr tar vid. Men det är en annan historia.

Nu är du hungrig som ett morgonlejon och pappa blandar välling så rinner ner i kroppen på en minut, så vi gör en skvätt gröt också som du snaskar hungrigt på. Och fortfarande verkar du törstig så du får lite vatten. Du har lärt dig ta flaskan själv och det roligaste är att du till och med fattar att man måste lyfta upp den när det bara är lite skvalp kvar på botten så du sträcker halsen och suger i dig det sista. Sen kör du din show på terassen. Bankar leksaker, prövar ljud, drar lite i pappa som sitter med vuxensömn i ögonen och tittar på. Jag har haft många morgnar i mitt liv men din entusiasm ger dem nya ögon. Du sitter i knät en stund och sen ska du vidare, pröva benen, stå och rycka i staketet, krypa runt och leta gömda löv och jaga myror och pappa får rycka in ibland och knäppa bort någon insekt från kroppen eller rycka ut en pinne ur munnen. Jag förstår inte var du hittar allt. Jag skannar ju terrängen secure the area som en sergant innan jag lägger dig ner att leka. Men du har skarpa ögon och en aldrig sinande nyfikenhet på det som man inte äta och inte ska pilla på. Så fort du upptäckt något roligt så hittar du något ännu roligare bredvid som måste utforskas. Det är som att du inte kan vänta på att pröva den nya dagen.

Stillsam natt. Du ligger i din lilla säng utsträckt och avslappnad och jag hör knappt ett knyst förrän kvart över fyra. Då går jag upp och smeker dig på ryggen i några minuter, sen sitter jag där och tittar på dig medan du bökar dig tillrätta och snart fylls rummet av dina små snusningar. Klockan sex är det dags igen. Några lätta strykningar över ryggen och du faller åter i dvala. Men det varar bara en halvtimme innan du ställer dig upp i sängen och möter den tidiga solen som strimmar genom gardinerna, tittar efter pappa och där ligger jag och där reser jag mig upp och säger god morgon lilla skruttälsklingen va roligt att du står här och är så sprallande glad och nyfiken. Vi byter blöjan i stora sängen och sekunderna mellan den gamla blöjan och den nya blöjan passar du på att kissa så att pappa får riva upp alla lakanen. Vilken fest, lakan flyger i rummet, dörrar slås upp, solljuset kastar sig in och du är mitt i allt detta spännande. Vi dramatiserar det här med lakanen lite extra och kastar oss runt, bygger kojor och leker tittut.

Vi leker extra länge den här kvällen. Kastar oss runt i sängen och provar alla nya lekar vi lärt oss den här veckan. Redan klockan sju slokar ögonen men du håller ångan uppe ändå. Ibland tar tröttheten över och då ligger du still en halv minut. Sen fullt ös igen. Du stångar pappa och biter mig i käken och så ligger där en stund och ljudar innan du klättrar vidare. Ibland upptäcker du någon leksak och vrider och vänder på den, utforskar, klämmer och biter och ibland kastar du iväg den som för att prova om den kommer tillbaka. Det gör den. För pappa går runt och plockar tillbaka alla grejer som hamnar på golvet. Vi rullar runt till halv åtta och vällingen och sen sjunger jag ”Det gåtfulla folket” medan du slokar i armarna och jag hinner inte ens till tredje versen innan du vrider på dig och vill att jag ska lägga dig så att du kan sova. Du har börjat med det nu. Säger med kroppen att nu är det faktiskt dags. Bär inte omkring mig och fåna dig nu pappa. Jag vill lägga mig. Sen blir det ändå ett kort pip när du ligger där men inget mer. Du kravlar dig tillrätta och somnar som en pärla även denna kväll. Denna sista kväll. I morgon Melina kan jag lova en mycket spännande och lycklig dag. Då kommer vår älskade mamma tillbaka.

Efter tresömnen idag tar vi bärselen och går en långpromenad på stranden. Du vrider huvudet som en radar fram och tillbaka. Hundar och vindar, båtar och barn. Det är mycket thailändare här idag. De fiskar och badar med kläderna på i strandbrynet. På tillbakavägen stannar vi till på en restaurang, pappa äter en Pad Thai och dricker en öl och du sliter sönder en meny med stor inlevelse. Innan vi går tillbaka gör vi ett besök i hoppborgen på Babylon. Du verkar lite smått rädd för det svajande golvet, det susande ljudet och konstiga plastfigurerna, sen stannar vi till vid en väldigt spännande staty innan vi återvänder till tryggheten.

