Konkurrensen skärps till ordentligt när nu Ricardinho verkar vara klar för MFF. Tiden får utvisa om Roland Nilsson ser honom som back eller mittfältare till vänster, men oavsett vilket är det värvningar som denna som krävs om det inte ska bli en sjätteplats även nästa år.

När det gäller vänsterbacksplatsen gjorde Christian Järdler en hyfsad höstsäsong efter att Behrang Safari lämnade, men utan att glänsa. Gabriel bör inte ses som något annat än en nödlösning som vänsterback.

Jag håller dock inte med dom som hävdar att vänsterbacksplatsen är prio ett att förstärka (dessa röster har varit förvånansvärt tysta tidigare under silly season för övrigt).

På vänstermittfältet är det bättre ställt med både rutin (Aubynn) och framtidskapital (Touma) men i mina ögon skadar det inte att värva en spelare som är gångbar även på den positionen.

Men det känns säkrast att granska Ricardinho-värvningen med ett visst mått att sund skeptism. Om det stämmer att klubbar som exempelvis Bordeaux (flera storlekar större än MFF) varit ute efter honom är ju det en ordentlig kvalitetsstämpel. Rapporterna från Brasilien tyder ju också på att det ska vara ett storkap.

Men, precis som Nils Byrfors skriver på Himmelriket, man behöver ju bara skicka en tanke till Qurinho…

Å andra sidan är listan över brasilianska spelare som gjort succé i allsvenskan lång: Afonso, Ari, Cesar Santin, Wilton Figueiredo, Dede och Alvaro Santos för att nämna några.

Jag satt igår och tittade på Man U-Chelsea följt av Roma-Milan. Framförallt i den första matchen var det uppenbart hur oerhört viktigt det är i dagens fotboll att man kommer till inläggslägen. Samtliga Man U-mål (varav ett visserligen var en hörna) tillkom genom inlägg.

Med Ricardinho på ena kanten och Ulrich Vincentz på den andra får MFF två spelare som med speed, överlappningar och bra inlägg bör kunna ge laget ytterligare en anfallsdimension.

Men som sagt, vi bör väl kanske se Ricardinho spela först…