Jag känner att jag är mitt mest osociala jag ikväll någonsin.. I’m not in the mood helt enkelt. Christine lagade god mat iaf.. Jag nyser. Suck. Ska sova mig frisk inatt! :)

Ska nog faktiskt lägga mig snart, tidig kväll igen..

Sov gott inatt så min första tanke när jag vaknade var puh, jag mår bra idag.. Ställde mig upp. Det tjöt i öronen (ännu mer än normalt) och svartnade för ögonen. Svalde och kände smärtan i halsen.. Usch. Föreställde mig hur jag skulle gå en promenad till jobbet, försöka jobba tills min kropp verkligen sa nej Michaela och sen tvingas gå hem med hög feber i vinterrusket. Men Erik, som jobbar 10-18 den här veckan, var snäll att skjutsa oss dit.

Första beställningen jag fick var på 6 st 35-literspåsar med uppsugningsmedel (?), 140 meter fetingtung ståltråd mm.. Kände hur kallsvetten rann på ryggen och hur fejset kokade, haha, så slängde i mig en Paracet. Sen mådde jag helt okej! Tills efter lunch.. Samma visa igen. Blev en Ipren och mådde bra igen. Tackar för läkemedel en dag som denna.

30 minuter innan jag skulle sluta kom chefen och frågade om jag, Christine och Mats kunde stanna ett tag extra eftersom så många var sjukskrivna.. Så vi ställde upp, jag och syrran gick hem 16.40. Så blev iaf en timmes övertid.. Nu mår jag okej, ligger ju bara här i sängen nu så det känns fint. Lite snorigt bara, annars har jag klarat mig bra från dunderförkylningen (peppar peppar). Hoppas hälsan i allmänhet är bättre imårrn för då får vi nog jobba till 18.30.. Hade vart bra.

Har stängt dörren ut till tv’n som dånar på högsta volym med de där trötta sportkommentatorernas hyperaktiva stämma i bakgrunden. Känner mig ljudkänslig, skönt med lite tystnad. Erik kom just hem, ska snart ut och tjöta lite med mina sambos.. Har varit en helt vanlig tisdag, helt okej dag trots allt.. :) Mats har ny frilla också, sjukt snyggt..

Erik fick förresten upp några firrar i lördags från Mjösa. När han tog upp dem och visade timmar efter sprattlade den ena till och flög till vasken, haha.. Christine skrek som ett djur, jag hade turen som råkade kolla bort just då.

Såhär såg dem ut ett dygn senare efter att ha legat ute i snön och dött..

Och på tal om att skrika högt.. Emil skrämde nästan livet ur mig idag. Jag gick en meter efter han upp i H-rummet.. Han hade inte sagt något så visste inte ens att han sett mig. Går och lallar i min egen värld tills jag kommer runt ett hörn och hör ett vrål från ett psycho som hoppar fram (som visst hade märkt att jag var strax bakom).. Jäklar vad jag skrek. Christine hörde mig från 2 (1,5?) våningar under där hon stod och packade bromsskivor till Bergen.. Haha. Men det är trots allt sånt som livar upp dagarna på Meca. Här om veckan, när vi jobbade kväll och det knappt var några där, smög Christine bakom mig en i hel gång utan att jag märkte något. Jag var helt säker på att alla var långt, långt borta. Plötsligt hör jag någon fnissa 2 mm från mitt öra och flåsa mig i nacken.. Haha. Samma barnsliga tjejskrik fick jag till där! Mycket obehaglig situation ;)

Men herregud.. Vilket långt och egentligen onödigt inlägg. Hoppas du inte tog dig igenom hela.

Haudi!™