Tänk att du alltid är så lärka på morgonen. Du vaknar kvart i sju och är som en lycklig present. Vi börjar med ett blöjbyte och sen leker i sängen och din energi bubblar i takt med soluppgången. Redo för en ny spännande dag. Ja, tyvärr kan jag inte utlova några fyrverkerier av spänning men för dig är ju varje morgon ett äventyr, en kastrull ett underverk, en häpnadsväckande fjäril där, en rolig plastflaska där. Hettan fortsätter. Du står och drar mig i brallorna när jag gör frukost. Vi äter och leker på terrassen innan solhatten åker på och vi tar en promenad till havet. Sen leker vidare och, ja, gör allt det där vi gör om dagarna. Vår housekeeper Porn kommer förbi och tar dig en liten stund så att pappa får vila och rensa undan lite. Pappa har klurat mycket på det där med maten. Nu när du inte äter på natten längre så är du härligt hungrig på morgonen. Välling och lite smörgås är inga problem. Sen får du kanske lite gröt eller en banan till mellanmål. Sen lagar vi lunch vid halv två. Du är inte riktigt hungrig innan dess har jag märkt. Kanske för att vi äter så mycket på morgonen. Men en bra frukost tycker pappa att man ska ha. Och till lunch vill vi ju äta lite riktig mat och då vill det till att du ska vara hungrig om de där konstiga smakerna ska landa väl på tungan. Ganska snart på det äter vi lite mellanmål och sen framåt halv sex är det rejäl middag och då vill det till att det gått några timmar sen du åt sist. Därefter kvällsmål vid halv åtta så att du ska stå dig hela natten, vilket du gör nu. Det där med dagsömnen är svårare. Med all din energi du sprutar ur dig på morgonen så är du trött redan vid nio men det är svårt att hitta den där änglasömnen. Ögonen slokar men spralligheten lever i kroppen. Bäst mår du om du lyckas få en kort sömn vid halv tio. Lyckas du inte med det så är du så trött vid elva att du slocknar vad du än tycker om det. Sen svajar det lite men någon gång på eftermiddagen, ofta kring tre så kan du inte hålla dig vaken längre och faller i en varm sömn.

Ännu en märklig natt. Du somnade så fint och så var det lite gnäll vid niotiden precis när mamma ringde men jag gick in och klappade dig på ryggen och då var det lugnt igen och sömnen fick åter sitt grepp om din varelse. Sprakande försöker jag prata med mamma igen men telefonlinjen här är för usel. Märkligt när internet funkar men telefonen är skräp. Vi får knappt något sagt mer än ”jag saknar dig”. ”Det är inte långt kvar”. Sen är det dags för pappa att gå och lägga sig. Jag vet aldrig vad natten bjuder. Jag hör hur du ligger och vrider dig. Något gny då och då, men ett sömngny, ett drömgny, inte mer men ganska ofta. Det är varmt i natt. Kanske är det därför. Vid tvåtiden vaknar du till lite mer och jag går och smeker dig på ryggen. Du ligger fortfarande kvar i din säng och försiktiga fingrar längs ryggen lugnar dig till sömns. Sen är det mycket bök i sängen men du vaknar aldrig ordentligt. Pappa däremot är vaken nästan hela tiden. Funderar på att slå på aircondition men då blir det iskallt direkt och jag vill inte att du ska förkyla dig. Nattfunderar om att livet är som en aircondition. Det är svårt att få det lagom. Men vad är lagom? Det är aldrig lagom. Tur är det. Antingen är man hemma i Sverige och fryser eller så är man i Thailand och svettas. Det är väl härligt. Tänk om det var samma jämt. Kanske är det så det är i helvetet. Ett ställe där ingenting känns, inte ens luften, där kroppen inte känner någon kyla eller hetta. Där ingen saknad finns och inga kära återseenden och inga frågor och inga knastriga telefoner, inga sömnlösa nätter och inte glädjen av att känna sig utvilad en morgon. I en värld där inget motstånd finns, finns inga känslor. Allt är precis som man vill ha det. Så vill man ju inte ha det.
Tänk om man var riktigt rik. Så rik att man kan köpa sig ett liv utan motstånd. Herregud va trist. Rika människor måste skapa sig motstånd för att ha något att bita i. Annars tappar de livet. Att sträva efter att bli rik är livets stora stickspår. Tänk på det Melina. Gå direkt på lyckan i stället, utan att passera Gå. Som du är nu. Behåll det. I ditt liv är det aldrig lagom. Det är antingen eller hela tiden. Antingen är det full fart och glädje och skratt och spännande grejer eller så är det djupaste förtvivlan över att blöjan är blöt, att du är trött eller hungrig. Ja, det är väl dom tre grejerna du klagar över. Vilket liv. Varje dag är ett äventyr. Där har vi något att lära. Vi, de livserfarna.

Nu ska det ske. Idag ska vi till Tesco Lotus köpcentrum. Det är som Gröna Lund för oss. Där är det svalt och där finns miljoner saker att titta på. Vi ringer taxitanten och du somnar förstås så fort vi kommit på väg. Och vaknar förstås så fort vi stannar. Vi går på Kentucky Fried Chicken. Beställer några spicy till mig och några vanliga så att du ska kunna få några tuggor. Så sitter vi där i det svala och äter. Jag pillar fram lite kyckling under det krispiga skinnet och ger dig små munsbitar som du sväljer med ett smackande. Du har börjat smacka. Och jag smackar med och så har vi en ny lek. Sen går vi till stormarknaden och köper Mama Poco blöjor och lite annat som vi behöver innan taxitanten kommer och hämtar oss igen. Hemma blir det middag. Jag börjar klura ut dina tider nu. Efter halv sex börjar du bli hungrig igen och nu äter du för fullt. Först fiskgryta sen någon kasslergrej på burk. Som efterrätt blir det din älskade gröt. Sen har vi vår kvällsrutin, brottningen, ljudningen och allehanda upptåg i sängen innan du får din välling och så är det god natt. Du har verkligen blivit duktig på att lägga dig själv. Jag stoppar om dig och klappar dig på ryggen och sjunger en snutt innan jag går ut och drar dörren till glänt. Vaken ligger du en stund innan du lägger dig tillrätta och somnar in. Pappa får några timmar för sig själv på balkongen.

Vi har en härlig morgon. Du rasar runt på terassen och gör verkligen stordåd. Reser dig alldeles själv utan stöd, plockar upp grejer från golvet, sätter dig lugnt och kontrollerat. Jag är inte alls lika rädd längre när du står upp. Du fixar det där nu. Man behöver bara hålla ett öga så att du inte snubblar eller halkar på något, eller att det är någon elak kant i närheten. Åtta och en halv månad och kan redan ställa dig upp, fast det har du ju kunnat länge. Men du blir stadigare och stadigare. Du gör nya roliga ljud också. Jag tycker mig höra pappa hela tiden men det kanske är mina öron. Bappa låter det som. Räknas det? Du säger det mest när vill något. Liksom uppfodrande. Som den lilla chef du är. Du har börjat förstå när jag säger ”titta” också. Förut så tittade du på mamma eller pappa när vi sa titta och inte alls på det vi ville att du skulle titta på. Nu tittar du direkt dit man pekar. Hur går det till? Hur kan man plötsligt börja förstå en sån sak? Är det inte ett mirakel? Och så har du börjat förstå när jag säger ”nej”. Då stannar du upp och tittar forskande på pappa. Och när jag säger ”stilla” som precis varenda gång vi byter blöjan och du krånglar omkring som en liten räka på land. Då säger jag ”stilla nu” och då stannar du till och ligger så och inte sällan sträcker du benen i vädret så att jag ska kunna sätta på blöjan bättre. Kanske är det lätt att imponera på sina föräldrar men mäkta imponerad är jag. Din mamma kommer snart. Två dagar kvar. Som vi saknar henne. Vi kan inte vänta tills du ska få visa upp dina nya stora små färdigheter.